ÖGONBLICK I EVIGHETEN
Det är varmt ute och jag åker till Bartjärn för att bada. Som vanligt nu under arbetsveckan inte en människa där. Jag går ner till bänken, sätter mig ett ögonblick innan jag drar av mig shortsen. Ingen tvekan behövs, vattnet är behagligt svalt och jag simmar en kort tur runt flytbryggan och tillbaka. Nuförtiden behöver jag inte prestera något, inte visa något alls. Jag klättrar upp på badstegen och lägger mig på bryggan med handduken som huvudkudde. Att få bada näck och soltorka har inget med exhibitionism att göra, jag känner mig bara närmare naturen. Bryggan är alldeles varm av solen och luktar, ja, badbrygga ni vet. Vågorna kluckar svagt under bryggan och en ensam mås ger röst. Björken rasslar lågt i den svaga vinden. Solen bränner, men här på bryggan vid sjön finns alltid en smula vind, det känns bara skönt. När jag torkat känner jag för att doppa mig igen. Vattnet svalkar igen, känns lent mot kroppen. Jag undrar om det känns så skönt för att vi startade 9 månader omslutna av vatten och dämpade ljud? Igen går jag upp på bryggan och lägger mig. Just här och just nu är tankelöst. Solen, trälukten, klucket och björksuset är allt som finns.
*
*
*
***
av en stund i livet.
Fina bilder därtill.
//Lola
MvH
Johnny
Fint och oförglömligt
/N
Såna stunder behöver vi alla.
Ing-Marie
Hälsningar Lena