NÄRHET

***

Det räcker inte med luft att andas och mat att äta, vi behöver alla närhet. Det är tydligast hos barn, men det gäller oss vuxna också. Riktigt små barn överlever inte utan kärlek och närhet. Vi vuxna överlever kanske, men vi mår inte bra utan. Kanske stänger vi oss inne i vårt eget sinne i stället för att ta kontakt. Alla behöver vi också bekräftelse, varenda en av oss. Det är ett av skälen att jag nuförtiden gärna hälsar med en kram i stället för med ett handslag. Även män såklart. Inte jämt, jag försöker ana mig till om det skulle vara för personligt, det vet jag ju aldrig säkert. Såklart påverkar min egen sinnesstämning också. Och så mycket vet jag, känner jag mig lite nere eller låst i mig själv finns det inget som så snabbt får mig på bättre humör än en kram. Och inget behöver jag säga, det är redan sagt med kramen.

*

Elias är självlysande när han får rå om pappa helt en stund och sitta riktigt nära

*

***

2016-11-28 21:10   Sten Björklund

Instämmer helt i ditt resonemang, men det kan bli fel ibland. För några år sedan hade vi besök av min frus kusin från Australien. På 70 talet hade vi några trevliga somrar tillsamman i Finland. Nu 40 år senare kom han på besök och självklart omfamnade jag honom. Jag känd genast hur fel det blev. Karlar kramas inte visade han tydligt. Lite tråkigt tyckte jag, vi hade dock väldigt trevligt tillsammans.
Sten

Besvara

Svar från Khalad 2016-11-28 21:16

Var stolt över din kram Sten! Jag tror han behövde en kram och en fundering på sina egna reaktioner! Tack för fin och personlig kommentar!/ Björn T

Svara

2016-11-28 21:26   Svedje

När och där jag växte upp kramades det inte i onödan. Framförallt inte karlar emellan. Så lite hämmad har jag nog varit inför det moderna sättet att hälsa även om det går bättre och bättre. Mitt knep för att lista ut hur närgången man kan bli är att sträcka ut båda händerna i god tid innan man når närkontakt. Då avslöjar kroppsspråket hos den som man möter hur kärvänlig man kan bli.

Besvara

Svar från Khalad 2016-11-28 21:58

Jag växte upp utan kramar över huvud taget. Av pappa tror jag aldrig jag fått en kram någon gång, inte ens som liten om jag ska tro mamma, pappa var "rädd" för småbarn i den bemärkelsen att han inte kunde hantera sin egen rörelse inför små barn. Mamma har nog kramat mig några gånger men det kan inte ha varit många gånger. Vuxna har jag aldrig kramat före sextioårs ålder. Jag vet hur det känns att aldrig bli kramad / Björn T

Svara

2016-11-28 22:09   Vibybo

Vi är sociala varelser, på något sätt är varje människa en del av en gemensam organism. En myra är ingen myra. Och beröring är livsnödvändigt. Men alla måste inte kramas för det.

Besvara

Svar från Khalad 2016-11-28 22:24

Självklart inte, jag säger bara att jag är frikostigare med kramar än jag var förr. Och i hjärtat känner jag mig ledsen om du tror att jag "överfaller" alla med kramar bara för att jag säger det/ Björn T

Svara

Vibybo 2016-11-28 22:31

Jag har varken sagt eller menat något sådant, och kramas gärna, men föredrar damer.

Svara

2016-11-28 23:58   GunnarW

En riktig isbrytare kan det vara när det stämmer.

Kram Björn

Besvara

Svar från Khalad 2016-11-29 09:52

Tack Gunnar!/ Björn T

Svara