MOTLJUS MED ADOX KB 21 I ROBOTEN (IIa)

***

Flygare blev han, Per-Olof. Han visade sig vara pilot när jag flög med SAS till New York för ett antal år sen, säkert minst 35. Dvs vi skulle till New York men hamnade i  Montreal. Nej, det var inte Per-Olofs fel, men det snöade i nordöstra USA när vi skulle ner och efter nå´n timme blev vi omdirigerade till Montreal. Det är bara en timmes flygtid, kruxet var att vi inte var ensamma om att blivit omdirigerade dit. När vi kom dit var det kö, dom flesta plan som skulle landa i nordöstra USA hade blivit omdirigerade hit och vi fick cirkla ett par timmar innan vi fick landningstillstånd. Sen fick vi såklart sitta och vänta i ankomsthallen på att få hotell. Det var under den väntestunden jag såg honom komma gående i kaptensuniformen. Såklart gick jag fram och hälsade på honom, vi har setts ett antal gånger under åren och kände lätt igen varandra. Och jovisst, han hade varit kapten på just min flight. Det kändes tryggt i efterhand, han började med segelflyg redan i gymnasiet och hör till den lugna typen som sprider lugn omkring sig. 

*

Bilden är tagen i klassrummet 1956, motljuset är hårt, solen lyser direkt in, och Per-Olof inte riktigt skarp. Ända kände jag för att göra något av bilden. Trots motljuset har jag valt att snarare förstärka än försvaga kontrasten, jag gillar solblänket på väggen bakom Per-Olof och skuggan av honom själv på väggen. Jag ser att han sitter och gungar på stolen, det framgår av det solbelysta stolsbenet under honom. Jag ser också att jag direkt känner igen hans kroppshållning eller här framförallt hur han håller huvudet. Det är intressant, snart 67 år sen, men minnet av hur han såg ut, lät och vilken kroppshållning han hade sitter nånstans därinne i huvudet. Vet att han gifte sig med en flygvärdinna och att dom fick sju barn, det imponerar på mig. Jag känner också igen vem som sitter framför honom men namnet ramlar inte fram just nu. Den krökta rygglinjen passar in i bilden av ljus och mörker om ni frågar mig. Och som sagt, Adox KB 21, KB=KleinBild, Kamera Robot IIa, 24x24 mm på vanlig 135 småbildsfilm.

*

*

***

2023-01-11 07:43   laha

Tack för den Björn. Man riktigt känner stämningen i klassrummet. Filmens känslighet 21 Din. Kb21 använde jag aldrig, men en favorit var Kb17 framkallad i Rodinal 1+100.

Besvara

Svar från Khalad 2023-01-11 09:58

Tack Lars! Jag körde med KB 17 också, enstaka gånger tom med KB 14 :-)

Svara

2023-01-11 08:47   gunte

Ja livsöden kan ta många krokiga vägar. och när tillfälligheten slår in som här är det ju bara trevligt..Bilden, som bör öppnas med svart bakgrund är suverän..lämnar mycket till betraktaren.
HaD/Gunte..

Besvara

Svar från Khalad 2023-01-11 16:12

Tack för fin kommentar Gunte!

Svara

2023-01-11 11:11   Jan Olof Härnström

Fin grafik.
Intressant text.
Jag det är fascinerande på hur man kan känna igen någon.
Som här på kroppshållning i profil. Eller kanske bakifrån på håll hur någon går...

Bästa hälsningar
Janne

Besvara

Svar från Khalad 2023-01-11 16:13

Tack Jan Olof! Precis så, min fru har alltid sagt att hon skulle känna igen mig bakifrån i vilken storstad som helst, just på gången :-)

Svara

2023-01-11 13:10   mombasa

Snygg oskärpa som verkligen tillför bilden något. Det är nästan som den kliver över "gränsen" till grafik. En mezzotint kanske.
/Gunnar S

Besvara

Svar från Khalad 2023-01-11 16:16

Tack för det Gunnar! Mezzotint fick jag googla på förstås så nu kan jag lite mer.

Svara

2023-01-11 18:13   Vibybo

En typ av svartvitfoto jag gärna ser på, mycket grovt och mycket föreställande.

Besvara

2023-01-11 20:42   Håkan Eklund

Jag gillar bilder med berättelser; fint! More is more.
hawk

Besvara