Folkhemsbygge

Efter Stockholmsutställningen 1930 tog modernismen ganska snart över. Mest som "byggmästarfunkis". Begreppet stod för att byggmästarna gärna förenklade fasaderna och ibland satte in perspektivfönster för att falla hyresgästerna i smaken. Byggmästarna valde bort platta tak och smalhus, men de kunde välja så låg taklutning att det inte blev någon förrådsvind. Källaren fick i så fall räcka.

Vid krigsutbrottet störtdök byggandet. Det fanns en del material kvar i lagren, men många män var inkallade och framtidstron saknades.

Senare under kriget byggdes det ändå en del. Det gick att få tag på trä och tegel och järn. Det var brist på stål, koppar, bly och cement. Kol (som ju behövs vid cementtillverkning) importerades från nazi-Tyskland i utbyte mot kullager. Riktig cement användes till bunkrar och befästningar. Civilt byggande skulle klara sig med E-cement. Där var bindemedlet utdrygat med finmalet stenmaterial. Det verkar ha funnits kalkbruk att mura med.  Undrar om det fartfarande fanns vedeldade kalkugnar, skulle nästan tro det.

Avskurna från omvärlden fann svenska arkitekter och byggare på att blanda ett mått funkis med ett mått traditionellt byggande och ett mått sparsamhet med svåråtkomliga material: Folkhemsbyggandet. Det fortsatte så ett tag efter kriget.

Det här huset från 1951 står i en närförort till Norrköping. Det är murat med tegel i ganska stort format. Kalkbruk i fogarna. Ingen pärlfog utan enkelt avstruken fog. Det är alltså de synliga tegelväggarna som är bärande, inte nån stål- eller betongstomme. Påkostat stenarbete kring entrén. Profilerade lister i portpartiet, en styggelse för en rättroende funkisarkitekt men samtidigt en omtänksam detaljering. Dörrtrycket av teak i klassisk 1940-tals design. Inåtgående dörrar, hur kunde brandchefen ha accepterat det? Dörrbladen verkar vara nya.

Adressen är Sandbergsgatan 2. Tvåan i guld ovan entrén. Årtalet har föreningen Gamla Norrköping sett till att få på plats.

Sandbergsgatan är uppkallad efter kulturpersonligheten, tidningsmannen, filantropen och donatorn Hjalmar Sandberg.

Just det här huset byggdes högt, var troligen stans högsta 1951, men har sadeltak med takpannor av tegel. Senare på 50-talet blev detta tabu igen. Ett burspråksparti med avvikande färg ger en vertikal accent.

2022-08-16 11:27   begust

Fint hus som lever länge.
Jag gillar tegelfasader det ger mer liv än en slätputs,
Mvh Bengt

Besvara

Svar från Måns H 2022-08-16 11:35

Det här är ju bärande tegel! Fint hus tycker också jag.

Sista nya huset med bärande tegelfasad i Norrköping byggdes i slutet av 1980-talet. Arkitekt Bengt Lindroos. Byggmästaren hade inte fattat att fasaden var bärande och hade beställt för lite tegel. Och så lades det tegelbruket ner! Lindroos löste problemet kreativt.

Svara