PIANOT
***
Ni har väl sett den fina kärleksfilmen, Pianot? Mångbottnad och mycket vacker. Har säkert 10-15 år på nacken nu, kanske mer. Men det här är ett annat piano! Då och då har instrument visats i bild här på bloggen, mest har det varit gitarrer. Men mitt instrument är pianot.
*
Det har sin alldeles egen historia, även om den tidigaste tiden är höljd i dunkel. Pappa spelade också piano, mamma med för den delen, men det här pianot köpte pappa medan han fortfarande var ungkarl i början på 30-talet, tror jag hört årtalet 1934. Begagnat såklart, han hittade det på ett musikkafé, var är jag inte säker på, kanske Göteborg. Och det har stått hemma hos min gamla familj i Falun och Ludvika så länge jag minns, det fanns när jag kom till världen.
*
Och jag har lärt mig spela på det gamla sättet, gått hos pianotant först, sen hos läroverkets musikdirektör för att sen resa till grannkommunen Smedjebacken där det fanns en bra lärare. Alltså spelar jag mer än 60 år senare fortfarande bara efter noter, kan inte sätta mig ner och leka så där som jag skulle kunnat om jag lärt mig idag. Däremot är jag väldigt glad för att ha fått lära mig grunderna, det tror jag har gett mig en annan känsla för musik över huvudtaget. Intressant nog kan jag konstatera att min musiksmak gått åt "fel" håll när jag blivit äldre. När jag var ung var det mest klassiskt, nu är det mest pop, det jag själv klassar som bra popmusik. Fortfarande är jag dock svag för klassiskt piano, och klassisk orgel.
*
När mina föräldrar blev äldre ville dom att jag skulle ta pianot, så det kom väl hit till Finspång 1990-2000 nån gång. Då hade mina föräldrar kostat på en renovering, bla var alla hamrarna eller klubborna omfiltade. Jag är mycket förtjust i "mitt" piano, det är ett fullstort piano men inte trist svart utan har en vacker brun färg
*
*
Tyvärr blir det alltmer sällan jag spelar, men länge spelade jag varenda dag.
***
Det skulle vara kul att kunna spela piano för det är så vackert, men jag har hittills inte haft tålamod att komma igång.
Det var en trevlig historia Björn.
mvh Tommy
Piano har jag lite hatkärlek till...jag har också haft pianolärarinna...men slutade spela någon gång i tonåren.
Tack för din historia!
Försöker igen:
Som vanligt en fin berättelse med fina bilder på ert verkligt vackra piano. Ett inlägg, som jag för en gångs skull dessutom kan relatera till. Ryggar dock för din syn på svarta pianon... Vi hade förvisso inget piano i mitt barndomshem men båda mina föräldrar var musikaliska och far spelade både fiol och saxofon ( folkmusik och jazz...) Det var nog ganska självklart, att jag skulle lära mig traktera ett instrument och det blev mandolin.
Det (svarta) piano, som nu finns i mitt eget hem kom dit som en ersättare för ett liknande, som stod kvar i huset när vi köpte det. Efter lång tid hämtades det av de tidigare ägarna och vi köpte ett liknande. Äldste sonen lärde sig spela men pianot har mest varit en vacker möbel tills barnbarnet kom. Hon älskar att klättra upp på pallen och placera en bok på notstället och börja 'spela' och sjunga för oss. Det är ofta det första hon gör när hon kommer och det påminner om hur jag, som liten ville spela på pianot, när vi någon gång besökte någon, som hade ett. Då var det inte alltid populärt men jag älskade det och drömde om att få spela på riktigt.
Ha det gott och spela gärna lite...
Eva
Min Jonen älskar pianomusik särskilt Keith Jarrett. Han har de flesta av hans inspelningar.
Vårt barnbarn spelade piano när hon var i tioårsåldern och uppåt.
Varje gång jag kom spelade hon Fur Elise för mig. Hon sade till sin mamma "nu måste jag träna när farmor skall komma". Tyvärr slutade hon spela för fotbollen.
Det var vackra bilder av ditt piano och intressant att få veta din historia om pianot samt att du kan spela också.
Måste vara underbart sitta där och drömma dig bort i tonerna som du skapar.
Jag lyssnar mycket på såväl klassisk musik som jazz. Duke Ellington är en av mina favoriter.
Om jag inte hittar något annat blir det alltid Duke.
Slutar här för det finns mycket att skriva om musik.
Önskar dig en härligt söndag
Gun-Inger
Tack GIA/ Björn T
gia