KVART I TVÅ

***

Under tiden med min Robot IIa (1955- 1957) blev det många bilder från klassrummen , ofta under lektionstid som här. Dom två läsåren (55/56 och 56/57) gick jag i realskolans två sista klasser 3 och 4. Det är extra roligt att gå igenom lite noggrannare nu, jag börjar inse att många av bilderna har jag aldrig gjort över huvud taget. Med Robotens 24 x 24 blev det 54, ibland 55, bilder på en film. Kanske valde jag ut hälften av negativen och förstorade på papper, oftast i ganska små format, kanske på 9x12 papper tex. Inte hade jag heller vare sig råd eller kunskap för att för varje bild sitta och fundera över pappersgradation, pappersyta och sånt, jag var 15 år ungefär. Skuggning och efterbelysning vet jag ändå att jag ganska tidigt jobbade med och jag brukade ha både normalt och hårt papper hemma. Och så alla pappersremsor för att provexponera i förstoringsapparaten som skulle framkallas innan  jag kunde göra en hel bild. Allt tog sin tid.

*

Alltså, vilken skillnad. Idag börjar jag med att hyfsa exponeringen och nästan alltid öka kontrasten. Lite skärpning brukar funka också på dom gamla analoga (dock inte just den här). Ofta testar jag några av Silver Efex-profilerna också, här blev det Dark Sepia med aningens extra vithet. Så snyggar jag till lite och plockar bort damm och en del repor i LR så är det klart. Allt vid  tangentbordet med en kaffekopp inom räckhåll. Typ en kvart ungefär. Och en slutbild som är åtminstone en klass eller två  bättre än vad jag då nånsin kunde göra. Och medan jag gör det här och granskar bilden kretsar tankarna kring kompisen i profil som skulle förlora en av sina två söner i en helikopterolycka (han var helikopterpilot i försvaret) ungefär 40 år senare.  

*

*

***

2021-02-19 07:57   Nils Bergqvist

Det kvadratiska formatet är mycket lugnare. Själv tycker jag det är lättare att komponera med det. Kul att du hade en Robot, det var fina kameror. Skaffade en Taxona småbildare med kvadratiskt format av den anledningen, men tyvärr falerade den i frammatning och slet sönder filmperforeringen, så den fick man lägga åt sidan. Men sen tejpade jag istället för kanterna i schaktsökaren på en gammal Agfa Colorflex, så jag kunde komponera kvadratiskt även med 24x36. Och då fick jag både möjlighet att se bilden med båda ögonen i sökaren och få kvadratiska bilder (som beskärdes i efterhand) även med småbildsformatet. Jag gillar det sättet att fotografera. Tråkigt med din kompis son. Ja flygvapnet har drabbats av många tillbud, men Gripen har klarat sig ovanligt bra vad gäller det, trots fadäsen i Stockholm och lite jordfräsar mm. Ingen svensk pilot har förolyckats hittills med ett Gripenplan. En enda dödsolycka har skett med det flygplanet, i Thailand. Tidigare svenska plan har däremot en dyster historia, kanske mest för att de under kalla kriget tvingades att även i fredstid öva och flyga som om det var strid.

Besvara

Svar från Khalad 2021-02-20 14:05

Tack Nils, håller mer om att det kvadratiska formatet på något sätt är lättare att manövrera.. Bara att slippa bestämma sig för stående eller liggande formatet är en fördel. Att förlora ett barn måste vara oerhört jobbigt.

Svara

2021-02-19 10:00   sears

Fin bild och intressant läsning. Förstår att det är skillnad i hanteringen. Fast den gamla film tiden hade väl sin charm också kan jag tänka mig.

MvH
Johnny

Besvara

Svar från Khalad 2021-02-20 14:14

Tack Johnny, visst var det roligt, då också. Och då var det ju bara så det var och fotointresset var lika stort som nu, minst. Det är ju nu när jag skannar en bild och startar bildbehandlingen som det slår mig hur oerhört mkt enklare det är. Första steget till pappersbilder då var ju att fixa ett mörkrum med tejpade dörrspringor och svart plast tejpad över fönstren. En rödlampa i någon skrivbordslampa behövdes såklart också. Så skulle framkallningsvätska och fix blandas, plus en skölj med lite isättika i som avbrytningsbad. Sen var det minst en timmes skölj av bilderna efteråt, torkning i torkapparat, om blankt med högglansplåtarna ilagda.....

Svara