Bilder, tankar och reflektioner jag gärna delar. Både lek och allvar och framförallt mer hjärta än förstånd

JA, VAD ÄR EN BRA BILD EGENTLIGEN?

***

OMTAG, dvs Affe, ställde frågan nyss i en blog och jag vill gärna spinna vidare på temat, inte minst därför att jag redan börjat i min förra blog. Och för mig är grundsvaret på rubrikens fråga - det är subjektivt. Egentligen tror jag dom flesta håller med, åtminstone att det subjektiva inslaget är stort. Sen uppfattar jag att många på något sätt ändå frågar efter x-faktorn, det där lilla extra, som gör att en bild höjer sig över mängden, som Affe skriver. Det är inte min mening att polemisera mot vad han säger utan kanske utveckla tankarna med min utgångspunkt, att det är subjektivt.

***

Alla som gör bilder tror jag har en mening med bilderna, även om den inte är uppenbar, tydlig och utsagd. Var och en av oss har också en förkärlek för en viss typ av bilder, eller en viss typ av budskap. Det kan tom vara olika beroende på vilket humör eller situation vi själva är i.

***

Och med den utgångspunkten håller jag med Affe - var och en letar efter bilder som på något sätt höjer sig över mängden bland såna bilder som intresserar och tilltalar vårt subjektiva jag. Där, möjligen, kan vi hitta några av de för oss gemensamma x-faktorerna. Däremot tror jag inte för ett ögonblick att det finns något allmängiltigt och för alla gemensamma och utpekbara faktorer som karakteriserar bra bilder. Det finns ett litet språkfenomen som leder till den här tron på det allmängiltiga - ordet man. Igen, utan att polemisera mot Affe, kan det låta så här: När man ser bilder som höjer sig över andra....Det lilla ordet man utgår från att det finns för alla gemensamma faktorer, vilket jag alltså inte tror på. Det är en bra träning att försöka överge ordet man och istället skriva jag, det går nästan över allt, och innebär ett tydligare eget "ansvar" för sina ord. Skriver jag man i stället för jag har jag utan att fråga blandat in andra som jag inte alls vet vad de tycker. Och med begränsning till mig själv tror jag visst att jag kan hitta gemensamma faktorer i olika bilder som jag tycker höjer sig över mängden.

***

***

Förutom det här med det subjektiva finns det annat som spelar in hur vi ser på bilder. Mycket uppfattar jag många är överens om, tex syftet med bilden. Men det finns en parameter jag tycker sällan belyses. Det spar jag dock till en senare blogg.

Nu ska jag ut skotta. För tredje gången idag. Ha det!

***

Inlagt 2015-01-21 15:30 | Läst 2684 ggr. | Permalink

"Just användandet av man i mitt fall syftar mer på ett jag utifrån vem som helst, alltså personligt för vem som helst. Skriver "man" jag så känns det, åtminstone för mig, som att jag bara ger uttryck för mitt eget jag och inte innefattar andras jag. Sedan att det är subjektivt, visst är det så, men icke desto mindre råder ju ofta någon form av om inte koncensus så näst intill. Om man tar de fotografer som inom sin genre visat sig hålla över tid, som Paul Strand, Cartier-Bresson eller Robert Frank till exempel så finns ju något speciellt i deras bilder som tilltalar väldigt många. Jag tror inte att det bara är någon sorts följa John eller masspsykos som gör att vissa av de flesta anses "bättre" än andra. Om man kokar ned det till att allt "bara" är subjektivt och att inga reella kvalitetsskillnader kan finnas så dödar man ju även effektivt tanken på att det går att utvecklas, om man bortser från rent mätbara tekniska färdigheter? Detta gäller ju inte bara fotografi utan även andra icke kvantifierbara verksamheter. -affe"


(visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver
Jag tror det är riktigt att det inte finns ett recept på bra bilder utan flera.

