Om roten till Brexit och roten till Byggnadsvårdsföreningen

1970-tal. En organisation vid namn Europa Nostra, Vårt Europa, hade den engelske höjdaren Duncan Sandys som ordförande. Han hade fått Europarådet att lansera Europeiska Byggnadsvårdsåret 1975. Det skulle bryta den rivningsvåg som härjade inte minst i Sverige. Stridsskriften Athens Charter från 1930-talet förespråkade att städerna skulle rivas ner och sen byggas upp enligt modernismens idéer. Den skulle ersättas med nya och bättre mål för byggande och bevarande.

Uppstarten hölls i Bologna 1974. Jag var där. Duncan Sandys var där. Hans Rolls-Royce fick stå där andra bilar inte fick stå. Bilen var av 1948 års modell, inte särskilt stor men synnerligen välskött. Italiens rikaste man, Fiats ägare Gianni Agnelli var där. Stan var kommuniststyrd. Vi i fotfolket fick bo på fina hotell.

Bologna ville inte bara visa sitt bevarandearbete, utan också de förorter man byggt åt dem som inte kunde bo kvar då stadskärnan renoverades. Duncan Sandys motsatte sig traskandet med tordönsröst: "The people are furious, they want to see your city!".

Jag insåg så småningom att han var van att styra i denna världen. Och att han hade fiender. Som Churchill sa: "You have enemies? Good. That means that you have stood up for something."

Han tillhörde den engelska styrande klassen. Utbildad vid Eton. Svärson till Winston Churchill. Tjänstgjorde i brittiska styrkan i Norge i början av andra världskriget, sårades, blev halt för resten av livet. Därefter minister. Insåg tidigt att flygande bomberna V1 var svårstoppbara och missilen V2 ostoppbar. Fick RAF att bomba Peenemünde. Utvecklade stridsvagnsproduktionen. Då brittiska tanksen äntligen fick Meteor-motorer från Rolls Royce blev de fullt i klass med de amerikanska och tyska.

Efter kriget trädde han fram som en nyckelperson i att bygga upp Europa. Medverkade i mängd samarbeten på kontinentaleuropa och med Storbritannien. En av skaparna av Europarådet. Allt som enligt Brexitanhängarna är roten till det onda.

Sandys hade velat behålla imperiet men var realist. Efter kriget var Englands ekonomi "scraped to the very bones" för att åter använda Churchills ord. Krigsfartyg såldes som skrot för att få pengar till regeringen. Landet hade helt enkelt inte de resurser som behövdes för att hålla garnisoner överallt i kolonier som ville lösgöra sig. Duncan Sandys avvecklade i egenskap av kolonialminister en stor del av kolonierna. Mountbatten var vicekung i Indien och verkställde samma sak där.

Försvaret kostade 10 % av BNP. Duncan Sandys slog ihop de tre helt separata vapenslagen armén, flottan och flygvapnet. Impopulärt är bara förnamnet. Sen tog han itu med armén. Ekonomiskt hade det gått att behålla värnpliktsförsvaret, men det hade blivit politiskt omöjligt att tvångskommendera britterna dit. Armén fick dra ner, rejält. Her Majesty's Navy stod i tur. Hangarfartyg är ohyggligt dyra att anskaffa och driva. Ubåtar med kärnvapenmissiler är inte fullt så dyra, men funkar som kärnvapenavskräckning. Sandys drev igenom en drastisk omändring. Brittannia no longer ruled the waves.

The Royal Air Force återstod. Kan jaktplan stoppa missiler? Nej. RAF omstöptes inom en ny och mycket, mycket mindre budgetram.

Sandys blev både respekterad för sin kompetens och illa sedd, både av delar av Tories men också av vanliga engelsmän. De var uppväxta med att imperiet var "the white man´s burden" och att kanske kunna ta en tjänst i nån koloni.

