SUBJEKTIVT OM BILDER OCH FOTO
***
Min värld är rik. Nej, det har inte ett dugg med pengar att göra. Men min värld är så rik, där finns allt som över huvud går att tänka och lite till. Där finns städer och landsbygd, där finns öknar och hav, där finns urskogar och koloniträdgårdar, där finns rosor och cigarettfimpar. Och blommor, hur mycket blommor finns det inte? Eller löv, och granbarr och sandkorn. Och djur på marken, i luften och vattnet. Och människor av alla sorter, långa och korta, vita och svarta, professorer och Konsumbiträden. Där finns konstnärer och kamrerare. Och tom en och annan fotograf, faktiskt en hel del fotografer. En del är proffs, en del amatörer. En del är fascinerade av kamerorna, en del ger inte en tanke åt tekniken. En del vill fota natur, andra mest linjer och mönster, en del tar intryck av konstnärer och annat, en del vill komma på allt själv och vara kreativa. En del gör helt enkelt bara det som lusten finns till för ögonblicket.
Och allt är lika mycket värt, alla är lika mycket värda. Så länge inte en person eller inriktning eller en aktivitet går ut över andra eller är till påtagligt men för vår jord eller andra människor har hen eller den lika stort existensberättigande som något annat. Och i min värld är det en rikedom och en tillgång att ha öppna ögon och öppet sinne och kunna ta emot impulser från alla möjliga håll. Därmed inte sagt att jag som person tycker lika mycket om allt, självklart inte. Kunskap framhålls ofta som något positivt men kunskap har också en stor nackdel, kunskap gör oss mindre nyfikna på annat. Det spelar ingen roll om det gäller bilder, kamerateknik, religion eller politik, den som redan vet, tagit ställning, bestämt sig är mindre nyfiken på alternativen och blir automatiskt en aning mindre öppen. Ett barn är nyfiket på allt för att det vet så lite och heller inte har några förutfattade meningar om hur tillvaron ska vara.
*
Än sen då, det vet vi väl alla och håller med, på ett ungefär i alla fall? Inte något annat än att jag är förvånad över att så många fortfarande tycker om vad som är rätt eller fel. Som "Är det inte lite för mycket sånt nu för tiden? Är det inte för många amatörer på nätet? Ska inte alla ha en fin kamera, vare sig dom kan fota eller inte? Det finns för litet seriös fotografi i bloggarna. Vaddå, det är ju ingen konst idag när det finns så många färdiga appar att utnyttja. Det där försöker ju efterlikna konsten. Det är för mycket bilder i en del bloggar......" .You name it.
Men alla åsikter är också lika mycket värda. Jag tänker bara att det skulle vara rakare att skriva att det där, det tycker jag om, men inte sån´t, det har jag sett mig mätt på. Så det subjektiva syns lite bättre. I min tolkning handlar det ju ändå oftast om att försvara eller argumentera för den egna approachen.
*
***
Hälsningar Lena
Jag började faktiskt på en kommentar, men avstod - då omfattningen blir sådan att detta inte är rätt forum.
När jag ibland framför bildkritik är jag noga med att betona att det är min uppfattning som framförs.
Många kloka ord och reflektioner och som du skriver det är subjektivt. Det är svårt - för mig åtminstone - att kommentera. Jag ser det mer som ett uttalande som säkert inte kräver så mycket kommentar? Jag läser det och låta det sjunka in.
Bilden gillas mycket - även utan djupare analys.
Med många vänliga hälsningar från Erik i Roskilde.
Jag skriver som Erik.
Jag har läst noga och låter det sjunka in.
Du har tankar, som behöver begrundas
Gillar bilden
Marianne