SNÖA IN PÅ NGT NYTT KANSKE? - SJ Rc6 1377

***

Ja, här finns så många kameranördar redan, rätt många bilnördar också (i Roskilde inte minst :-)), så jag får väl se mig om efter något annat......Nåväl, jag har fullt klart för mig att det är gott om tågnördar också, upptaget det också. Men eftersom jag hittade en bild på ett blankt, helsvart Rc-lok med tydliga beteckningar synliga roade jag mig med att googla. Det var lätt att hitta, inte bara info om varje lokmodell utan info om varje enskilt exemplar.

*

Loket är byggt av ASEA (bara det alltså) 1983 som ett Rc 5 med tillverkningsnumret 1971. Drygt 20 år senare, 1994, byggdes det om till ett RC 6. Effekt 3600 kW, tjänstevikten 76 ton. Loket var vid ursprungsleveransen lackerat i vitt/ silver, lackerades om 1991 i blått/ rött/ svart och sen igen 2009 i svart. Eftersom bilden är tagen på Hallsbergs station 1:a juni 2009 är loket nästan nylackerat. Tyckte det såg snyggt ut där på banområdet i Hallsberg.

*

Det speciella med R-loken är ju effektstyrningen med tyristorer. ASEA var först i världen med detta vilket också blev en stor internationell framgång. Tyristorstyrningen ger  helt nya möjligheter att styra effekten, också på varje axel. I praktiken ger det betydligt högre dragkraft med samma effekt som tidigare motorer därför att slirning kan undvikas.  Den som är mer intresserad kan läsa ( här).

*

*

***

MED MAFFIAN PÅ SHINKANSEN

***

Han satt mitt emot mig i kaffevagnen på X2000 mellan Hallsberg och Göteborg. Utstrålade pondus och kraft. För många år sedan åkte jag Shinkansen på väg mot Tokyo då ett femtontal män i den japanska maffian klev på min vagn. Hur jag kunde veta att dom tillhörde maffian?   Till att börja med blev det dödstyst i vagnen. Japanska maffian är för det mesta osynlig men alla vet att den finns. Samtliga var klädda i mörka dubbelknäppta kostymer  och jag noterade att flera av dem hade fingrar avklippta från en yttersta leden. Det är maffians sätt att straffa dom som inte lytt order. Mitt japanska resesällskap sa också till mig, gör inget och fotografera inte, det är maffian. Den gången fotograferade jag inte.

Nåväl, vem det här mannen är har jag inte en aning om, han fick ändå tankarna att vandra lite. Jag tog flera bilder och ser att en av tatueringarna är REBELDE. Efter att ha googlat ser jag att REBELDE bla är en argentinsk och mexikansk TV-serie. Att mina tankar vandrade kopplar jag mer till alla hans ringar och det breda läderarmbandet bakom handledskedjan på högerhanden än hans utseende, men kanske allra mest till hans utstrålning. Han sa aldrig ett ord, inte inte ett leende trots att jag fotade honom också när han såg rakt in i kameran. 

* 

*

***

FORTFARANDE ÅNGLOK - LUDVIKA

***

Stockholmsbanan (Ludvika-Smedjebacken-Västanfors-Västerås----)  gick alldeles utanför läroverket i Ludvika, jag kommer väl ihåg ånglokens frustande medan dom långsamt accelererade. Bilderna är tagna våren 1956 men inte med Roboten, dom här har 24x36-format. Jag vet att jag då och då lånade hem någon kamera från fotoaffären, bla en Retina IIa kommer jag ihåg. Där fanns många redan begagnade kameror som folk som bytt upp sig sålt, precis som jag brukade göra.

*

Stationen är ju elektrifierad och klar men ångloken gick fortfarande i trafik. Kanske fanns det någon delsträcka som inte var klar, kanske var det bara att man utnyttjade redan gjorda lokinvesteringar i stället för att köpa nya elektriska lok rakt av. Förutom att den grundläggande bildkvalitén inte är så mkt att skryta över såg den här filmen ut som jag hade tömt en dammsugarpåse  där filmerna hängde på tork. Jag har i datorn plockat en stor mängd små och stora prickar i alla former, det finns följaktligen mkt artefakter i bilderna. Ändå är det ju lite nostalgi att kunna visa egna bilder på ånglok i vanlig trafik.....

*

Persontåg åt Stockholmshållet är det

*

Här lämnar det stationsområdet. Till höger ytterligare ett ånglok

*

Och här ett tredje

*

På samma film finns en ruta med fotografen, säkert fotad av kompisen Jan som också finns på samma film. Femton år.....

*

***

FEM FÄRGLÖSA FOTON

***

För precis en vecka sen var jag till Sthlm över dagen. Vädret var uselt, nermörkt och snöglopp, och tillsammans med ögontrasslet fick det bli tåget. Egentligen borde jag inte skriva fick bli, åka tåg är roligt. Och kameran hängde med så klart. Här kommer fem svarvita från resan.. Ser att jag gjort dom lite mer kontrastlösa än jag brukar, skyller på  det extremt  gråa vädret fast det naturligtvis gått att fixa.

*

Norrköpings central

*

Medpassagerare på väg till Sthlm

*

Scania Södertälje

*

Stockholm central

*

Medpassagerare på hemvägen

*

***

SAGAN OM DOM FÖRSVUNNA FINSPÅNGSTÅGEN

***

Finspång har en liten järnvägsstation, faktiskt en väldigt liten station

Där går tåg ibland, det kan vara ett om dagen, åtminstone vissa dagar

Vilken sorts tåg? Det har jag också undrat

Och vart tar dom vägen? Det har jag undrat ännu mer

Häromdagen försökte jag kolla 

*

Det såg fint ut, längst fram stod en tjej, utkik eller förare, vet ej

*

Ett kort tåg var det, lok och fyra täckta, mörka vagnar, längst bak en kille, okänd last

*

Lite längre bort stod några andra vagnar, glömda av både stinsen och världen, dom stod där i fjol också

Av någon konstig anledning fick dom mig att tänka på Den illustrerade mannen av min älsklingsförfattare inom sf, Ray Bradbury

*

Där finns så många fina detaljer att se alltmedan gräset fortsätter växa

*

Omkring vagnarna växer skogen och slyn allt närmare

*

Och dom sneglar längtansfullt mot dom rena spåren, dom som dom inte står på utan dom som leder ut från ingenstans till någonstans

*

Men dom står övergivna där dom står och när eftermiddag övergår i skymning ändrar dom sakta färg

Tydligast syns det därnere där  dom fortfarande har kontakt med marken

*

Och medan skymningen faller fortsätter skogen och slyn att växa, tätare och tätare, fortare och fortare

*

Och snart har ytterligare ett tåg försvunnit från den väldigt lilla järnvägsstationen i Finspång

*

***