Kärnan i Brexit består väl av engelsmän som anser att nedläggningen av det brittiska imperiet över vilket solen aldrig gick ner var en katastrof. Och som tycker att det är förnedrande att förhandla med utlänningarna på kontinenten. De fick 51,89 % i folkomröstningen 2016, stayers 48,11. Valdeltagandet var 72,21 %. Nu har ju UK lämnat EU även om en del olösbara detaljer, som Irland och Skottland, återstår.

1975 bedömde brittiska regeringen och kungahuset att han hade gjort det som efter kriget var nödvändigt och bäst för England. Han adlades som baron Duncan-Sandys.

Europa Nostra har nu 40 medlemsländer. Även engelsmännen, skottarna och irländarna är med. Organisationen lobbar oförblommerat för brett kulturellt samarbete. Plácido Domingo är hedersordförande, en markering av dess kulturella bredd. Dess priser och utmärkelser har spelat och spelar en viktig roll för att påverka opinionen även i Sverige. Jag minns själv hur lilla Alingsås rätade på ryggen sen stan fått Europa Nostras utmärkelse. Det är fint att ta vara på det man har!

Bild 1. Winston Churchill. Brittisk premiärminister och författare.  Det här är den ikoniska bild Karsch tog 1941. Churchill ville bara göra V-tecknet och fortsätta röka cigarr. Karsch tog cigarren från Churchill och det här fotot. Foto Yusuf Karsch / Wikipedia.

Bild 2. Duncan Sandys. Brittisk politiker, statsman och kulturvårdare. Bilden tagen vid slutkonferensen för Europeiska Byggnadsvårdsåret 1975. Här en detaljförstoring. Foto De Archief Nederlands.

Bild 3. Boris Johnson. Brittisk premiärminister. Got Brexit done. Foto Wikimedia

Bild 4. Nicola Sturgeon, First Minister of Scotland. Hellre EU än England. Foto Wikimedia.

Bild 5. Tina Wik. Arkitekt och ordförande i Europa Nostra Sverige. Foto tinawikarkitekter..se

Bild 6. Måns Hagberg. Arkitekt och samhällsbyggare. Foto © Måns Hagberg

Fragment av regnbåge

Jag hade veckohandlat. På vägen hem lyste nåt nertill på himlen. Ett fragment av en regnbåge! Upptill syntes ingen regnbåge. Långt till höger skymtade en annan del av samma regnbåge. Vädret var fint, stan bjöd på musikunderhållning från Strömparken och jag väntade för att se hur regnbågen utvecklades. Mot slutet lyste den så här.

Platsen är Norrköping, Motala ströms utlopp, man ser bort mot inre hamnen.

Iphone SE 2020 med app Halide för RAW. DNG-filen framkallad i Affinity Photo.

Förvarning om ny utmaning: Fotografera folkhemmet!

Mot slutet av oktober 2022 blir det inlämning för nya utmaningen: Fotografera folkhemmet!  Den går ut på att fotografera stadsmiljöer från folkhemsepoken, låt oss säga sent 1930-tal fram till (men inte inklusive) miljonprogrammets mest storskaliga och industrialiserade delar. Detaljer om utmaningen, det fina förstapriset med mera kommer senare.

Bilderna ska förstås passa inom Cityscapes inriktning, alltså varken gatufoto eller renodlat arkitekturfoto utan stadsmiljö.

Den här förvarningen ska ge den som är intresserad chansen att fotografera medan det ännu är ljust på dagarna. Det går förstås bra att plåta också under svårare omständigheter.

Tomas Nyström, ordförande i Svenska Byggnadsvårdsföreningen, har åtagit sig uppdraget som domare. Han är arkitekt och stadsbyggare till professionen och intresserad amatörfotograf. Har egen kamera sen åttaårsåldern. Bor i Linköping, jobbar i Norrköping. Han bestämmer enväldigt, men jag tror att han håller sig till klassisk bedömning: Vad har bilden att säga? Hur säger den det?

Tomas Nyström. Foto Svenska Byggnadsvårdsföreningen.

Pale blue dot

Pale blue dot. Ett dammkorn en bit från en sol. På det dammkornet uppstod liv, efter miljarder år flercelligt liv, växter och djur  och så småningom däggdjur och rätt så nyligen människor.

