LYCKLIGAST
***
Förstod jag Rapport rätt i kväll är jag som lyckligast just nu. Efter att ha frågat några tusen personer när dom tyckte att dom var lyckligast i livet visade det sig vara när man var 83 år. Man var rätt lycklig redan i 25 års åldern men sen sjönk det med ett minimum nånstans runt 35-40 för att sedan monotont öka med stigande ålder och lyckligast var man vid 83. En perfekt ålder tycker jag som fyller 84 först i höst. Så långt hade man inte kollat men eftersom kurvan var monotont stigande där vid höga åldrar ser jag fram mot att vara ännu lite lyckligare om ett halvår eller så, härligt!
*
Det stämmer ganska bra, jag känner mig rätt lycklig. Barn och barnbarn som gärna hör av sig, inget ekorrhjul som förstör söndagskvällarna, råd och tid att köpa den kamera jag vill, inom rimliga gränser. Visst, stigningen på slutet skulle ju också kunna bero på sänkta krav på vilken lycka man rimligen kan begära. Att få äta sig mätt och lägga sig i en varm och renbäddad säng på kvällen är liksom inte självklart, inte heller att slippa lyssna på bomb- och missilexplosioner under natten. Den vardagslyckan begrep jag nog inte riktigt när jag var 25.
*
Livet har också lärt mig en del annat om lycka. Glädje och lycka kommer oftast i korta glimtar och är liksom ögonblick av insikt. Inte så att jag däremellan skulle vara sorgsen eller olycklig, inte heller leva i grå vardag, utan bara tid då jag inte ser, inte tar in, inte förstår vad livet hela tiden ger.
*
Bilden är tagen i morgon kväll för tio år sen, alltså 1 april 2014 vid Skiren, Finspång
*
***
Jag håller med om alltihopa, men är egentligen inte alls inne på att "lycka" är nåt att sträva efter som ett permanent tillstånd. Kul då "lycka" slår till nån gång men i längden hoppas jag mer på att få vara "tillfreds" med tillvaron. Att man själv, familj och vänner har det något så när OK och i ett större perspektiv att alla får ha det så.
Tankeväckande text.
Lycka kan nog beskrivas på flera olika sätt.
Det kan också förekomma vid olika tidpunkter och i olika sammanhang.
Finländarna har just blivit framröstade till världens lyckligaste land för 7:e året i rad, med Danmark på 2:a plats. Därför måste jag jo vara lycklig.
Jag var lycklig när jag gifte mig, fick 2 barn (1969 och 1973) - då var jag 30. När det kom 3 barnbarn - inte alla på en gång. Jag var 65 när den yngsta kom. Jag gick i pension 2004 - då var jag 61-62.
"Nedgången" började när jag fyllde 75 år och fick ge upp mitt körkort och sälja min Amazon. Naturligtvis var det inte världens undergång, men det påverkade mitt humör en tid.
Jag har/hade inte räknat med att fylla 81 i sommar, jag var inte skapad för det från början.
Nu är jag gladast när jag får besök av barn och barnbarn och när jag kan komma ut och fota.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Hälsningar, Bjarne
Hälsningar Lena