Ordnung muss sein. Test med stativ.

Mitt "nya" Carl Zeiss Jena DDR Tessar 2.8/50 är nu testat under ordnade former.

Leif-Erik Nygårds har berättat om sitt första jobb som assistent åt Irving Penn. Penn fick låna hem en omgång Rolleiflex till studion. Leif-Erik hämtade och fick ta testfotona. Motivet: Tidningssidor noga monterade på en plan vägg. Sen köpte Penn toppexemplaren och lämnade tillbaka resten.

Jag har ju bara köpt ett objektiv och återanvände metoden på detta. Med Penns framåtanda skulle jag köpt ett halvdussin på öppet köp och behållit det bästa.  Nygårds körde ju helmanuellt, nåt annat fanns väl inte. Jag ställde in skärpan med Live View och lät kameran exponera med bländarförval. Med objektivet i läge "M" behöver man inte fippla med Pentax gröna knapp! Den behövs med en del andra veteranobjektiv.

Kaklet är rakt. Man kan se att objektivet är tämligen raktecknande. Det finns en liten tunnformig distorsion, så liten att den inte stör mig som gillar raka linjer.

Har optiken centreringsproblem? Tittar man noga (jag pixelpeepade i datorn) så ser vänster tidningstext noterbart suddigare ut än den till höger. På bländare 11 är skillnaden inte stor, på bländare 5,6 är brödtexten oläslig till vänster, läslig till höger. Kanske hela skärpeplanet ligger snett. Partitopparna, deras familjer och andra priviligierade fick de bästa objektiven. Det här ligger gissningsvis inom fabrikens toleranser men är ett sånt som blev över.

Vi börjar med bländare 11. Stativ, kabelutlösare, ISO 100, belysning badrumslampan, en LED med 3500 Kelvin, men globen gör nog ljuset lite gulare:

@ f 11, Rawframkallning utan krusiduller. Bara justering av vitbalans, exponering och kontrast, skärpning och minskning till 1900 pixlar på höjden.

Nästa bild bländare 5,6:

@ 5.6, samma Raw-framkallning

Vid 2.8 finns viss mittskärpa, men den avtar fort. Vinjetteringen är påträngande. Färgåtergivningen blev mycket livligare med klar dragning åt rött.

@ 2.8,  samma RAW-framkallning.

Här har jag försökt minska vinjetteringen i efterbehandlingen och minska rödsticket.

@ 2.8, samma Rawframkallning men dessutom minskning av vinjettering och rödstick.

Till sist en bild från Norrköping häromkvällen, Olai Kyrkogata en töig och lite disig afton.

Pentax K-1 med Carl Zeiss Jena DDR Tessar 2.8/50, ISO 100. Kameran stöttad mot fast underlag.

Porten i Holmentornet

Holmentornet i Norrköping förstördes liksom i det närmaste hela staden under rysssarnas härjningar 1719. Det återuppfördes och blev klart 1750. Tornet markerade entrén till fabriksområdet där bruket tillverkat mässing, vapen, stångjärn, kläde och papper. Fram till 1990 var bruksområdet helt stängt för obehöriga.

Efter andra världskriget gällde produktionen textilier och papper, så småningom bara papper.  Den produktionen flyttades ut till en ny anläggning Braviken. Fabriksområdet omvandlades för nya verksamheter. Nu går allmänheten genom det gamla tornet.

(För att folk skulle hitta rätt från början riktades trottoaren uppe i backen om. Kommunens planchef Nils E. Ryman kom med idén och lyckades övertala mig och kommunen att genomföra den.)

Eller cyklar. Vuxna människor ska ju inte cykla på trottoarerna, men numera verkar praxisen vara att ordningsmakten inte ser det.

Husen mitt i bild är bostadsrätter byggda kring år 2000.

Pentax K-1 med Carl Zeiss Jena DDR Tessar 2.8/50 @ f8

Testfoto Carl Zeiss Jena Tessar 2.8/50

Tack för jättefin respons på bloggen i morse om DHL, posten och "nya" objektivet!

