Folkhemsbygge

Efter Stockholmsutställningen 1930 tog modernismen ganska snart över. Mest som "byggmästarfunkis". Begreppet stod för att byggmästarna gärna förenklade fasaderna och ibland satte in perspektivfönster för att falla hyresgästerna i smaken. Byggmästarna valde bort platta tak och smalhus, men de kunde välja så låg taklutning att det inte blev någon förrådsvind. Källaren fick i så fall räcka.

Vid krigsutbrottet störtdök byggandet. Det fanns en del material kvar i lagren, men många män var inkallade och framtidstron saknades.

Senare under kriget byggdes det ändå en del. Det gick att få tag på trä och tegel och järn. Det var brist på stål, koppar, bly och cement. Kol (som ju behövs vid cementtillverkning) importerades från nazi-Tyskland i utbyte mot kullager. Riktig cement användes till bunkrar och befästningar. Civilt byggande skulle klara sig med E-cement. Där var bindemedlet utdrygat med finmalet stenmaterial. Det verkar ha funnits kalkbruk att mura med.  Undrar om det fartfarande fanns vedeldade kalkugnar, skulle nästan tro det.

Avskurna från omvärlden fann svenska arkitekter och byggare på att blanda ett mått funkis med ett mått traditionellt byggande och ett mått sparsamhet med svåråtkomliga material: Folkhemsbyggandet. Det fortsatte så ett tag efter kriget.

Det här huset från 1951 står i en närförort till Norrköping. Det är murat med tegel i ganska stort format. Kalkbruk i fogarna. Ingen pärlfog utan enkelt avstruken fog. Det är alltså de synliga tegelväggarna som är bärande, inte nån stål- eller betongstomme. Påkostat stenarbete kring entrén. Profilerade lister i portpartiet, en styggelse för en rättroende funkisarkitekt men samtidigt en omtänksam detaljering. Dörrtrycket av teak i klassisk 1940-tals design. Inåtgående dörrar, hur kunde brandchefen ha accepterat det? Dörrbladen verkar vara nya.

Adressen är Sandbergsgatan 2. Tvåan i guld ovan entrén. Årtalet har föreningen Gamla Norrköping sett till att få på plats.

Sandbergsgatan är uppkallad efter kulturpersonligheten, tidningsmannen, filantropen och donatorn Hjalmar Sandberg.

Just det här huset byggdes högt, var troligen stans högsta 1951, men har sadeltak med takpannor av tegel. Senare på 50-talet blev detta tabu igen. Ett burspråksparti med avvikande färg ger en vertikal accent.

Kameran som egensinnig konstnär

Vad har kameran hittat på här? Jag har inte gjort nåt! Min "gamla" Pentax K3 II fick alldeles själv till en serie bilder från Ekstastranden på Gotland så här. Den första är vad jag trodde mig plåta. Resten har kameran skapat. Lite vibbar från Warhol och Wallpaper, att slumpen ska få bestämma? Fast landskap var ju inte deras grej. Radera eller blogga? Jag gör som Warhol, publicerar.

Pentax K3 II med Sigma 17-50mm  2,8 @21 mm och bländare 5,6 (motsvarande 21 mm i småbildsformatet). ISO 100, 1/800 sek. 15 maj 2022 kring 20.30. . 

Skorstensfotografering.

Härom kvällen hemma i lägenheten såg jag en mås sittande överst på en skorsten en bra bit bort. Jag tog fram kameran och stativ, öppnade fönstret och tog den här bilden. Som synes kostade fabrikörerna på snygg mönstermurning på skorstenarna. Skorstenar med bolmande svart rök var status. De signalerade att här skapas det värden!

Den där skorstenen står lite oåtkomligt. Jag ville ta en närbild också. Närmsta skorstenen med rätta kalibern står vid Stadsmuséet. Det är inrymt i en fabrik från förra sekelskiftet. 

Hmmmm...... om jag nu kunde pilla in kameran mellan spjälorna i det där staketet och ta en bild rakt upp med fisheyeobjektivet? Det ser trångt ut men kanske skulle gå.

Kameran var större än mellanrummet mellan spjälorna så jag ser rätt stressad ut på den här selfien.

Till slut gick det i alla fall. Kamera på rygg rakt upp tog den här bilden.

Tillbaks till markplan. Skorstenen är påkostad med formade tegel som följer radien och här bildar en profilering, en bas som hämtad från en antik kolonn.

Beer glass opticks

Solen lyste så fint genom glaset att jag tittade lite extra. Och titta där, mönstret som kastas på bordet ser ut som en haloeffekt! Tyckte jag som snöat in på sådana. Det är ju ingen halo.

Solljuset har brutits genom glasets ena sida, sen genom Staropramenölet från Prag, sedan genom glasets andra sida och sist fallit på den linoljefärgsmålade furuträytan.

Vild biljakt. Foto på helikoptern

Strosade omkring och tog bilder på gamla hus här i Norrköping. Då utbröt stort larm. Helikopter i luften. Polisbil kom alldeles för fort med alla blåljus och sirener påslagna. Jag tog skydd i en portgång för polisbilen. Med tjutande däck lyckades den hålla sig kvar på körbanan.

Sen sökte jag upp en säker plats och plåtade helikoptern med antika objektivet som råkade sitta på kameran, en Meyer Optik Görlitz Orestegor 4/200.

Bilen ifråga blev tvungen att stanna alldeles innan Spången. Dom hade kanske tänkt köra den vägen och i så fall haft ihjäl några gångtrafikanter. Men p g a ett av de otaliga gatuarbetena var Spången tungt avspärrad. Föraren försökte smita, men tacklades omkull av allmänheten. En passagerare flydde upp på ett hustak men lokaliserades av helikoptern.

"Tacklades omkull av allmänheten" kanske är en ny trend. Polisen har framfört att den insatsen var avgörande.