Bilder, tankar och reflektioner jag gärna delar. Både lek och allvar och framförallt mer hjärta än förstånd

JAG GÖR VAD JAG KAN

***

Jag gör vad jag kan. Ögonblick efter ögonblick sparar jag för någon att se, för någon att förstå. Men där finns ingen som ser, alla andra sparar också sina ögonblick för någon annan - som kanske är jag. Som  har alldeles fullt upp med mina egna ögonblick  och som alltså inte heller ser. Tittar gör vi nog alla, men vi ser inte. Varje ögonblick rymmer ett liv, men hur ska någon kunna se det - det finns därinne ju. Men jag vet. Varenda bild som visas på bloggen rymmer skuggorna av ett liv - av glädje och sorg, av smärta och av lycka, av himmel och hav, av sandkorn och stjärnor. Ett enda, oändligt, ögonblick är vad vi har.

*

*

***

Inlagt 2016-09-21 22:34 | Läst 1344 ggr. | Permalink


(visas ej)

Vad heter hufvudstaden i Sverige?
Jag tog mina sista bilder med Roboten 1989 tror jag. En ensamsegling i Stockholms skärgård. Mycket sten, mycket klippor. Nu står kameran på hyllan. Jag använder den ibland som ett exempel på teknikens språng. Dagens ungdomar verkar ha väldigt svårt att förstå hur fort den tekniska utvecklingen har gått. Don´t blame them.
Fin bild och en mycket bra text.
/ Gunnar S
Svar från Khalad 2016-09-22 12:15
Tyvärr har jag inte min Robot kvar, och missade en som fanns på blocket för att jag var för långsam. Min egen hade jag lite problem med, filmkassetten var inte perfekt tät så jag fick ofta lite ljusskador på filmen. Tyckte ändå mkt om den kameran! Tack Gunnar/ Björn T
Jag har hela mitt fotografiska liv sparat ögonblick åt mig själv. Om andra kommer att se ett och annat av dem har alltid varit helt sekundärt. Jag hade föreställningen om att en stor samling frusna ögonblick skulle ge nya svar - när de sattes i nya sammanhang, med ny erfarenhetspotential i framtiden. Funkade det? Ja!
Svar från Khalad 2016-09-22 12:30
Tack Peter och Gunnar! Jag precis som du fotograferar självklart för mitt eget höga nöjes skull. Men samtidigt skulle jag inte vara varken på FS, FB eller Instagram om jag inte ville dela en hel del av mina bilder med andra. Dom flesta av oss vill ju ha någon att dela sitt liv med och dessutom någon form av bekantskapskrets som vi umgås med och det är ju inte enbart för att ha någon att prata med, det är djupare än så. Jag tror att dom flesta av oss behöver andra runt omkring för att "spegla" oss i och för att placera oss själva i ett större sammanhang. För egen del känner jag också ett behov av att dela med mig av mig själv, först när jag gör det upplever jag att jag kan bygga ett förtroende med de människor jag vill och där ser jag mina bilder vara en utmärkt väg. Det betyder ändå inte att jag tar ut kameran och medvetet fotar för att visa andra, i fotoögonblicket fotar jag för mig själv därför att jag känner något på just den platsen och i det ögonblicket./ Björn T
syntax 2016-09-22 13:38
Det jag pekar på är en helt annan användning, ett helt annat ändamål, och en annan funktion för bilderna (de frusna ögonblicken).
Jag är nog mer självupptagen, tar mest bilder för mitt eget nöjes skull. Inte för andra. Men det är sant, jag visar ju en del av dem och det händer att andra tittar också. På olika sätt får jag veta det. Och jag tittar en hel del på både egna och inte minst andras, så det finns tid att både betrakta redan tagna och att ta nya.
Ett enda oändligt ögonblick vs oändligt många infinitesimala ögonblick. Hmm, känner mest för många
Svar från Khalad 2016-09-22 12:30
Tack Peter och Gunnar! Jag precis som du fotograferar självklart för mitt eget höga nöjes skull. Men samtidigt skulle jag inte vara varken på FS, FB eller Instagram om jag inte ville dela en hel del av mina bilder med andra. Dom flesta av oss vill ju ha någon att dela sitt liv med och dessutom någon form av bekantskapskrets som vi umgås med och det är ju inte enbart för att ha någon att prata med, det är djupare än så. Jag tror att dom flesta av oss behöver andra runt omkring för att "spegla" oss i och för att placera oss själva i ett större sammanhang. För egen del känner jag också ett behov av att dela med mig av mig själv, först när jag gör det upplever jag att jag kan bygga ett förtroende med de människor jag vill och där ser jag mina bilder vara en utmärkt väg. Det betyder ändå inte att jag tar ut kameran och medvetet fotar för att visa andra, i fotoögonblicket fotar jag för mig själv därför att jag känner något på just den platsen och i det ögonblicket./ Björn T