REFLEKTIONER UTEFTER SAXEVÄGEN
***
Att vandra utefter Saxevägen är inte bara att röra sig i landskapet, det är också att vandra i tiden. Den här bilden hade lika gärna kunnat vara tagen för 150 eller 200 år sedan. Gärsgården, ladan med takteglet och slaggstenarna under putsen, landskapet, inget påminner om nutid. (Nästan inget, det är nog en fårstängselpinne i vit plast i nedre vänstra hörnet, kanske kan jag klona bort den.) Jag tänker ofta att 150 - 200 år inte är särskilt långt tillbaka. 150 år tillbaka blir 1870, min morfar var född 1872 och jag kommer ihåg honom väl , minns när han berättade. Längre tillbaka betydde 150 -200 år ingen större skillnad i levnadssätt eller utvecklingsnivå, men just dom senaste 150 åren har inneburit en revolution avseende nästan allt. Jag känner det ofta som att många av dagens unga är rotlösa, dom har ingen koppling bakåt i tiden. Och rotlöshet är en slags hemlöshet. Men jag tänker också att samtidigt är fattigdomen och svälten nästan borta, här hemma i alla fall.
*
*
***
Hälsningar Lena
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Jag tänker ibland på det här med tiden också och hur mycket som förändrats på relativt kort tid och vårt levnadssätt och värderingar också. Idag kan vi unna oss lyxen av att faktiskt ha hobbys och fritidsintressen. Vi kan resa (även om det är begränsat just nu). Slipper svälta som du skrev om. Industrialismen har kommit, sedan IT-revolutionen. Vi har haft två världskrig. Ja listan kan nästan göras hur lång som helst.
Hälsningar, Bjarne