Mig säger bilden att vi borde hantera vår jord med vördnad och omsorg. Det är den enda värld vi har.

Foto NASA. Remastered 2020.

1965 forskade doktoranden Gary Flandro i hur rymdfarkoster skulle kunna använda planeters gravitation som en sorts gunga för att få upp farten. Han noterade att de stora planeterna i vårt solsystem var på gång att  linjera upp som pärlor på ett himmelskt halsband. Det gav chansen att korta ner resan till Neptunus från 30 år till 12. En liten hake: Detta händer vart etthundrasjuttiosjätte år.

NASA lyckades få kongressen att finansiera en expedition till de yttre planeterna. NASA byggde två identiska farkoster, Voyager 1 och Voyager 2. De skulle  fungera i fyra år. Teknikerna valde dock att använda bra komponenter även om det fanns billigare, detta utan att nödvändigtvis informera sina överordnade.

Nånstans började komma ett hopp att åtminstone någon av farkosterna skulle nå yttre rymden och kanske, kanske, kanske hittas av en annan civilisation. Jag minns hur det kändes, osannolikt men spännande.  Farkosten skulle kanske nå yttre rymden och kanske skulle någon hitta den. Med ett budskap från oss! NASA fick landet med sig för den idén. En LP- skiva i metall med ljud från jorden och en Shure pickup skickades med. Bach, Chuck Berry, en kyss och ett budskap från president Carter. 

De här rymdskeppen har fungerat otroligt bra. De har dator, men med mindre minne än i en numera vanlig bilnyckel. I stort sett allting är hardwired. Bilderna registreras, sparas på bandspelare och skickas då de kan nå fram. På sin väg genom solsystemet har Voyager 1 och 2 skickat bilder som gett oss en helt ny syn på planeterna och deras månar.

Julinumret av Scientific American anlände till min postbox häromdan. Där ägnas 16 sidor åt "Voyagers´Final Frontier". Jag sökte också "pale blue dot"  på engelska Wikipedia och hittade mycket uppgifter.

Uppslag ur Scientific American July 2022.

Kongressen beviljade tilläggsanslag. Färden mot yttre rymden fortsatte. 1990 skulle kamerorna stängas av för att spara ström. De hade ändå inget att registrera, det är tomt där ute. Carl Sagan lyckades övertala NASA att låta Voyager 1 ta ett sista bildsvep tillbaka mot solsystemets inre delar. "Pale Blue Dot" visar vår jord från ett avstånd motsvarande 40 gånger avståndet mellan solen och jorden.

Bilden som den först visades. Foto NASA. 1500 mm high-resolution narrow-angle camera of slow-scan vidicon tube type fitted with eight colored filters, mounted on a filter wheel placed in front of the tube. Earth to the right of center. Banding is a result of artifacts.

Jorden upptar bara 0,19 av en pixel. Livet på jorden har skapat en atmosfär som släpper igenom synligt ljus. Ljuset studsar mot luftens molekyler, det kallas Rayleigh scattering, och så bildas den blå färgen.

Båda Voyagermaskinerna har nu nått yttre rymden. Det vill säga passerat gränsen från det som kallas heliosfären, en bubbla där solvinden tar med sig solens magnetiska fält. Därutanför finns Oortska molnet, en gles samling kometliknande objekt som når ungefär halvvägs till nästa stjärna. Då maskinerna  passerade gränsen registrerade instrumenten både förväntade data och helt oväntade. NASA hoppas hålla båda igång till 2030. Numera jobbar ett par dussin personer i projektet.

Carl Sagan läser sina egna reflektioner i den här videon:

https://www.youtube.com/watch?v=GO5FwsblpT8

Och här är hans text, på engelska:

Look again at that dot. That's here. That's home. That's us. On it everyone you love, everyone you know, everyone you ever heard of, every human being who ever was, lived out their lives. The aggregate of our joy and suffering, thousands of confident religions, ideologies, and economic doctrines, every hunter and forager, every hero and coward, every creator and destroyer of civilization, every king and peasant, every young couple in love, every mother and father, hopeful child, inventor and explorer, every teacher of morals, every corrupt politician, every "superstar," every "supreme leader", every saint and sinner in the history of our species lived there – on a mote of dust suspended in a sunbeam.

