Dialogen
Salig i åminnelse! Återuppståndelsen är nära!
I Kgl. Televerkets telefonabonnemang ingick apparaten. Från 1931 en tre kilo tung, skarpkantad pjäs i konsthartsen bakelit. Bara luren vägde ett halvt kilo. Apparaten ägdes av Kgl. Televerket och sladden var permanent monterad i vägguttaget. Abonnenten förband sig att väl vårda denna statliga egendom.
Wikimediafoto Holger Ellgaard, arkitekt och fotograf
1950 mjukades designen upp. I den tråkigare versionen tillverkades apparaten till 1962.
Sent 1950-tal: Televerket och Ericsson tog fram en ny, modern telefon. De anlitade arkitektfirman Ahlgren Olsson Silow. Tidningarna beskrev hur Olsson, eller om det var Ahlgren, ändrade prototyperna tills luren kunde slängas på och nästan ofelbart hamna i rätt läge. Och stanna där. En funktion som ingen annan kommit i närheten av. Lurens vinklar och avstånd öra / mun gav förutsättningar för bättre ljudkvalité än någonsin förr.
Tillverkningen lades ner 1978. De befintliga telefonerna fortsatte fungera. Min fru fick med en Dialog då hon flyttade in på boende för sju år sen. Telia hade jättesvårt att installera, men en montör som varit med förr lyckades. Min fru kunde ta emot samtal flera år. Sen lades kopparnätet ned ihop med försvaret av landets territorium, beredskapslagren och andra onödigheter.
Nu uppmanas allmänheten att slänga på luren då en bedragare ringer upp. Men vadå? Det finns ju ingen lur!
De som aldrig slängt luren i örat på nån behöver nog också mental träning för att kunna avsluta oönskade samtal. Jag minns ett bra knep från Dialogtiden: Man pratar på och trycker själv ner klykan. Då låter det som ett tekniskt fel. Lägger man sen luren åt sidan tutar det upptaget om uppringaren försöker igen. Problemet löst, åtminstone för stunden.
Jag har kvar Dialogen. Här nedan undersidan.
Och här ser man vägguttaget med sladd inkopplad till Dialogen. Nu går det att ringa med den!
Här i Stockholm har vi ännu kvar gamla kopparnätet. Antagligen för att det i geografisk koncentration finns så mycket abonnenter att det är en god affär ännu.
Jag har samma telefonnummer som familjen nu har haft i tre generationer.
De apparater du visar, är bara att stoppa in i jacket hemma hos mig.
Du har naturligtvis rätt i synpunkten med åldrande komponenter. Turligt nog, håller gamla grejer i regel länge. Prognosen på prylarna är alltså mycket bättre än vad som gäller för nuvarande standard.
Förr hade telestationerna salar med blybatterier som kunde hålla telefonin igång minst tre dar trots strömavbrott. Undrar om Telia behållkit dessa i Sthlm eller lagt ner och sålt metallen österut.
Det va bättre förr! :)
/B
Ps. Å koppartråden kanske skulle kunna fungera i krig?
Kopparnätet var byggt med batteribackup att funka minst tre dygn trots totalt strömavbrott. En bra beredskapsfunktion.
På 90-talet jobbade jag på ett datasäkerhetsföretag som bl.a. hade datakommunikationsutrustning i dessa stötsäkrade lokaler, vi säkrade upp datakommunikationerna för ett antal banker och andra viktiga samhällsfunktioner. Numera är den frågan löst på andra sätt.
https://www.tidningenhammarbysjostad.se/teletornet
//Anders
(Telenätet var dock dyrt. Jag var vpl på FRA och befälet klagade over att det inte det fanns pengar att hålla vissa långdistanskontakter kontinuerligt öppna. Signalspanarna fick ringa rikssamtal vid behov.)
"Det är fascinerande att få igång en radio med så enkla prylar och utan ström! En konstruktion jag hade glädje av länge var ena halvan av en högohmig hörtelefon i vilken jag satte in en germaniumdiod och sedan anslöt till antennen."
https://www.esr.se/index.php/mottagare/746-kristallradio
Telia sålde också en analog lur med knappar på undersidan, fabrikat Dora, ssom känns pålitlig. Jag har den nu då jag letat reda på första jacket i lägenhetens interna kopparnät. Telia har alltså kopplat bort det, men jag håller på att få igång det med en adapter till iPhonen.