KÖKET I DEJE....
***
....var den tryggaste plats jag visste. Vi var där, hemma hos mormor och morfar, en stor del av somrarna. Vi var jag, mamma och mina två syskon, och så mammas syster Olga. Också mormor hette Olga. Hon satt oftast i kökssoffan medan mamma och moster Olga fixade med mat, syltning, saftkokning eller var det nu var. Mormor hade diabetes, tog sin insulinspruta varje morgon själv men diabetesen hade också gett henne hjärtproblem så hon orkade inte göra så mycket. I stället lyssnade hon gärna på oss barn, hon hade alltid tid och var alltid intresserad och hon var mjuk och lågmäld i sin attityd mot oss. Vi var alltså sju personer på två rum och kök och jag minns aldrig att det var trångt eller rörigt. I ena hörnet av köket fanns ett stort golvur, typ Moraklocka. Varje kväll drog morfar upp klockans två lod, jag minns precis hur det lät när jag tittar på bilden.. När det var gjort la han upp nyckeln ovanpå klockan. Jag tror det var 1952 mormor gick bort, därefter låg jag i samma rum som morfar. Efter att han hört radiorapporten och väderleksrapporten vid tio stängde han av radion och somnade snart. Det hände nog ibland att jag kunde fortsätta En världsomsegling under havet med hjälp av ficklampa. På mornarna striglade morfar alltid rakkniven mot en läderrem han hade hängande i sovrummet, därefter rakade han sig med rakkniven.
*
Morfar och mormor hyrde övervåningen på en villa, under bodde familjen Klarström. Där fanns Mats och Birgitta, mina absolut bästa lekkamrater nånsin. Vidare fanns där deras föräldrar och pappans syster så där var minst fem personer året runt, också i två rum ock kök. Vi metade i Klarälven straxt intill, vi plockade smultron utefter banvallen till Nklj:s smalspåriga järnväg, vi cyklade till Skivtjärn och badade. Jag hämtade ved i vedboden, mjölk och grädde rån isdösen vid änden på uthuset. Mormor satte filbunkar varje dag, blev det lite åska på eftermiddagen blev de som bäst med lite tjockare gräddskikt på toppen. Krocket och badminton spelade vi förstås, och om det regnade någon enstaka gång plockepinn. På mornarna åt vi frukost på balkongen, alltid blå himmel och tornsvalor, förlåt tornseglare, som svirrade över våra huvuden. Åtminstone då, i slutet av 40-talet och början av 50 talet, är det så jag kommer ihåg det.
*
Bilden på spishörnan tog jag 1956 med min Robot IIa
*
*
***
/B
Hälsningar Lena
Far hade också en typ av bänkspis bredvid vedspisen men den kokade han bara brännvin på, preskriberat nu :)
HaD/Gunte..
Fin berättelse från din uppväxt och fina minnen
Må väl
Mvh N