NÅGONTING HAR HÄNT
***
Det var mulet och alldeles stilla, inte ett löv rörde sig. Allt såg ut precis som vanligt om det inte hade varit för att det var så tyst. Jag kunde höra knastret av gruset under mina skor men inget annat. Det slog mig att jag inte kunde se en enda människa nånstans, inte en enda levande människa
*
*
Inga bilar hördes heller. Dom fanns där, men lika övergivna som allt annat.
*
Jag gick förbi en öppen dörr till en restaurang, men inte där heller fanns några människor. Jag ryckte till när det ringde i en mobiltelefon som låg på bordet men det fanns ingen som svarade. Efter några signaler tystnade den.
*
Jag fortsatte min väg genom den lilla staden och min steg ekade på den tomma stenläggningen
*
Jag kom till det gamla torget med mkt äldre stenläggning och tänkte på alla människor som trampat dessa stenar under århundradena och som nu var borta. Men inte bara dom.....
*
Kanske hade staden straffats av högre makter, kanske ....
*
Medan jag fortsätter gå hör jag ibland röster och skyndar på mina steg bara för att efter ytterligare ett tomt kvarter eller en tom byggnad förstå att rösterna finns inuti mitt huvud
*
Jag börjar gå allt fortare för att komma ut den här lilla staden men gatorna är längre än jag trott och jag har ingen aning om vart jag kommer eller vad som väntar sen....
*
***
Hälsningar Lena
PS Hoppas få se dig i Korsheden på lördag!
Må gott
/H-Å
Ha det!
Vad kunde bli bättre?
Gun-Inger
Eva