VYKORTET
***
Kommer ni i håg vykorten, dom där som man skickade till nära och kära när man varit nånstans? Och berättade vad man sett och vad man gjort. Det är precis det jag fortfarande håller på med. Idag har jag tex varit i Gubbo. Vaddå, vet ni inte var Gubbo ligger? Då får ni väl googla på det då. I alla fall var jag där idag och det var väldigt vackert och såg ut så här. På mig gör det nästan ont i hjärtat när jag ser sånt här. Det är alldeles vanligt, en gammal grusad landsväg. Och just när jag tog bilden kom en cykel bakifrån och förstörde hela bilden. Åtminstone tänkte jag så just då. Utefter vägkanten växer det blommor, mest hundkäx, smörblommor, prästkragar och rödklöver. Nästan inga pioner alls. Förresten, var har dom kommit ifrån, dom fanns ju inte när jag var barn? Och så dom där bomullstussarna till moln, precis såna som det alltid var på himlen när jag var hos mormor i Deje på somrarna för typ 70 år sen. Ju vanligare mina landskap är, desto mer tycker jag dom är värda att fotograferas och visas på såna här vykort. Det märkvärdiga får andra fotografera.
*
Just när det är så här vackert är det nära till att tänka på döden. Jag menar, rätt var det är tar det ju slut. Inte bara för mig, för dig också. Fast när är det ingen som vet. Själva döden känns inte så skrämmande - det har gått många årmiljoner och årmiljarder innan jag kom till världen och dom kändes varken svarta eller långtråkiga. Det blir väl likadant sen tänker jag, då, efteråt. Men får jag välja vill jag ju att det inte ska ta så lång tid och vara så besvärligt på slutet. Men vi får inte välja nånting alls då. Jag har både bekanta och släktingar som inte kommer ur sängen och behöver hjälp med allt. Precis allt. Och jag tänker att om det också händer mig men jag fortfarande kan tänka, då ska jag tänka på den här landsvägen med blommorna på dikesrenen och molnen på himlen
*
*
***
Hälsningar Lena
Ha det gott/Stig
Mvh Jocke
Cyklisten forstyrrer ikke mig - tværtimod.
Mange venlige hilsener fra Erik.