KNÖVELHÄNT SA MAMMA
***
Ja, knövelhänt. "Jag är så knövelhänt" sa hon lite då och då, när fingrarna, eller händerna, inte lydde henne riktigt. Jaha sa väl jag, ointresserad av de äldres alla problem, stora som små, som dom flesta unga är, åtminstone var jag det. Och nu sitter jag där och ska knyta skorna och öglorna glider mig ur fingrarna lite då och då. Tom en knapp kan trilskas ibland. Och ibland tappar jag små saker, helt utan anledning. Jag har inga problem med tyngre saker då jag tar ett rejält grepp, det är helt ok. Men småsaker, en tesked, eller ett papper, glider ur händerna lite då och då. Det är precis som att jag inte riktigt kan reglera styrkan i lätta grepp. Och pianot får stå månadslänge utan att jag sätter mig vid det, jag som brukade spela flera gånger om dagen. Men försöka spela Beethoven eller Mozart när fingrarna för jämnan känns styva som efter en vinterpromenad blir inge´bra liksom.....
*
Ta nu inte det här för en klagolåt, det är det inte. Jag konstaterar bara faktum. Mest är jag en smula fascinerad av att följa hur kroppen och dess funktioner förändras. Och varför skulle jag klaga, kameragreppet känns nästan lika stadigt som förr.......
*
*
***
Sten
😁
Så ibland "hittar" fingret inte avtryckaren och vissa småsaker har man ibland svårt att greppa tillräckligt hårt.
Mv/Gunte..
Jeg har, som du måske ved, haft leddegigt siden jeg var barn. Først da jeg nærmede mig de 50 begyndte jeg at mærke smerter i mit ene knæ, som også var det der var mest ramt fra starten af. Mine hænder og fingre fejlede heldigvis ikke noget - før nu. De er stive i ledene om morgenen, så jeg gør lidt fingergymnastik inden jeg kommer igang. Så længe vi kan betjene kameraerne er det godt.
Med venlige hilsener fra Erik.