Hit kom granarna!

Gårdagens granspaning har fått sin lösning! Julträden ingår i det som kommunen på svengelska kallar Norrköping Light Festival. Denna del har namngivits på svenska, "Knäppingsborgs vintergata". Installationen finns på kvartersmark och har bekostats av fastighetsägaren Castellum. (Ja, det är koncernen där ägaren sålt ut stora delar till Roger Akelius pga krisläget i branschen.)

Jag spelade ofeg och plåtade med full öppning. Men varenda liten ljuspunkt fick en röd ring (syntes vid stark uppförstoring) och många blev grönaktiga. Så jag fegade ur i efterbehandlingen och redovisar härligheten i svartvitt.

Pentax K-1 med Pentax 35mm Plastic Fantastic på full öppning. ISO 1600 och jag glömde brusreducera.

-----

PS. Testade nu att omfamna gluggens egenskaper fast det inte såg ut så här alls på platsen!

Pentax K-1 med Pentax 35mm Plastic Fantastic på full öppning. ISO 1600, ingen brusreducering, ingen reducering "defringe" av de små röda kanterna på varje ljuspunkt.

Nu är det dags igen!

En pickup kommer med ett släp fullt av julgranar fast det är långt till Lucia.  Dit in ska granarna pekar mannen: kvarteret Knäppingsborg i Norrköping.

Pentax K-1 med Pentax 35mm Plastic Fantastic på full öppning.  Bengan har ju bestämt att allt annat är fegt!

Själv har jag klarat av Black Friday. Det blev ett par värmande tofflor "Shepherd Malte" i fårskinnspäls som gick till märkbart rimligare pris.

Snygga upp snygga kameran

Zeiss-kvalitet står sig! Med reservdelen på plats var DDR-kameran från 1952 hel igen. Men konstläderklädseln hade börjat släppa i några hörn.

Jag försökte pilla in lim, men det funkade inte. Då tog jag bort de delar av klädseln som börjat lossna. En palettkniv fungerade bra som verktyg. Klädseln var  fastklistrad med någon gulbrun produkt. Enligt en nätsajt använde tyskarna schellack för att göra klädseln borttagbar. Det behövs för att komma åt skruvar mm vid service.

Det där gulbruna kanske är schellack, men jag är inte alls säker på det. Det kanske är varmlim, sånt man hade i skolslöjden ännu på 1950-talet.

Länk: https://sv.wikipedia.org/wiki/Varmlim.

Men vad använda nu? På nätet hittade jag ett trovärdigt tips. Kontaktlim, men bara på ena ytan, fäster så mycket som behövs.

Jag skrapade lagom rent och lät lite gulbrunt jox sitta kvar som släppskikt. Rätade upp de uppvikta hörnorna, värmde dessa med hårtork. Färgade i kanterna med svart permanent tuschpenna. Sen limmade jag fast klädselbitarna med kontaktlim på ena ytan. Genast såg kameran betydligt bättre ut.

Målet var att få kameran ännu lite snyggare, men ingen omöjlig "mint look" utan välvårdat bruksskick. Inuti gjorde jag rent bälgen med en sån där smal rund tandborste och målade i de enstaka färgsläppen med svart halvmatt färg. Utvändigt målade jag i de kanter på  klädseln jag inte gjort vid och nåt enstaka fult skav. Allt fick torka över natten.

Sist gick jag över klädseln och utsidan av bälgen lite försiktigt med "Tip-Top läderbalsam", en utmärkt produkt jag använt till skor och kamerafodral i flera decennier. Bara kokosolja, bivax och lanolinolja, en komponent i ullfett.

Det blev så där lagom fint som jag önskat mig. Innan jag viker ihop kameran och ställer in den i vitrinskåpet ska allt få torka flera dygn, detta för att inte utsätta andra kameror och objektiv för nåt som kan dunsta av. 

En av alla genomtänkta detaljer är att det finns ett stöd att fälla ner så att kameran står rakt och stadigt på ett plant underlag.

Morronfrost med Tessar

Det satt ett Tessarobjektiv på kameran och det fick avbilda vyn tvärsöver Gamla Rådstugugatan här i Norrköping

Pentax K-1 med Pentax -M Micro 50mm f/4 @ f/8

Reparera Zeiss Ikon Ikonta / Ercona

För tjugo år sen köpte jag en 6x9 bälgkamera för att använda på fullt allvar. Det blev inte så, men jag gillar kameran. Det är i grunden en Zeiss Ikon Ikonta 521/2. Samtidigt  står "Ercona" inpräglat i klädseln. Den var alltså tillverkad i Östtyskland. Det framgår också av objektivet. Där står Carl Zeiss Jena, 1Q, Tessar, 3,5/105, ett rött T och tillverkningsnummer 3868047. "Tessar" syftar på att objektivet har 4 element (i tre grupper). Reklamen sa "Adlerauge", örnöga, och det var inte helt fel.

Fotona i den här bloggen är tagna med ett japanskt Tessarobjektiv (se genomskärningen), alla på full öppning.

Tyvärr fattades en detalj på kameran, den överst på fotot.

Foto taget med Pentax K-1 och SMC Pentax-M Macro 1:4 50 mm och fullt öppen bländare.

Var hitta reservdel? För nåt år sen skickade jag ett objektiv, Carl Zeiss Jena DDR Flektogon 20mm f2,8, till Feinmechanikermeisterin Andrea Schönfelder i Görlitz för genomgång. Hade hon hade en sån reservdel att sälja? Svar nej, men hon skrev nåt om Ersatzteilspender. Jag fattade inget, men tackade ja. Det kanske skulle komma en lista med tänkbara reservdelsdonatorer? Sen kom paketet med det iordningställda objektivet. Där låg också en noga emballerad reservdelskamera. Jag fick den på köpet!

Nu då jag skulle ta loss reservdelen visade den sig sitta hårt fast. Nitad. Till slut borrade jag upp nitningen. Det var ändå svårt att få loss grejen. Jag hade trott att den var tillverkad av aluminium, men den var av förkromad mässing, riktigt hård mässing. Under satt en ring av svart filt, kanske en ljustätning. Jag ruggade upp stiftet reservdelen skulle sättas fast på, ruggade upp hålet i reservdelen och monterade med epoxylim. Filtringen kom jag dessbättre ihåg att sätta på plats. Så här blev det:

Kamerans konstruktion är nästan identisk med senaste basmodellen från 1930-talet. Efter kriget förbättrades objektivet med bättre antireflexhantering. Jag har sett uppgifter att det kom en ny version 1952 eller 1954. Mitt exemplar är från den tiden.  Slutarmodellen Tempor var också ny, den lär vara pålitlig.

Här en titt med baksidan öppnad och skärpan på objektivets baksida.

Fantastiskt att det gick att bygga kameror för största mellanformatet så portabla. Hopfälld är den här kameran mer fickvänlig än en systemkamera för småbild med objektiv monterat. Allt ligger skyddat innanför skalet. Ett knapptryck och kameran vecklar ut sig. Men där slutar bekvämligheten. Man måste ju ladda med film, dra fram den själv, ställa in avstånd, bländare och tid och spänna slutaren. Förr fanns exponeringstabell på filmförpackningen, men nu behöver man exponera med Sunny Sixteen eller exponeringsmätare.

Bilden visar min kamera som är 165 x 90 x 47mm. Negativstorlek 57 x 87 mm = 4960 mm. Bredvid en genuint fickvänlig digitalare Canon. Sensor 42 mm².