SÅ VITT VI VET......KLIMATET OCH LIVET
***
.....är det bara vi människor som tänker. Tänkandet innebär att vi kan lämna verkligheten för morgondagen eller gårdagen. Gårdagen och morgondagen finns bara i tanken, ingen av dom existerar i verkligheten längre. I verkligheten, i det levande livet, finns bara nuet, det eviga nuet. I tänkandet, i mindet, lämnar vi ofta verkligheten och det egentliga livet, vi lämnar ofta också oss själva och är någon annanstans. Om det är bra eller dåligt får du själv svara på.
*
Klimatproblemen är nog på allvar, men överdrifterna är stora. Livet på jorden är hotat och det 6:e massutdöendet pågår för fullt. Jag tänker att det förra massutdöendet, för sådär 65 miljoner år sen, visade sig vara det som banade väg för däggdjuren och kanske också för människan. Utan det asteroidnerslaget kanske Tyrannosarius Rex, flygödlorna och en del annat fortfarande hade dominerat djurlivet, vem vet? I vattnet har ju tex hajar, sköldpaddor och krokodiler överlevt utmärkt i längre tider är så. Och i senaste Forskning och Framsteg visas att under de senaste 70 miljoner åren har temperaturen nästan hela tiden legat långt långt över vad den nu är - vi lever i en av de kallare perioderna i jordens historia. Temperaturen låg som mest 12-15 grader högre än nu, även om den nu gått upp en grad ungefär. Under den senaste 70 -miljoner årsperioden har koldioxidhalten periodvis varit ungefär den den dubbla mot den nuvarande. Människan må vara hotad, men livet är det knappast. Livet på jorden började för övrigt när atmosfären i stort sett bara bestod av koldioxid och kväve, syre fanns knappt. Livet började i stort sett utan syre, men bakterierna och så småningom växterna har gett oss syret. Och under de varmaste perioderna när praktiskt taget ingen omfattande isbildning fanns någonstans på jorden var havsnivåerna långt över dagens och långt över de värsta scenarier som nu finns för det närmaste århundradet.
*
Är det lugnt alltså, är klimathotet bara överdrifter? Nej, i mänskligt perspektiv är klimathotet på högsta allvar. Havsnivåhöjningar på ett par meter skulle lägga många nuvarande storstadsområden under vatten. Hundratals miljoner människor kommer behöva flytta till högre liggande områden och fastigheter och infrastrukturer värda hundratals biljoner dollar måste överges. Men det ska ses i perspektivet att den förhatliga utvecklingen under de senaste 50 -100 åren har gjort att uppskattningsvis flera miljarder människor sluppit dö av svält, undernäring och sjukdomar, det är bara att titta på officiell statistik över de senaste 70 årens utvecklng inom svält, undernäring, och sjukdomar som malaria, TBC och mkt annat liksom barndödlighet. För tvåhundra år sen och bakåt var medellivslängden under 40 år, idag är den över 80 i Sverige och många andra länder. Allt är relativt.
*
Idag fick jag njuta av det här rådjuret på åkern nedanför oss.
*
*
***
Hälsningar Lena
Det verkar ju vara så att vi har förändringar i klimatet på gång. Vad som sedan är vad är inte alltid så lätt att avgöra. Den massmediala stämningen är upphaussad – minst sagt.
Själv har jag en svaghet för det som jag kan se i den fysiska verkligheten. När jag i ungdomen var doktorand i geografi, brukade vi säga att; ”om kartan och verkligheten inte överensstämmer – då gäller verkligheten”.
Flera meters havsnivåhöjning – tja? Sju meter var det någon tankesmedja som trodde skulle bli aktuellt i framtiden för Stockholms del. Det var för sådär en åtta år sedan – och staden sade sig börja planering för detta...
Just på den här punkten har jag kunnat gå ut i verklighetens värld för att själv kolla hur det står till. Vid min sommarvilla på Åland har jag märken i fasta berget avseende medelvattenståndet från 1950-talet. Det är alltså bara att lägga ut en paralellstång med mätsticka, och mäta var medelvattenytan ligger i dag. Jag har sålunda gjort just så upprepade gånger under ett par säsonger. Resultatet blev att den relativa havsytan, gentemot berget alltså, hade sjunkit 23–25 centimeter sedan 1950-talet. Detta motsvarar tämligen precis områdets genomsnittliga landhöjning. Havsytan ligger alltså still de senaste 65 åren.
