SEVÄRD FOTOKONST I LINKÖPING
***
Väl hemkomna från Göteborgsbesöket under helgen var det I som idag i söndagens SvD såg artikeln med rubriken Fotografi blir fönster i medeltida kyrka och det lät ju intressant. Artikeln handlade om ett av de arkitektoniska inslagen i den i söndags återinvigda S:t Larskyrkan i Linköping. "Den nära 1 000 år gamla kyrkan är den första i Sverige med fönster utsmyckade med fotokonst" sägs det vidare. "Konsten är skapad av SvD-medarbetaren Staffan Löwstedt som i över 30 år har sysslat med fotografi i olika former"
*
Vi bestämde raskt att åka dit och i eftermiddags var vi där. Det var värt besöket många gånger om. Fönstret med fotokonst var precis så vackert som artikeln beskrev men hela den nyrenoverade kyrkan var en upplevelse, här några bilder
Man kommer in på sidan av långskeppet och har då fönstret med dopfunten rakt fram
*
Bilden har skrivits ut på en plastfilm som sedan bränts in i glaset och innehåller både klassiska religiösa symboler och existentiella motiv
*
I mina ögon var själva kyrkorummet ett av de vackraste jag sett. Bara att slippa se den på korset uppspikade Kristusgestalten bakom altaret gav en annan frid åt kyrkan än vanligt. Själva altaret var ett stabilt, modernt bord i trä och därbakom en mycket vacker vägg i sten
*
Kyrkan har en utomordentligt vacker orgel och ett nyinrett sammanträdesrum i direktkontakt med kyrkorummet via en glasvägg
*
På altaret, träbordet, står ett modernt kors i sympatisk storlek
*
Utan att veta gissar jag att det är granit i väggen bakom
*
Stenväggen bakom altaret igen
*
Tom de uppställda psalmböckerna hade gjorts till ett arkitektoniskt inslag
*
Jag upprepar ju gärna att jag inte är religiös men det hindrar mig inte att se det vackra som religionen frambringar - varken det fysiska eller det innehållsmässiga. Och det glädjer mig att se ett modernt kyrkorum som betonar kärleken i stället för lidandet
***
Mvh. Erik.
🙂
Hälsningar Lena
Ser ut att vara en fin kyrka i modern form utan att vara alltför "konstig" som det ibland kan bli.
Precis som du så händer det trotts allt ganska ofta att vi går in i någon kyrka på våra resor. Vackert och fridfullt kan det vara att sitta i bänkraden och bara njuta av stunden. Den tredje bilden visar en väldigt vacker interiör. Man önskade att dom var lika mån om naturen som sina kyrkor.
Sten
tack för din kommentar Sten!/ Björn T