Stjärnor över Söderbärke

Det är snart dags att ta till tvångsmetoder för att inte bara fota det jag brukar fota. Är ofta i fritidshuset i Korsheden, och det räcker ju att ta med kameran in till Söderbärke för att det näst intill tvångsmässigt blir några bilder över Barken från bron

Så blir det ibland också en vända över landsvägen till järnvägsstationen som har en egen känsla långt från det hektiska livet på Stockholms Central

Det är väl inget stort fel med dom här bilderna men det är ju inget stort plus med dom heller, annat än det är vackert när man står där och betraktar. Eftersom det var en klar kväll när jag kom tillbaka till Korsheden bestämde jag mig för att testa lite stjärnfotografering, det står på min lista över oprövat. 

Det visar sig fungera men med en del problem. Så här blev en av de första bilderna där jag använt ett 24-70/2,8 på 50 mm och exponerat i 10 sekunder på bl 5,6 med ett ISO på 800

Den ser ganska ok ut men huvudproblemet var skärpeinställningen. Med så små objekt fungerade förstås inte autofokusen, den låste aldrig. Gick över till manuell fokus och räknade med att det bara var att "ställa objektivet på oändligt". Det var det inte, när jag ""vred i botten"  åt oändlighetshållet kommer man av någon för mig okänd anledning förbi oändlighetsläget och rejäl oskärpa förstås. (Obs nu pratar jag om just skärpeinställning, inte den streckbildning som blir pga stjärnornas relativrörelse (jordrotationen).  Bytte till mitt 70-200/2,8 och samma sak där. När har man användning för avstånds-lägen bortanför oändlighet? Det började nu också bli så mörkt att varken horisonten eller molnen fungerade trots att peaking-funktionen fanns. Peaking verkade fungera på stjärnorna, men det visade sig att olika stjärnor lyste upp med lite olika avståndsinställning.

Medan jag funderade på problemet lekte jag lite med ficklamporna jag hade till hands,här är expo-neringstiden 30 sekunder, bl 5,6 och ISO 400

Men så åter tillstjärnorna. Nästa bild är på 30 mm, exponering 10 s, bl 2,8, ISO 400 Det är stjärnhimmel utan landskap, mer eller mindre rakt upp. Mitt mål var att kunna ta lite tydliga bilder med 70-200 eller 100-300 för att kunna se några av de vanligaste dubbelstjärnorna resp galaxerna. Den här bilden är lite ljussvag för att kunna se så mkt

Alltså ökade jag exponeringstiden till det dubbla, 20 sekunder, i övrigt lika

Det kommer med fler stjärnor, men skärpan är fortfarande inte bra, något som syns tydligare när jag croppar bilden, något som varit min avsikt från början för att kunna fokusera på intressanta delar

Lyckades aldrig få till skärpan ordentligt i detta första försök. Försökte flera gånger med längre brännvidder, 150-200 mm, men det föll på stjärnornas relativrörelse. Följde en diskussion på ett av forumen angående detta och enl det skulle tider kortare än 600/brännvidden funka men förstorar jag till 100 % tror jag inte det räcker.  Med 300 mm ger det ändå tider kortare än 2 sekunder och då måste ISO upp högt, åtminstone 6000 och det blir väldigt brusigt. Ska tiderna vara så korta att jag kan croppa talar vi nog om delar av sekunder. Råd och tips?

Som avslutning en landskapsbild med lite stjärnor och igen lite ficklampslek, tagen med kort brännvidd, 24 mm, exponeringstid 25 sekunder

 Ser att bilderna överlag blev i mörkaste laget, i varje fall när jag nu tittar på dom i dagsljus. Sitter vid en trög dator, orkar inte göra om det, så det får ändå duga just nu. Tack för idag!

2013-08-17 16:23   Khalad

Hej Lennart, tack för din uppmuntrande kommentar!

Besvara

2013-08-17 20:19   Dubbelolle

Om jag inte är alldeles förvirrad så går oändlighetsläget förbi det "vanliga oändliga" för att kunna använda optiken vid infrarödfotografering - ljuset har då en betydligt längre våglängd och då stämmer inte avståndsinställningen utan man får kompensera. Trevliga bilder förresten! Mvh,LO

Besvara

Svar från Khalad 2013-08-17 20:36

Det låter väldigt rimligt, tack för att du tog tag i frågan! Och tack för den fina bildkommentaren!

Svara