The Earth is a very small stage in a vast cosmic arena. Think of the rivers of blood spilled by all those generals and emperors so that, in glory and triumph, they could become the momentary masters of a fraction of a dot. Think of the endless cruelties visited by the inhabitants of one corner of this pixel on the scarcely distinguishable inhabitants of some other corner, how frequent their misunderstandings, how eager they are to kill one another, how fervent their hatreds.

Our posturings, our imagined self-importance, the delusion that we have some privileged position in the Universe, are challenged by this point of pale light. Our planet is a lonely speck in the great enveloping cosmic dark. In our obscurity, in all this vastness, there is no hint that help will come from elsewhere to save us from ourselves.

The Earth is the only world known, so far, to harbor life. There is nowhere else, at least in the near future, to which our species could migrate. Visit, yes. Settle, not yet. Like it or not, for the moment, the Earth is where we make our stand. It has been said that astronomy is a humbling and character-building experience. There is perhaps no better demonstration of the folly of human conceits than this distant image of our tiny world. To me, it underscores our responsibility to deal more kindly with one another and to preserve and cherish the pale blue dot, the only home we've ever known.

Allmänna Byggnadsläran 1890. Finns nån liknande bok om fotografering?

"Handledning i ALLMÄNNA BYGGNADSLÄRAN med hufvudsakligt afseende på HUSBYGGNADSKONSTEN" publicerades 1890.

Det var den tredje utökade upplagan. Den var omarbetad till metersystemet. Författaren E. E. von Rothstein var  utbildad i Sverige och Tyskland och arbetade som arkitekt vid Överintendentsämbetet, som professor, och som projektör. Nybrokajen, Vasabron mm i Stockholm och ett antal kyrkor runt om i landet är delar av hans ännu befintliga verk.

Första upplagan publicerades 1856. Ur Rothsteins företal: "Då detta arbete är det första i sitt slag, som blifvit framlagt för allmänheten, vågar jag anhålla om ett inte alltför strängt bedömande däraf".

Förlagor fanns sedan antiken. Vitruvius tio böcker om arkitekturen innehåller synnerligen konkreta anvisningar om hur man ska bygga för att det ska hålla. Det fanns nyare (dvs efter medeltiden) italienska och franska förlagor. Rothstein hade tillägnat sig tysk teknik. Senare, på 1930-talet, kom tyska Bauentwurfslehre av Ernst Neufert. Nu finns fyrtiotredje upplagan tillgänglig. Många anser att om man gör som det står där så blir det rätt. Svenska efterföljaren, handboken "Bygg", kom med sin första upplaga 1947. Gör man som det står i 1960-talets upplagor bygger man miljonprogram.

Rothsteins bok återutgavs i faksimilupplaga 2003. Initiativtagare var Karl-Magnus Melin. Han är byggnadsvårdare, timmerman, forskare och föreläsare. Doktorerar på 1100-talets timmermän i Lunds stift. Har varit med och återuppbyggt nedbrunna Södra Råda kyrka, ett stort "hands-on" forskningsprojekt.

Som synes är boken propert inbunden. De 600 ursprungliga sidorna har kompletterats med ett kort nutida förord av Karl-Magnus Melin och en efterskrift av restaureringsprofessorn  Ove Hidemark. Illustrationerna kommer precis som i originalet separat, 9 planscher invikta i ett kuvert. Accent Förlag tryckte upp 2000 ex. Alla såldes. Detta återutgiva verk finns att köpa antikvariskt. Jag kollade värdet och finner att jag borde höja hemförsäkringen.

Sen jag åter läst igenom mitt exemplar av 1890 års allmänna byggnadslära gick jag till Stadsbiblioteket för att höra om dom har nån liknande bok från den tiden om fotografering. Jag fick bra hjälp av en intresserad bibliotekarie. Men han hittade ingen. Vet nån av er om det finns någon sådan bok?