På återseende, Gotland
På vägen mot färjan lystes den ensamma asken på Västergarns utholme upp av det som på engelska kallas "crepuscular rays", solstrålar som letar sig genom molnrevor.
Vemodigt att lämna ön. Det har varit tio fina dagar. Träffat grannarna. Hejat på kompisar. Almedalsveckan, ett fantastiskt demokratitorg som återuppstått i mycket gott skick efter två år med pandemin. Det förmörkades av mordet på Ing-Marie Wieselgren, annars hade de dagarna känts just fantastiska.
Vemod att på Sanda kyrkogård se kollegan Birger Anderssons gravvård. Birger ritade hundra Gotlandshus och inspirerade till tusentals. Utan honom hade Gotland tappat en mycket av sin särart.
Äntligen åkt elbuss som laddas i farten. Tog några bilder, dom vart inget vidare, och då det stod att "format memory card" gjorde jag dessvärre det. Jag har en Iphonebild och kan koka soppa på den spiken till en artikel som ska skrivas.
Släpet står i ladan på Gotland. Det skulle in på besiktning. Jag drömde om att boka tid hos Besiktas trevliga ställe i Stånga, men det var fullt! Visby, vilken firma som helst, varsomhelst på ön, fullt! Till slut fixade damen på Besiktas kundtjänst fram en tid i Slite. Det vart en fin utflykt i sig. E-type sommarpratade i bilradion medan jag plåtade Cementas fabrik och det stora stenbrottet. Både bilen och släpet gick igenom besiktningen prickfritt.
Städat. Klippt gräsmattan.Läst Gotlands Allehanda. Alla dessa dagar. Slutbilden togs från färjeläget i Visby.
Hälsn!
Jag tror Almedalsveckan består. Politiker och företagsledare är ju människor och några dar i Visby blir på sätt och vis en utflykt även för dem. I år var den rejält nedbantad jämfört med alltför svullna sista åren innan pandemin. Back to basics. Fortfarande svindyrt att inkvartera sig, men det går ju att hyra några mil bort.