VÄRLDEN KRYMPER.......
***
.....när man åldras. Aktionsradien blir mindre och mindre, alla förmågor försvinner en efter en. Olika fort beroende på om man är frisk eller om man har Alzheimer tex, men riktningen är densamma. Tydligare än tidigare blir det uppenbart hur litet prestationerna har med människovärde att göra, ingenting alls faktiskt .Dom flesta av oss blir också allt ensammare. Vännerna dör eller försvinner till andra landsändar men vanligast är nog att orken inte räcker till annat än det enklaste. Att klä sig, få i sig lite mat, orka duscha, komma ut en stund. Alltmer betraktar vi livet i stället för att delta, vi tittar på helt enkelt. Samtidigt har vi alltmer att tänka på, ett helt liv att begrunda och försöka förstå. Ungefär detta flög genom huvudet när jag såg honom stå där på sidan av trottoaren. Det är samma bild som jag hade i bloggen i går men hårdare beskuren och i färg.
*
*
***
Som tur är så är han helt klar i knoppen och har inga tecken på någon demenssjukdom. Vi pratar ofta om hur hans värld har krympt på grund hans minskade rörlighet, han säger bland annat att han har levt ett långt och bra liv och han känner sig färdig. Han är inte rädd för att det ska ta slut.
//Anders
Jag tycker du skriver en väldigt fin och tänkvärd text.
Bilden här är ett exempel på hur den kan beskäras och tolkas på ett helt annat sätt än den s/v från ditt tidigare inlägg. Jag tolkade den situationen som att han kanske saknade sin egen hund och därför tittade avundsjukt på damens ?
Med många vänliga hälsningar från Erik.
På nära håll krymper min värld också fast på ett annat sätt. Nära älskade saknas mig. Saker man tagit förgivet inte finns längre. Mycket förändras.
Det är andra tider nu
Det behöver inte betyda sämre även om det är oåterkalleligt bara annat och något nytt att ta itu med
Jag försöker att inte tänka för mycket ibland går det bra.
Prestation status och leverera har inget med människan och värde i sig att göra utan det som finns inom oss är det viktigaste.
Ta hand om varandra
/N