MONA-LISA SMILET?
***
Inte vet jag vad hon tänkte när hon gick förbi där på en meters avstånd, Agnes. Hon hade just ätit frukost och jag tog som vanligt fram kameran för att ta några bilder. För mig är det ju enkelt med motivvalen - När jag är ensam i Korsheden eller hemma i Finspång blir det ju mest landskap och natur, när jag är med barnbarnen blir det mest barnbarn, när jag är i Stockholm blir det stadsbilder. Och när det är sommar blir det sommarbilder. Säkert inte så kreativt, vad vet jag, men för mig är kameran mer som en kompis och följeslagare i mitt liv än ett instrument för ära och berömmelse. Men visst vill jag utvecklas som fotograf också.
*
I alla fall blev det ingen fotosession den här gången där i köket i Göteborg, en sekund senare var hon på väg mot nästa aktivitet, vad det nu var. Några bilder tog jag precis när hon gick förbi mig och jag tyckte den här blev kul. Vad som orsakade smilet vet jag inte, men jag vet ju inte vad Mona-Lisa log åt heller. Berömda tavlor och erkända foton ska ju lämna frågetecken till betraktaren att fundera över......
*
***
Hälsningar Lena
Du vet att jag älskar dessa impulsiva porträtt av våra barnbarn och de är lika legitima som så många andra motiv.
Vi fortsätter med det.
Med många vänliga hälsningar från Morfaren i Roskilde.