Här två nya testbilder. Igår hade jag motljusskydd monterat. Det kan ha orsakat de skillnader vänster/höger som Martin noterade pga mekaniska spänningar. De här bilderna utan motljusskydd. Ska bli spännande att se vad ni tycker!

Dom är tagna från min balkong. ISO 100. Stativ. Live View. Skärpan på gula huset i mitten. Manuellt avtryck.

Bilderna framkallade från DNG-raw med samma försiktiga skärpning jag brukar tillämpa. De är anpassade till FS format med höjden 1920 pixlar.Ingen annan åtgärd.

Första bilden på full öppning 2.8 eller kanske 4, minns inte vilket, andra bilden med bländare mellan 8 och 11 eller 11, minns inte det heller.

Pentax K-1 med Carl Zeiss Jena DDR Tessar 2.8/50 på full öppning eller kanske bländare 4

Pentax K-1 med Carl Zeiss Jena DDR Tessar 2.8/50 och bländare 8,5 eller 11

Zeissobjektivet från Jena, DDR är framme!

Förledd av Wolfgang Gerlachs bilder från Malmö tagna med ett östtyskt veteranobjektiv föll jag för frestelsen att köpa ett liknade. Letade på tyska ebay tills jag hittade ett som verkade OK. Det såldes i originalkogret av en säljare med 100% nöjda kunder. 29 november var det enligt  spårningsfunktionen  framme på DHLs depå tvärs över gatan där jag bor.

Bilden tagen med Pentax K-1 0ch "nya" objektivet Carl Zeiss Jena DDR Tessar 2.8/50 på full öppning. ISO 400.

Jag fick ingen avisering utan frågade på plats. Nä det numret finns inte sa grabbarna bakom disken. Du har nog skrivit fel.

Så jag kollade igen på datorn. Numret stämde. Paketet skulle vara framme. Jag klickade vidare till DHLs hemsida. Där fanns nya fakta. Paketet hade levererats till Coop Saluhallen några kvarter bort.

Jag gick dit. Numret finns inte sa tjejen bakom disken. Paketet finns här sa jag, det framgår på DHLs hemsida. Tjejen dök djupare ner i systemet och hittade paketet! Och jag stod som mottagare och fick hämta det!

Säljaren hade gjort ett bra förpackningsjobb. Rejäl kartong noga tejpad, stötdämpning med ljusgröna frigolitbollar, plastpåse runt kogret och därinne en plastpåse kring själva objektivet: Carl Zeiss Jena DDR nr 10310593 Tessar 2.8/50.

Mitt exemplar har M42-gänga. Till Pentax kameror finns en närmast genial adapter. Den togs fram då Pentax bytte från M42 till K-bajonett. Alla skulle kunna fortsätta med de objektiv de hade. Objektivets baksida bottnar precis som förr direkt mot kamerakroppen.

Riktigt tidiga M42-objektiv funkar väldigt enkelt. Det här har springbländare och då blir det mer komplicerat. Man ställer kameran på läge M för manuell och trycker på en grön knapp innan man trycker av. Då exponerar kameran bilden med objektivets bländarinställning och den exponeringskompensation man valt. Utan den omvägen tas bilden på full öppning.

Jag testade i mörkret i går kväll. Bländare 4, ISO 800, DNG/RAW och framkallning åt det enkla hållet. Ingen brusreducering, ingen ändrad mättnad. Det brukar vara ångestladdat att testa ett nytt objektiv, men sen jag kommit ihåg den där omvägen till gröna knappen så kändes detta trevligt att jobba med.

 Zeiss Tessar på bländare 4, ISO 800

 Zeiss Tessar på bländare 4, ISO 800

 Zeiss Tessar på bländare 4, ISO 800

Objektivet marknadsfördes som Adler Auge, Örnöga, och det stämde väldigt bra väldigt länge. Det är fortfarande tillräckligt skarpt. Jämför med Rolls Royce som länge avstod från att ange hästkrafter på sina motorer bara noterade att effekten var "adequate", tillräcklig. Jag tänker inte sikta på att jaga skärpa utan försöka hitta sånt som ger bilderna karaktär.

