Bilder, tankar och reflektioner jag gärna delar. Både lek och allvar och framförallt mer hjärta än förstånd

SVÄRDET FRÅN EKÖN

***

Häromsistens frågade jag redan i rubriken om det funnits en bro mellan ön och fastlandet på östra sidan. Och visst hade det. En hel rad fina och informativa svar fick jag på FB-sidan - jag delar bloggarna som har med Finspång att göra med en Finspångsgrupp. I ett av svaren fick jag reda på att det hittats ett svärd vid brofästet på ösidan och infotext fanns på Mo Gård, sjukhemmet alldeles i närheten. Idag tillbringade jag först ett par timmar på ön, därefter letade jag rätt på texten. Så intressant tyckte jag att jag tar med hela texten här

*

Fiskaren Gustaf Karlsson, bosatt på Ekön under många år, hittade ett järnsvärd något år i 1900-talets början. Fyndplatsen var i sjön, alldeles intill brofästet vid den bro som en gång förband Ekön med fastlandet på Lundbysidan.

Svärdet hamnade under en längre tid i en vedbod, men "återupptäcktes" vid ett besök av brukspatron  Axel Ekman på Mo gård. Axel Ekman återkom senare tillsammans med en herre som förstod sig på fornfynd.Svärdet packades omsorfsfullt ned i en trälåda med träull och skickades till Historiska muséet i Stockholm där det finns idag.

Svärdet är ett medeltida svärd, 97 centimeter långt. Det har ett brett fäste och kallas därför 1 1/2 handsvärd. Trähandtaget, den sk kaveln, är borta. Svärdets klinga är mycket uppfrätt men med en synlig blodränna.

Efter fästets form kan man avgöra under vilken tidsperiod som svärdet har använts. Knappen har en tolvsidig kub med avfasade hörn.

Med hjälp av dessa data kan man fastställa att svärdet förmodligen använts under 1300-talets andra hälft, då man började använda överdragsutrustning. 1 1/2 handsvärd , som också kallades pansarstickare, användes i huvudsak av ryttare.

Vem kan ha använt detta svärd? Man vet att Ekön var bebodd redan under medeltiden. Man vet också att den medeltida vägen från Norrköping gick på södra sidan av Glan och över Dovern just på Ekön. Halvön Ängenäs i Glan ligger inte långt från Ekön. Under en period som svärdet användes ägdes och beboddes Ängenäs av väpnaren Ragnvald Magnusson och hans hustru Ranmfrid. Håkansdotter. Ramfrids bror var häradshövding i Bråbo under 1360-talet. 1347 var Ragnvald Magnusson fasteman vid ett jordskifte Lämmenäs och Kolstad

I Widegrens bok "Försök till beskrivning av Östergötland"  från 1817 kan man läsa:

"Tecken till raserade fästningsverk finns på Ekönicke långt från Ängenäs"

I början av 1400-talet omtalas en Ödger som bodde på Ekön. Kom svärdet från hans släkt eller var det något tumult  vid stranden av Dovern som gjorde att järnsvärdet  blev kvar i sjön? Det får vi aldrig veta.

*

Och jag som flera gånger därute tyckt mig se små rester av det förflutna!

***

Inlagt 2017-03-06 18:57 | Läst 3544 ggr. | Permalink

"En riktigt spännande och intressant historia, men vem kan svinga ett en meter långt och antagligen tungt svärd?"


(visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver
En riktigt spännande och intressant historia, men vem kan svinga ett en meter långt och antagligen tungt svärd?
Svar från Khalad 2017-03-06 21:06
Hej Stefan, det för mig mest intressanta är att ön verkligen har varit bebodd sedan mkt länge. Beträffande svärdet så står det i texten att det mest använts av ryttare och kallas pansarstickare, kan därför tänka mig att det inte i första hand används för att svingas utan mer som en kort, hanterbar lans, ett stickvapen som kanske mha av farten hos en snabb häst kan gå igenom en stålbrynja eller åtminstone ett läderpansar.
Tack för din kommentar!/ Björn T
Mycket intressant! Samtidigt kan man ju låta fantasin flöda, och tänka sig hur grymt det kunde vara i den "gråa forntiden". Nog krävdes det kraft i arm att hantera ett sådant svärd!
- hawk
Svar från Khalad 2017-03-06 23:19
Alldeles säkert var det inte bättre förr, knappast i något avseende. 5:2-dieten, jo, man tackar, mat fem ggr i veckan! Knappast för vanligt folk. Och så värst gammal blev man väl inte heller. Tack Håkan!/ Björn T
En sökning på Fornsök gav resultatet : RAÄ-nummer Risinge 172:1

Platsen för flottbro. Här fanns till mitten av 1920-talet en flottbro som tillätt roddbåtstrafik under sig men som fick öppnas dåångslupen från Finspång till Fiskeby skulle passera. Landfästerna, huggna stenar i kallmur, finns kvar.

/Gunnar
Svar från Khalad 2017-03-06 23:31
Tack för info Gunnar, uppskattas!/ Björn T