Ögonblick i tid och rum

Jag gillar att resa. Det spelar ingen roll vart, kort eller långt, tåg, flyg eller bil. Det är själva resandet, att vara på väg, inte målet i sig. Alldeles särskilt när jag reser själv. För några ögonblick av livet, några timmar eller några dagar, är jag utan sammanhang, utan tillhörighet, inte längre bofast. Frihetskänsla kan det nog kallas. Och det är en befriande känsla. Korta stopp på platser jag inte har något förvalt förhållningssätt till. Den yttre verkligheten kan vara vanlig, enkel, tom grå, det spelar ingen roll.

Under veckan som gick blev det en del resor med bil. Först i tisdags från Finspång ner till Gbg för att träffa några kompisar. Första stoppet blev en kaffe på Brahehus. Det var på seneftermiddagen och började redan mörkna. Eftersom där fanns både personbilar....

...och lastbilar ...

...förväntade jag mig mer folk än så här när jag klev in på fiket...

Några dar senare, på torsdagen, lämnade jag Gbg och åkte upp till Dalarna. Det var lunchdags när jag passerade Mariestad, alltså åkte jag in till stan. Eftersom jag parkerade på torget gick jag in på det pampiga Stadshotellet precis intill

Fasaden lovade mer än vad interiören höll. Jag har sett smakfullare inredningar och dagens rätt var mer i stil med interiören än exteriören så att säga.

Medan jag åt min mat klurade jag ut en vinkel som jag tyckte kunde bli bra, men var tyvärr för feg (och lat) för att flytta på blomman

En bild i centrum fick det bli innan jag satte mig i bilen igen.

Ingen av bilderna jag har med i den här bloggen är valda för att jag tycker dom är "bra bilder" utan för att dom är just ögonblick i tid och rum som pga av en vardagsresa har fått innehåll för mig. Sista bilden tog jag när jag körde och närmade mig Örebro. Himlen, ljuset, den klara strimman vid horisonten talade till mig om samma frihet jag just kände inombords, men som sagt, jag ryckte upp kameran och tryckte av, men för mig spelar det ingen roll 

Idag har jag så åkt ner från Dalarna till Finspång igen, dock utan några bilder, så cirkeln är sluten.

God natt, önskar er alla en fin vecka!

2014-01-20 01:49   EGW

Jag förstår dig, jag älskade förr i tiden också själva resandet. Men numer har jag på sätt och vis tömt ut det. Det är omöjligt att förutsäga på vilket sätt man kommer att förändra sig under livets gång. Den här typen av vardagliga bilder har alltid ett dokumentariskt värde, som blir tydligare ju längre tid man sparar dem. Mariestad har jag upplevt som en rätt ostimulerande plats. Restaurangen vid Brahehus är väl inte heller något riktigt höjdarställe. Men jag har åkt förbi där många gånger, och det blev ju i regel en mat- eller fikapaus. Och därefter en liten promenad runt slottsruinen, där utsikten är så magnifik.

Besvara

2014-01-20 10:17   Khalad

Hej Ernst. Håller helt med dig, rest/caféet vid Brahehus är ingen höjdare. Har varit där många gånger, för mig är det halvvägs till Gbg dit jag ofta reser. Har svårt att förstå hur man kan mer el mindre missköta ett ställe med så många naturliga fördelar - läget vid starkt trafikerade E4:an, utsikten, slottsruinen...Tycker nog som du betr. Mariestad också! Hälsningar/ Björn T

Besvara