Nu blir det lite knepigt. Havsytan i sammanhängande hav måste med måttlig fördröjning anpassa sig överallt. Höjs ytan varaktigt någonstans, då måste det komma ut till alla delar av det sammanhängande systemet. Men uppenbarligen inte till min strand? Hotet att bli dränkt verkar inte så akut precis.
Som sagt: Om kartan och verkligheten inte överensstämmer – då gäller verkligheten.
Vi har helt klart ställt till med något förfärligt på vår jord.
Vi lever som vi hade två planeter att vara på.
Bilder som påminner mig om filmen man såg som barn Bambi.
Fint.
///Gun-Inger
Det blev lite för mycket för mina förmågor så sent på natten :-) Men du har nog rätt. Jag gillar bara dina foton här - särskilt nummer 2, som visar ögonblicket när man just når att se rådjuret.
Med många vänliga hälsningar och god natt här från Roskilde.
Ha det gott! /Thomas
En ålder på 200 år skulle naturligtvis förändra mycket i insikt och perspektiv, men å andra sidan så skulle vi för länge sedan kört slut på maten - oavsett maximal expansion av möjliga tekniska förbättringar av jordbruket.
Bengt H.
Mvh/Gunte.
Intressant blogg och väldigt bra bildsatt. Nämligen att det är rätt långt mellan bild och text vilket gör att läsaren utmanas. det är inte 1+1=1 eller 1+1=2 utan lite mer. Sånt gillar jag. Sen får jag en bildassociation och drar ut en bok med Arvid Knöppels skisser ur bokhyllan. Men Arvid Knöppel, då pratar vi väl svensk femtiotalskonst, typ.
Om man bloggar om klimat så kommer det så klart att röra på sig i bloggen, det är nästintill en naturlag. Det väcker många tankar. Mina tankar handlar inte så mycket om det du skriver. Att perspektivet ska ses i antropocen är nog rätt givet. Andra tiderymder är för stora och inte relevanta, ja, det är nästan så att för att förstå konsekvenserna räcker det med ett västerlandets historia-perspektiv. Ett par tusen år är väldigt långt. Och betänker man att alla kurvor över utveckling vad gäller befolkningsökning, klimatförändringar, fördelning av resurser är samtliga exponentiella och förfärande lika varandra. Men visst har det blivit bättre, väldigt mycket. Vi lever längre och friskare. Ett hack i den kurvan särskilt vad gäller befolkningen i fattigare länder och ställen på jorden kommer nog bli påtagligt synlig efter den här pandemin. Det är ju bevars inte bara viruset som ställer till det. Många andra sidoeffekter och konsekvenser spiller över. Och vi blir påtagligt fler som ska hållas mätta och friska. Om vi dessutom behöver tre, fyra jordklot för att tillfredsställa oss välbeställda blir det problem.
Vad gäller medias bevakning och havsnivåer får jag återkomma i.
Allt gott och tack för en trevlig blogg.
Människan som art är ju tämligen ny i de perspektiven. Inte desto mindre är det väl intressant för de flesta av oss att arten överlever och helst med hyfsade villkor.
Rapportering? Jag struntar inte i all rapportering men försöker tänka själv trots att jag ofta tvivlar på människans tankförmånga. 1994 ledde det för min del till att acceptera förändringen som reell. Kanske det t o m kan vara så att tidiga metanutsläpp från risodlingar för flera tusen år sen stoppade den nya istid som var huvudscenariot för säg 50 år sen. Nu är huvudscenariot mer av allt, men fler värmerekord än köldrekord. Stigande hav ger folkvandringar som vi ser början av, nu av andra skäl.
Om människan vore en art om tänkte och agerade därefter skulle problemet vara lätt att fixa. Sluta kriga. Använd pengarna till den omställning som behövs. Stäng 10 000 kolgruvor och se samtidigt till att det finns energi nog och att dom som jobbar i fossila sektorn får andra jobb.
PS: Blev glad av att titta på på de skarpa kvistarna hitom suddiga rådjuret!