UPP OCH NER OCH PRECIS SOM VI ÄR
***
Liksom allt annat här i världen går fotandet upp och ner. Ibland känns det egna fotandet väldans stillastående. För det mesta håller jag i gång ändå, kanske är det fel. Antagligen vore det bättre att lägga kameran på hyllan några veckor, eller månader. Men det tar emot, den brukar hänga med.
*
Idag fick den hänga med in till Norrköping, jag var där och kollade syn/ glasögon. Efter en fika satte jag mig på en av bänkarna vid den stora parkeringen och tog lite bilder på förbipasserande. En tisdagseftermiddag, en halvtimme vid fyra. Och jag tänkte att det får bli till vanlighetens lov, utan att välja, det blir dom det blir. Det är svårt det här med vanlighet. Få vill vara alldeles vanliga, inte jag heller. Fast egentligen är vi ju väldigt vanliga allihop......
*
Inte blev det riktigt skarpt heller, trots ansiktsavkänning ville kameran helst fokusera på husväggarna därbakom, men med 35 mm blir det inte alltför oskarpt ändå.
*
*
*
*
*
*
*
*
*
***
Man kan ta en paus en gång i taget, men det är svårt. När första man/jag går ut och har kameran vid handen. På mina korta trips kommer det vanligtvis att vara 25-30-40 stycken. Så det kommer bli bilder för 2-3 blogginlägg. Jag skjuter för min egen skull och glädje och har oftast ingen aning innan jag kör iväg. Undantaget är när jag följer och dokumenterar till exempel. byggnad eller konstruktion av olika saker i staden.
Det finns några fina exempel på dina (höft skott?) svart vita gatubilder - Jag gillar nummer 1 och 3 och 7.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Hälsn!
Hälsningar/ Björn T
Hälsn!
Sedan att det är svartvitt förstärker helt klart det hele.
Ha det gott
Gun-Inger