"Atomkraft, nej tack"

En leende sol med texten "Atomkraft, nej tack". Ett ledmotiv och en symbol som faktiskt hjälpte till att ändra världen. Inte aggression utan fred och försoning.

Den första atombomben sprängdes i New Mexico, USA. Robert Oppenheimer var projektledare. Han väntade sig en föga imponerande smällare i öknen. Men då han såg detonationen och hörde avgrundsmullret tänkte han på en strof ur Bhagavad Gita: ”Jag har blivit Döden, världarnas förintare”.

En atombomb mikrosekunder efter detonationens start. Tornet som höll vapnet nere t h.

Testexplosionen 0,o25 sekund efter detonationens start. Bildkälla Wikimedia open source.

Den svenska kärnkrafthistorien började i november 1945, två månader efter bomberna mot Hiroshima och Nagasaki. Tage Erlander tillsatte en Atomkommitté. Det utreddes och forskades. 1947 började den första forskningsreaktorn byggas. Man arbetade för kärnkraft och övervägde i hemlighet en svensk atombomb. Det blev en lång resa. I slutet på 1960-talet kom färdiga planer på kommersiell kärnkraft i stor skala. Då började också det folkliga motståndet gry, inte bara i Sverige.

Snart stod det klart att en kärnkraftreaktor inte kan detonera som en atombomb. Kvar fanns, och finns, den möjliga kopplingen mellan kärnkraft och kärnvapen, att reaktorer råkar ut för olyckor, terroristrisken och att slutförvaringen av utbränt bränsle inte realiserats.

Solen som ler

I Danmark bildades Organisa­tionen til Oplysning om Atomkraft 1974. Då jobbade Anne Lund från Århus på Vägverket i Stockholm. Där fick hon kontakt med den svenska alternativrörelsen. Tillbaka i Danmark anslöt hon sig till OOA.

Rörelsen behövde en symbol. Anne tyckte att den skulle vara vänlig, öppen, uttrycka ett hövligt "nej tack" och inbjuda till dialog. I april 1975 ritade hon och Søren Lisberg ett förslag. En leende röd sol på gul botten med texten "Kärnkraft, nej tack". Egentligen ritar jag som en kratta, har hon berättat, men det uppenbart handritade gav genomslagskraft.

Texten "Kärnkraft, nej tack" byttes till "Atomkraft, nej tack". På danska lät "kärn" mer positivt än "atom". Då var kärnfamiljen fortfarande rätt. Första maj 1975 lanserades logotypen som ett märke att bära på tröjan eller jackan. Det slog igenom direkt.

Anne donerade upphovsrätten till alternativrörelsen mot atomkraft. Något som hon aldrig har ångrat. Logotypen skulle få säljas och användas runt om i världen.

Anne Lund 1975

Anne Lund 2010

"Det visar att en enskild människa kan göra skillnad." Och skillnad har hon gjort. Märken, dekaler, t-skjortor mm har tillverkats på 50 språk och sålts i minst 20 miljoner registrerade exemplar. Därtill kommer oräknade miljoner piratexemplar. Intäkterna har varit alternativrörelsens största och stadigaste inkomstkälla. Danmark byggde ingen atomkraft och fick vindkraft.

Logotypen varumärkesskyddades 1976 i Danmark och flera andra länder. År 2000 lades Organisa­tionen til Oplysning om Atomkraft ner. Då hade den uppnått sina mål: Ingen kärnkraft i Danmark och att stänga Barsebäck. Sen dess bevakas rättigheterna till logotypen av särskild fond, OOA Fonden. 2004 fick symbolen skydd i hela EU.

Skyddet behövs. Många har försökt missbruka symbolen. Men den får bara användas av dem som jobbar för en värld utan kärnkraft.

Nu då den industrin åter vädrar morgonluft kan historien med ett folkligt motstånd upprepa sig.

PS 30 november 2023: Folkbladet här i Norrköping publicerade idag bloggen på sin ledarsida. Widar Andersson som sköter den är i o f s för kärnkraft, men som proffsig redaktör också ge utrymme för andra uppfattningar, eller som i det här fallet en historik med aktuell anknytning.