Talande bild på rökarens eländiga tillvaro av i dag.

Jag började röka när jag var 13 år på våren , och slutade när jag var 72 på hösten. Jag rökte alltså i 60 år – och borde vara död och begraven för länge sedan. Där ser man vilken skillnad det kan vara på statistiknivå och individnivå.
Anledningen till att jag slutade var att jag fick en envis irritation i över luftvägarna. Det var uppenbarligen dags att lägga av.
Det var mycket trevligt att röka. Jag uppskattade alla de 60 åren. Om jag trodde att jag skulle gå i land med det, skulle jag börja igen på studs.

Hej Björn - Underbart tidstypiskt porträtt.
Jag fick en lärlingsplats 1962 och då fick lärlingarna inte röka på jobbet. Jag rökte en liten pipa hemma i det hyrda rummet. Det var nästan för att det var en del av den inhemska mysigheten och var också via influens från reklamfilmer på biograferna. Dagen efter att jag tagit examen som lärling (april 1965) fick jag röka på jobbet. När det blev för "besværligt" med pipan började jag röka cigaretter med filter. Slutade som tur var helt efter några år och jag har inte rökt sedan dess. Inget av våra barn eller barnbarn, har någonsin rökt.
Med många nyckfulla hälsningar från Erik.

Ja, det har verkligen förändrats. Tack och lov säger jag som inte gillar rök! Kul med två tidsepoker som ställs emot varandra. Nu är rökarna i de flesta fall förvisade utomhus.
Hälsningar, Bjarne