LANTISAR ÄR SMARTARE ÄN STOCKHOLMARE
***
Redan dagarna efter valet tittade jag på valutfallet i dom kommuner jag har anknytning till - Finspång, Ludvika, Smedjebacken, Fagersta och några till. Det dröjde inte länge innan jag hittade mönster. Det tydligaste av alla var hur mycket SD gått fram i landsortskommunerna, ännu mer än på riksplanet. Det omvända gällde s och V, också mp. För att förstå hur varför riksplanet inte blev en sammanvägning av orterna ute i landet kollade jag också Stockholm, Göteborg och Malmö. Och det var rätt uppenbart, storstäderna och landsorten går åt olika håll.
*
Det förvånade mig inte, jag har länge skrivit om avståndet mellan Stockholmscity och landsorten här på bloggen. Det avståndet tror jag är större än vad cityfolket insett. Ute på landet har det i stället varit desto tydligare för envar. Det man säger och skriver om i media i Stockholm rimmar liksom inte med den verklighet man ser ute på vischan. Önskedrömmarna om flera gröna jobb och nya industrier i bergslagen lyser med sin frånvaro samtidigt som dieseln stadigt ligger kring 25-kronorsstrecket och elen nu hotar att göra dom eluppvärmda husen på landet svindyra att bo i.
*
Att just SD seglat upp som ett stort parti här beror inte på att rasismen är större än på andra håll, jag tror huvudskälet är vindkraften och energifrågorna. Den slutsatsen drar jag eftersom jag är verksam i tre fb-sidor, en vardera i Finspång, Ludvika och Smedjebacken (där Söderbärke och Korsheden ingår) . Både i Smedjebacken och Finspång finns planer på vindkraftsparker, i Ludvika finns redan en. Och motståndet i Finspång och Smedjebacken är omfattande, minst sagt. På fb-sidorna jag talar om upprepas det obegripliga i att medvetet lägga ned den fungerande kärnkraften och i stället bygga oönskade vindkraftverk som sänker omgivande fastigheters värden.
*
Jag har sagt många gånger förut att jag inte någonsin röstat på SD, det gjorde jag inte i år heller. Men jag förstår upprördheten. Och i många frågor är dom konkreta och raka på ett sätt inte så många andra partier är. Jag ser fö att Peter Wennblads valanalys i SvD i dag överensstämmer med min analys här, därifrån lånade jag bloggrubriken.
*
På vischan utefter Saxevägen i somras
*
***
Tror inte dom lärt sig mycket mer nu heller,
utan verkar bara klaga på väljarna som röstat fel! ;)
/B
Ps. Jag har inte heller röstat på SD, men fattar varför man gör det!
F ö har DN en liknade genomgång i dag, "Här firade centerpartister det dåliga valresultatet".
Partierna har sen länge koncentrerat sig på de största städerna och (bortsett från vackra ord i valtider) ignorerat det som stockholmarna förr kallade landsorten, d v s allt utanför tullarna.
Jag som tror att vindkraften behövs har gjort och gör det lilla jag kan för att få vindkraften mer accepterad. Kommunerna behöver få skatteintäkterna från den fastighetskatt som vindkraftverken betalar. Nu får kommunerna bara nackdelarna och en förbannad väljarkår. De som bor i närheten behöver få ersättning. Det funkar på Näsudden på Gotland, ett hus eller fritidshus där det porlar in några tusen i månaden i ersättning är bättre än ett som bara dras med nackdelarna. Hinderbelysningen måste styras så att den inte är på i onödan. Örnarna skyddas med driftstopp vid behov.
Och vet att det är dumt att dundra in som en kolonisatör. Där det funkar bra är bygdens folk med från början.
Det som mycket diskuteras nu är hur SD har kunnat bli så stora? Jag tror att det är den enklaste och rakaste förklaringsmodellen som gäller: I tillräckligt många fall har SD visat sig ha rätt hela tiden - medan etablissemangets företrädare har visat sig ha fel. Sedan är det just etablissemangets förda politik som alltså har visat sig felaktig, som har fått katastrofala konsekvenser. Skall det då vara så konstigt att SD ökar? Det är ju bara vanlig deduktiv logik.
Pinsamt!
Först försökte man ignorera SD totalt. När inte det funkade, skulle man "ta debatten" - man skulle släpa ut trollen i ljuset så skulle dom spricka. I stället blev det SD som sopade banan med etablissemangets företrädare i debatt efter debatt.
Pinsamt!
Sedan SD 2010 kom in i riksdagen, har man blivit hårt och konsekvent mobbade av etablissemanget. Detta är uppenbart för alla, då det har skett inför öppen ridå.
Nu på senare tid gråter etablissemanget krokodiltårar över "hot och hat på nätet". Mobbarna gnäller alltså över att dom har fått smaka lite av sin egen medicin.
Pinsamt!
Man får hoppas att SD, nu när man börjar komma i riktig maktposition, inte skall börja hämnas alla oförrätter.
Nu snackas det mycket om den stora elefanten i rummet. Elefanten som man först inte ville se, sedan försökte förminska, och nu tvingas acceptera.
Efter valet får man sig till livs tusen åsikter om SD - men inga SD:are syns till? Är det inte märkligt? Det är landets näst största pari, men några SD:are finns det alltså inte?
Det är väl tur att vi har rösthemligheten! Man står ensam i båset och ingen får veta vilken valsedel man stoppar i... :-D