NARRATIVET OCH FJÄRILEN
***
Narrativ är ett ord som återkommer allt oftare, också på FS. Ursprungligen ett adjektiv men allt oftare också som substantiv. Enklast är det ett alternativ till berättande el berättelse eftersom ordet kommer från latinets narrare att berätta. På senare tid tycks det allt vanligare användandet av ordet också innebära en betydelseförändring, mot subjektivt uppfattade berättelser.
*
Jag har ofta undvikit ordet eftersom det enklare ordet berättelse ofta har fungerat tillräckligt väl. Jag ser att det vidgade begreppet kanske är mer användbart. I nutid diskuteras ofta fake news och hur man urskiljer fake news från verkliga, sanna fakta. Där fungerar dock riktig faktakoll fortfarande bra. Svårare blir det när jag i mediabruset försöker skilja det hårt vinklade från det mindre hårt vinklade. Varje berättande TV-program, oavsett det är Uppdrag Granskning eller något annat, har ett narrativ som man berättar. Narrativet finns där innan programmet görs och det är programmakarnas existerande narrativ som är orsaken till att programmet görs och är det som berättas i programmet. Granskningen är ofta att man letar efter det som styrker det narrativ man tänkt sig berätta och undviker eller eller underbetonar sånt som inte stämmer. Detta gäller inte bara för TV, varje artikel som inte är direkt nyhetsrapport i dom stora dagstidningarna utgår också från reportrarnas eller tidningarnas existerande narrativ. I kvällspressen skulle jag säga att allt, från sporten och serier till nyheter och artiklar, är starkt influerade av politiska narrativ. Det stör nog inte alla men det är intressant att veta att undersökningar visar att vänstersympatierna bland journalister och reportrar ligger omkring 70 %, alltså ungefär dubbelt så mycket som bland väljarna totalt.
*
Och fjärilen då? I min värld skönt fri från underliggande narrativ, den bara är där.
Aurora fjärilarna är på gång. Idag ute vid Risinge förstås
*
SvD 28 januari 2017:
Anna-Malin Karlsson:Varför kan man inte berätta utan konstiga ord?
Anna-Malin Karlsson
Publicerad 2017-01-28
Följ skribent Sluta följa
StängDela artikeln:
Varför kan man inte berätta utan konstiga ord?
Stäng
Detta är en krönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
”Länder behöver definiera sitt eget narrativ.” Formuleringen fick SvD-läsaren Nils Petersons att undra: är inte narrativ ett adjektiv? Jo, enligt senaste SAOL, men liksom kollektiv och objektiv kan det också förekomma som substantiv, och det verkar bli allt vanligare. Före 2000 har Språkbankens databas få exempel på ett narrativ (och några fall av en narrativ). I de senare beläggen dominerar substantiven, och t-formen.
Ursprunget är latinets narrare, ’att berätta’. På svenska användes det i början av 1800-talet i språkvetenskapen och beskrev en satsform, narrativ sats, till skillnad från frågesats. Senare har textforskningen flitigt använt narrativ för att beskriva formella strukturer; narrativa eller berättande texter ställs mot beskrivande, förklarande och argumenterande. En narrativ sekvens består av satser ordnade i tidsföljd: först hände det, sedan det och så vidare.
Men ordet har spritt sig till fler vetenskaper. Inom sociologi och företagsekonomi förekommer narrativa perspektiv och metoder. Kunskap, värderingar och föreställningar ses som kulturbundna, och åtkomliga just genom berättelser. Organisationer består av berättelser. Den som anställs på Ikea eller Fjällräven lär sig snabbt historierna om de uppfinningsrika grundarna och hur deras anda lever kvar i verksamheten. Grand narratives, stora berättelser, styr vår förståelse av världen, som att mänskligheten går mot ökad upplysning och civilisation och att teknisk utveckling leder till välstånd.
Men vad är det för berättelse länderna i inledningsexemplet behöver definiera? Samtidigt som narrativ blev ett substantiv verkar betydelsen ha vidgats, och bleknat. I Språkbankens bloggsamling hittar vi exemplet ”Öst mot Väst, Demokrati mot Despotism, Fri Vilja mot Förtryck har varit populära narrativ.” De uppräknade fenomenen är knappast heller berättelser. Det nya narrativ handlar om självbild och verklighetsföreställning. När ordet används i den politiska debatten blir det abstrakt, ofta kritiskt, och betyder ungefär ’vinklad bild av samhället’ eller rentav ’propaganda’. På twitter skrivs det om ”falska narrativ” och ”narrativ mot oliktänkande”.
Se där, ett narrativ om ett ords karriär från fackterm till debattjargong.
***
Att 60-70 procent av journalistkåren skulle ha ”vänstersympatier” är ingen nyhet. Det är ett välkänt fenomen, som också ständigt diskuteras på journalistutbildningarna. Och det ska vi nog med viss eftertanke vara glada över. Även om man nog hellre ska skärskåda journalistkåren med Gal-Tan skalan som metod. En fri press bör vara lite grann i opposition, och är politiken åt högerhållet uppfattas ofta journalistiken som vänster. Och vice versa. Titta på media i Ungern eller Belarus, Ryssland där pressen är hårt ansatt och endast den medhårstrykande journalistiken tillåts.
Allt gott
/Gunnar S
Jag tyckte att då de dominerande media satte i gång med "fakta i frågan" för att par tre år sen så blev det bara vinklade narrativ. Sällan direkt lögnaktiga, men bara en "detalj" som vilken tidsperiod man tar med i statistiken kan göra jätteskillnad. Och flertalet "granskningar" börjar alldeles för sent, orsaken till det som händer ligger ofta i det förflutna som ju inte är borta och inte ens förflutet.
Btr journalistkårens vänstervridning så hänger den nog ihop med att anställningsformerna är otrygga, lönerna låga och att de inte kan investera i hus och aktier. Flamman, ETC, Dalademokraten och ibland AB är enda vänsterorganen jag kommer på just nu.
En väldigt bra text Björn. Verkligheten är den jag ser när jag öppnar dörren och tittar ut, när jag talar med mitt barnbarn, eller klipper gräset, mediebrus är något jag är lite trött på att filtrera numera. Vissa ord förändras över tiden, och t.o.m. förvrängs från sitt ursprungliga vara till något förvridet, ibland med politisk vinkling. Ords mening kan förändras snabbt, eller ha lokala betydelser, så det har hänt att jag gjort bort mig när den som lyssnat haft en annan ordförståelse. Jag har också upprepade gånger lyssnat på 2 människor gräla , de menar samma, men förstår det inte, de verkar inte förstå den andres ord. Politik har jag avlägsnat mig från så mycket det bara går.
Är det tillåtet, bara att relatera till fjärilen som jag tycker är vacker.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Hälsningar Lena
Jag vill nog se din fjärilsbild snarare i ett naturlyriskt narrativ än ett Darwinistiskt kontext. Ett narrativ som spänner över Martinsson, Bruzewitz eller Edward Greys the Falladon Papers. En kärlek och samtidig förundran inför naturen.
/Gunnar S