VERKLIGHETEN
***
Till syvende och sist är vi alla ensamma som individer. Oavsett hur stor familjen är eller hur många bekanta vi har. Oavsett hur många likes vi får på Insta och hur många "vänner" vi har på FB. Det finns ingen tragik i det, det är som det alltid varit och som det alltid kommer vara. Inget hade vi med oss när vi kom och inget kan vi ta med oss när vi går. Ensamma har vi ansvaret för vad vi gör och ensamma har vi ansvaret för våra val. Alltså är det bra att bekanta sig med verkligheten och göra den till sin vän.
*
När verkligheten blivit vår vän hittar vi lättare fram till fred med oss själva. Och med egen frid blir vårt ego, vårt individuella jag, betydelselöst. Vi ingår i helheten, vi hör till, vi är ett med alltet, med stjärnstoftet jag alltid talar om.
*
*
***
Jag har alltid haft klart för mig att när vi skall lämna är vi lika ensamma som när vi kom – svepningen har inga fickor.
Det kan kanske verka skrytigt, men jag har alltid haft fred med mig själv, och jag har haft frid med mitt ego – som jag kan likna vid en liten blå låga inom mig som aldrig slocknar, och som ingen rår på. Det är mitt individuella jag och det besitter all tänkbar betydelse, eftersom det är jag själv – min identitet.
Sålunda vilar jag trygg och rofylld i mig själv. Religioner, filosofier, gurus - är mestadels inadekvata och överflödiga.
Jag önskar dig ett Gott nytt År Björn!
Ergo sum, det vet jag.
Ha det gott! /Thomas
PS.
Vi har en fotovänlig vinter nu, snö i träden och ibland vackert gult släpljus från solen. Jag gillar din bild där vattnets rostfärg och svärta ger vintern en sorts identitet.
Så är det...
Gott Nytt År!
Hälsningar Halina
Jag måste bara tänka mer på din text här.
Jag kan dock relatera till ditt foto här direkt - gillar det så mycket.
Med många vänliga nyårshälsningar till dig och din familj från AG och Erik.
God fortsättning
/N
Jag säger som Erik, jag funderar lite mer på din text...men bilden gillar jag direkt. Gott Nytt År till er båda!
Hälsningar Lena
Gott nytt År Björn..
/Tomas
Samtidigt: själen ryser för tomrummet och vill kontakt till varje pris…
I det spänninsfältet försöker vi leva våra liv.
Fin bild!
God fortsättning/per-erik