I kommersiella och redaktionella sammanhang kan det vara enklare: den bästa bilden är den som tjänar syftet bäst.
Svar från Khalad 2015-01-21 20:15
Tack för kommentaren Magnus, uppskattas! Hälsningar/ Björn T
Som född och uppvuxen i Stockholm noterar jag dina rader kring ordet man. Det kan för en gammalstockholmare lika väl vara synonymt med jag, som att det innebär en större allmän grupp.
Svar från Khalad 2015-01-21 20:24
Undrar om det är något speciellt för gamla stockholmare? Såvitt jag förstått är det utspritt över hela landet, jag har också använt ordet man mycket, ända tills jag blev uppmärksammad på att det alldeles omedvetet är ett sätt att inte fullt ut ta ansvar för det jag säger. Det är precis just därför det är så bedrägligt. Och det är just för att det används istället för jag som det blir fel. Det går att påstå saker som jag själv inte behöver känna mig ansvarig för. Och det är en träningssak, jag säger fortfarande man men hör det oftast och får tänka efter vad jag menar.
Hälsningar/ Björn T
Intressanta tankar och jag håller med dig. Det är mycket som spelar in när det gäller vad som "är" en bra bild och det varierar från person till person, bakgrund, vad man gillar, "bildmognad" m.m. Det är mycket i bilden som spelar in också, formspråk, färger, innehåll, budskap, komposition etc. Sedan kan man fråga sig: Är en bild bra om många tycker den är bra? Kan den vara bra om några få tycker det? Förresten kan man inte säga så alls, för det är ju subjektivt kom vi fram till. Ibland känns det som att en bild är bra om "kulturetablissemanget" tycker den är bra fast det flesta kanske inte gillar den. Var jag stygg nu?

Din snöbild tycker JAG är bra! Skön stämning och gör sig bra i svartvitt.

Hälsningar
Bjarne
Svar från Khalad 2015-01-21 20:30
Roligt att du vill kommentera Bjarne! Det ÄR mycket som spelar in, och dom flesta faktorerna du räknar upp är ju subjektiva i vad som är bra/mindre bra/dåligt - vad är bra formspråk, vad är fina färger, vilket är innehållet och budskapet egentligen och är det en bra komposition i bilden? Bedömningarna av alla dom faktorerna uppfattar jag som huvudsakligen subjektiva.
Och visst har det betydelse om tex bara jag tycker om en bild medan en annan får massor av beröm nästan var den visas!
Intressant diskussion och stort tack för din fina bildkommentar!/ Björn T
Intressanta rader och visst är det i hög grad subjektivt. Men, vissa bilder har en förmåga att trollbinda en för en lång stund, vissa upplevs som ett hårt slag i magen och en annan kategori upptäcker man inte förrän man ser dem för andra eller tredje gången. Häftig snöovädersbild.
Hälsningar Lena
Svar från Khalad 2015-01-21 22:30
Nej men så är det såklart men jag kanske tror att det är olika bilder som trollbinder olika personer, liksom olika bilder som ger olika personer ett slag i magen ...osv Tack för kommentar och fin bildkritik!/ Björn T
En bra bild - bra för vem? Dvs, jag tror kontexten är viktig för den som tittar; igenkänningsfaktorn, sammanhanget, situationen etc etc. Men sen, vilket är min stora fråga, när når en bild bortom detta, när blir den mer allmängiltigt bra, när man kan börja använda "man"?

En synnerligen intressant fråga, som alltid är aktuell.
Just användandet av man i mitt fall syftar mer på ett jag utifrån vem som helst, alltså personligt för vem som helst. Skriver "man" jag så känns det, åtminstone för mig, som att jag bara ger uttryck för mitt eget jag och inte innefattar andras jag.

