PAAVO OCH BLOMMORNA VID ÅRÄNGET

***

Tankarna har inte velat släppa, jag är kvar i rummet där på äldreboendet i Ludvika, kvar hos Paavo. Jag undrar om han hörde mig? Såg mig gjorde han, det är jag säker på, även om tröttheten tog över ibland. Det är 65 år sen vi sågs senast, då, när vi var lekkamrater i Ludvika. Nu visste jag ju att han levde och hade googlat fram adressen, men inget mer. Vi är jämngamla, plus minus ett år kanske, och nånting inom mig ville träffa honom igen. Kanske var jag där en timme. Inte så mycket efter 65 år. Han sa aldrig något, så jag vet inte riktigt hur mycket han uppfattade. Men jag berättade vem jag var och något lite om vad vi gjort tillsammans. För det mesta såg han mot ljuset från sommaren därute i fönstret, men också ibland på mig. En antydan till leende gjorde att jag tog hans hand. Och han tog min och höll den i ett fast grepp. Länge.    

*

Fortfarande med Paavo i huvudet åkte jag till Åränget och Östsveten för att se på solnedgången och den lilla strandängen var full av scilla som lystes upp av de sista solstrålarna

*

Förstora!

*

***

2019-04-23 23:32   ehrsa

Vilken fin berättelse! Och bilden är ju makalös..
Hälsn!

Besvara

2019-04-23 23:48   Sten Björklund

Ett viktigt möte som betyder mer än vad man kan ana. Kanske var det meningen att du skulle hitta det vackra motivet på väg hem. Makalöst bra som Jan skriver.
Sten

Besvara

2019-04-24 06:13   präntare

Ja vi vet inte vad livet har i beredskap för oss och tur är väl det, fin berättelse och enastående vacker vårbild.
😊

Besvara

2019-04-24 06:50   light

Berörande text och bild! Det blir en guldstjärna!🌟

Besvara

2019-04-24 08:59   Lena Holm

En helt otrolig bild och den ger rätt stämning till din text som verkligen berör. Jag minns att du berättat om Paavo och att jag sett bilder på honom när han var ung. Du hittade honom.
Hälsningar Lena

Besvara

2019-04-24 09:18   gunte

Fin bild och fin text som passar ihop..
Mv/Gunte..

Besvara

2019-04-24 10:15   Stican

Tack Björn för en fin berättelse som berörde mig mycket och du avslutar med en vacker solnedgång.
Ha det gott /Stig

Besvara

2020-09-14 10:22   Stina Sandberg

Vad fint att du fick möjlighet att hälsa på pappa innan det blev försent. Han hade svårt att förmedla sig på slutet, men om han uppfattade att det var du, är jag säker på att han uppskattade besöket.

Jag har tidigare läst för honom ur din blogg i samband med att vi barn fick kontakt med dig. Då blev han rörd till tårar och det märktes att du betytt mycket för honom också.

Besvara