MOTIVVAL
***
Kanske är jag mest lat men mina motiv har nästan alltid varit från min vardag, från det som är närmast helt enkelt. Eller viktigast då . Oftast är ju det som är närmast också viktigast. I början var det bilder hemifrån, på familjen, eller från skolan och på kompisarna och tjejerna. Och så stan förstås, Ludvika. Och på den vägen är det. Nu är bilderna från Finspång och Korsheden och på barn och barnbarn, dvs det som är hemma nu och det som är viktigast nu.
*
Det må vara min inbillning, men nu i vuxen ålder tänker jag att den här typen av hemmamotiv inte självklart behöver vara ointressanta för andra. Alla trakter, här eller på andra sidan jorden, är någons hembygd. Varför skulle jag inte visa bilder från min hembygd, jag känner den bättre än många andra? Och vardagsbilder hemifrån för snart 70 år sen säger ju mer än att berätta just om min familj, dom berättar hur vanligt folk hade det till vardags. För 70 år sen.
*
Bilden är från 1954 eller 1955 och en del av er har sett den förut. Vi äter lunch hemma på Carlavägen 31 i Ludvika, bilden är tagen med min Zeiss Ikon Nettar. Vaxduk på bordet där jag för övrigt känner igen alla saker, uppläggningsfat, servettringar, tillbringare mm. Det gör inte ni såklart. Men kanske vedspisen är bekant med spiskroken hängande på väggen ovanför sopborsten? Och aluminiumkastrullerna? Högt i tak i den gamla lägenheten, 3,40. Mycket enkel inredning, vi flyttade in här 1947 och sen dess är ingenting gjort. Gissar att det mesta av inredningen tillkommit före kriget, dvs på 30-talet.
Nu när jag tittar undrar jag om jag inte tyckte att vi hade det omodernt och obekvämt. Aldrig vet jag att den tanken for genommitt huvud då, ungefär så här såg det ut hemma hos kompisarna också.
*
Mamma Maj sitter ju rakt fram, pappa Gustaf skymtar till vänster.. Emellan sitter lillebror Dag , då 10 eller 11 år. I förrgår togs han in på sjukhus och mår just nu inte så bra.
*
*
***
/B
Bland annat skriver han om just detta, att de flesta glömt att fotografera vardagen. Det vanliga.
När han sökte igenom föräldrarnas bilder brydde han sig (förstås) strunt i alla semesterbilder från södern, han sökte efter bilder från hem-miljöer, kök och vardagsrum. Barndomsmiljöer.
- hawk
jag gillar dina gamla bilder. Både i hemmiljö och ute på gator och torg, fast de är från en tid långt före min egen. Jag önskar att det funnits bilder från mina föräldrars hem men av olika anledningar gör det inte det. Servetter och servettringar till lunch känns som lite extra, men det kanske var rutin i ditt hem. Vedspis i lägenheter har jag aldrig tänkt på (det är mer torp-miljö för mej) men det är klart att man hade. Är det möjligen en el-platta som är inkopplad som man kan skymta bakom din mamma? Skomakarlampan i taket känner jag också igen, de har kommit tillbaka i olika omgångar och jag har en. Hoppas det går bra för din bror.
Hälsningar Lena
Så här tror jag att det också såg ut i många danska hem vid den tiden. När vi flyttade in i vår egen lägenhet 1966 hade vi till och med stadsgas med en gasmätare och fick en elspis först 1970 !
Jag har förmodligen sagt det till dig förut - du har en ovärderlig samling av tidstypiske -fotografier i din samling.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Men en och annan bild har jag väl från en liknande period i livet, särskilt i början och slutet på filmrullar... :)
Sten
Men nu är det verkligen inte unikt.Tusentals mobilfoton tas varje dag på kompisar syrror bröder, bröllop dop, deras nya bostad ,festligheter resor. Men skillnaden är väl den kommer dom finnas kvar? Kanske suddas dom lika fort som dom är tagna??? Det digitala, som skulle kunna berätta så enormt mycket om en viss tid i dag spars nog inte med samma omsorg.
Jag blir glad jag när ser dina bilder, men också avundsjuk. Från vår bardom i Aspudden finns inte många bilder.
/ Bengt H.
Och av mobilbildena blir nog inte många kvar, det tror inte jag heller. Dom har dock en annan fördel, dom kan spridas till vänner och bekanta på ett sätt vi inte kunde göra förr, till mostrar och fastrar i USA och Nya Zeeland, och alltså bidra till att hålla kontakt med också långväga släkt och vänner, om än inte över tid.
Så tänker jag att det finns tillräckligt många av oss som då och då gör pappersbilder för att det ska bli något kvar till eftervärlden också........Tack för intressant och positiv kommentar!
MvH
Johnny
Hälsningar Jörgen