Sedan att det är subjektivt, visst är det så, men icke desto mindre råder ju ofta någon form av om inte koncensus så näst intill. Om man tar de fotografer som inom sin genre visat sig hålla över tid, som Paul Strand, Cartier-Bresson eller Robert Frank till exempel så finns ju något speciellt i deras bilder som tilltalar väldigt många. Jag tror inte att det bara är någon sorts följa John eller masspsykos som gör att vissa av de flesta anses "bättre" än andra.

Om man kokar ned det till att allt "bara" är subjektivt och att inga reella kvalitetsskillnader kan finnas så dödar man ju även effektivt tanken på att det går att utvecklas, om man bortser från rent mätbara tekniska färdigheter?

Detta gäller ju inte bara fotografi utan även andra icke kvantifierbara verksamheter.
-affe
Svar från Khalad 2015-01-22 18:55
Hej Affe. Det är ju precis det jag menar, skriver du jag ger du uttryck bara för dig, du kan ju bara tala för dig själv. Alla har vi såklart ett jag, men du kan ju inte tala för andras jag, tex kan du inte tala för mitt jag. Det är precis det här som är poängen, att skriva man innebär att göra sig tolk för många trots att vi inte vet vad var och en av dom andra tycker. Jag gissar att du tycker det är hårklyverier, det är det inte. När du skriver "När man ser bilder som höjer sig över mängden...." så låter det som alla är överens om vilka bilder som höjer sig över mängden, och det är vi ju inte.
Det är för mig en helt annan sak att konstatera att många, ibland väldigt många, tycker om vissa bilder eller vissa fotografer. Det betyder inte allas att det går att att identifiera gemensamma x-faktorer som definierar en bra bild.

Ett exempel är det här: Jag vågar påstå att det finns ytterst få av FS:s Galleribilder som skulle funka på Fotografiska eller någon annan seriös fotoutställning. Omvänt åtar jag mig med glädje att plocka fram tio bilder från erkända fotografer och som ingått i deras utställningar eller böcker som om det skickas anonymt för att antas till Galleriet inte kommer in. Det här betyder inte att jag tror mig veta vad som är BRA bilder, jag vet bara att både folk i allmänhet, professionella fotografer och erkända fotokonstnärer alla har sin egen smak, sina egna kriterier på vad en bra bild är.
Det är klart att det är ok att skriva man ibland, det är enklast, men i allt som gäller omdömen om andra människor och andra människors arbeten tycker jag inte att det är ok, för skäl jag redan redovisat. Utan att säga det öppet, påstår man (?) sig veta också andras, ofta majoritetens, åsikter.

Det här betyder inte alls att det inte finns kvalitetsskillnader, det betyder bara att vi inte alla är överens om vilka dom är. Det ÄR faktiskt så att alla är inte överens om vad KVALITET på en bild är, det tror jag bara är att acceptera. En objektiv definition av en bra bild tror jag aldrig kommer finnas. Däremot tror jag det är så att ju mer vi avgränsar vilken grupp vi pratar om desto lättare är det att hitta gemensamma viktiga faktorer. Om du frågar unga mammor om vilka barnbilder de tycker är bra och harv kvalitet är det säkert inte samma som hos erfarna barnfotografer, ta hon vad hon nu hette som ställde ut på Fotografiska för ngt år sedan som hade massor av bilder på sina egna barn, amerikanska tror jag hon var.Och varken mammornas eller barnfotografernas utgångspunkt är RÄTT, det beror på vad vi vill med våra bilder. Bara det att vi vill utveckla oss som FOTOGRAFER är ju en begränsning, vill vi sen börja jämföra oss med HCB är det ett ännu snävare urval. Jag skulle för egen del inte ha nånting alls emot att bli jämförd med honom och många andra duktiga fotografer, mycket hellre än att få pluspoäng av "mammorna"
Dags att sluta. Vill bara säga att jag tycker det är roligt att diskutera och glad att du kommer tillbaka med synpunkter!
alf109 2015-01-22 20:36
Jag beklagar givetvis om du inte förstod vad jag menade med min ursprungliga text. Jag skall försöka bli mer begriplig i fortsättningen.