OM ATT FÖRSTÅ - NY FOTOBOK - BLODSBAND

***

Efter närmare två års jobb blev det en fotobok med släkthistoria. Nu heter den  inte Blodsband, jag ville bara koppla ihop den här bloggen med den blogg jag skrev september 2017 och som hette Blodsband (här). Själva släktforskningen har inte jag gjort, det har mina föräldrar gjort, jag har bara sammanställt materialet. Det tog sin tid men har varit roligt. Och just en fotobok har visat sig vara idealiskt, så lätt att kunna sammanställa text och bilder på ett och samma ställe. 

*

Jag har lärt mig en del, både om släkten såklart men också om mig själv. Samtidigt har känslan av sammanhang vuxit sig starkare, också, eller riktigare särskilt, med den del av släkten som tog avstånd från pappa och som aldrig erkände honom. Mitt fokus från början var mycket på min farfarsfar som jag trodde var den som "försköt" pappa. Det var det inte, han dog 7 år innan pappa föddes. Till min egen förvåning och glädje har boken också kommit att handla om tre starka kvinnor - min farfars farmor, min pappas  farmor och min mamma. Jag har inte letat efter "skyldiga", bara haft en förhoppning att förstå. Och på något sätt känns det som jag börjar förstå. Inte så att jag hittat förklaringar i materialet, men själva arbetet med boken och allt underliggande material har i sig gett mig känslan av att förstå.

*

Släkthistorien i sig själv är knappast intressant för några andra än (några av) släktens medlemmar idag. Den text jag skrev i förra bloggen Blodsband finns med som Förord 2 i boken. Texten nedan är det egentliga förordet, nyskrivet.

"Efter att storasyster Sigbrit gått bort i maj 2016 fick jag så småningom ta hand om det släktforskningsmaterial  mamma och pappa lämnat efter sig. Det var mycket mer än jag kunnat föreställa mig. Men framförallt var det mycket mer intressant än jag trott. Jag, som varit fullständigt ointresserad av all släktforskning  tidigare,  kände att det var viktigt att försöka bevara det viktigaste av deras material i någorlunda lättillgänglig form. Jag har däremot själv inte gått vidare med egen släktforskning. Materialet som mamma (Maj) och pappa (Gustaf) fått fram bestod av hand- och maskinskrivna papper, kopior på noteringar från prästböcker  och andra dokument och så fotografier, många fotografier. Men det fanns ingen övergripande ordning utan materialet fanns i olika A4-kuvert och pärmar, allt samlat i några kartonger.Så är det fortfarande och jag inser att risken är stor att materialet inte kommer bevaras efter mig. Det tar plats och framförallt en hel del tid för att få sammanhang i det. Tanken med den här boken är att samla det viktigaste från deras efterforskningar i mer lättillgänglig form. Just en fotobok passar mycket bra eftersom jag kan få text och bilder i ett sammanhang. En grundtanke med boken är också att jag vill ge en smula liv åt personerna, inte bara göra en förteckning av släktförhållanden och stamträd. Det gör jag i första delen, Historierna. Där berättar jag också lite mer om mig själv, inte för att jag tycker min resa är så märkvärdig men det passar här och jag kommer nog inte skriva så mycket om den på andra ställen. För er som kommer efter är ju jag också snart en av alla dom där som funnits före. Andra delen , Fakta, innehåller personfakta och stamträd och tredje delen, Bilder, innehåller kompletterande bilder med text.

Finspång i mars 2019

Björn Thundal"

*

Mamma Maj med mig i barnvagnen, sommaren 1941

*

***

2019-03-21 19:37   Lena Holm

Vilket jättejobb de måste ha varit men också spännande att få "lära känna" sin släkt så långt tillbaka i tiden. Jag har bara lite bilder och det står tyvärr inte vilka som är med utom på någon enstaka.
Hälsningar Lena

Besvara

2019-03-21 22:25   Gun-Inger Arvidsson

Bra av dig för nu har ni något gemensamt att studera tillsammans hela din familj o släkt.
Det kommer ge många sköna stunder.
Jag har fått min släktutredning bak till 1550. där de bodde i Loshult och var med om att plunda Karl Xl på hans kassa...kistan har de precis plockat fram igen för allmänheten.
Ja det finns mycket att berätta
men jag vill istället gratulera dig till denna bok som blir till glädje för så många.
Jag glömde jag har skrivit häftad bok till alla barn/barnbarn...
Nu snart dags igen ta farväl av en dag som gick så fort.
Hälsar
Gun-Inger

Besvara