KEMILAB 1957 - HAL LUDVIKA

***

Här är det dags för en kemilab i gamla läroverket vid Vasalunden. Bosse och Lennart slår ihop sina kloka huvuden tillsammans med han i mitten som jag inte kommer ihåg namnet på, till höger står i alla fall Georg. Tror det gick bra den här gången också, kommer inte ihåg att det var nå´t som small.

*

*

Här finns dock inte I, hon var/är några år yngre, men det var ju festligt att jag hittade henne på förra bilden/ bloggen från skolgården

***

RASTEN SLUT - HAL LUDVIKA 1957

7***

Rasten är precis slut och det har ringt in.. Jag står i ett klassrum på andra våningen och tar en bild ut på skolgården. Skolan är HAL Ludvika, alltså högre allmänna läroverket i Ludvika, året är 1957 plus minus ett år. Bilden är unik för mig eftersom jag känner igen så många men faktiskt extra unik på ett särskilt sätt - näst längst ut till vänster ser, med duffel med skinnkrage och schal om huvet - hittar jag min hustru, I. Vi blev ihop 3 eller 4 år efter det här tillfället. Tänk vad man kan hitta på gamla bilder!

*

*

***

GYMNASIETIMMAR - 1959

***

Skolgången såg lite annorlunda ut då för drygt 50 år sen, innan enhetsskolan infördes. Då fanns först en obligatorisk 7-årig folkskola där skolan de två första åren kallades småskola. Alla skulle alltså gå minst 7 år i skola. (Nu går alla minst 9 år). Men vi som fortsatte i realskola och sen kanske gymnasium lämnade folkskolan efter 6 år, vi skulle ju ändå läsa vidare. Realskolan som då tog vid ingick i läroverken och var hos oss i Ludvika 4-årig, därefter tog det 3-åriga gymnasiet vid. Där fanns två huvudlinjer, reallinjen och latinlinjen. Inom reallinjen valde man mellan tre grenar, den matematiska, den sociala och den biologiska, inom latinlinje mellan grenarna helklassisk och halvklassisk och nyspråklig. 

*

Jag valde reallinjen, matematiska grenen, eftersom jag ville in på en teknisk högskola sen . Och där var matte, fysik och kemi huvudämnen, tillsammans med svenska, engelska och tyska. Dom här bilderna är från hösten 1959 och vi hade precis flyttat in i en splitter ny skola, Högbergsskolan i Ludvika . Vi gick i tredje ring som det hette och skulle ta studenten nästa vår, våren 1960, som de första studenterna i den skolan.

*

Det är lite märkligt. När jag ser bilderna nu kommer jag precis ihåg hur alla klasskompisar var, vilka "maner" dom hade, om dom var retsamma, hjälpsamma, tillbakadragna  osv. Och dom kommer naturligtvis ihåg hur jag var. Men ännu mer kommer jag ihåg lärarna, dom satt vi ju och studerade timme efter timme. Och när jag tänker nu så inser jag att vi, och säkert dagens elever också, inte är nådiga mot lärarna. Här, uppe i gymnasiet var det väl inte så farligt, men i realskolan var vi inte särskilt snälla.

*

Här är det en fysiklektion med "flåsa". Och varför blev det flåsa - jo hon kom ofta aningens sent till lektionerna och hade bråttom och var lite andfådd! Men hon kunde sin fysik och vi lärde oss det vi skulle, här uppenbarligen ellära/likström. Det framgår av bilderna att det är en fysiksal med aulasittning så alla kunde se bra och till höger där på katedern stå en van der Graaf-generator, en sån där som kan alstra riktigt höga spänningar (men inga laddningar/ strömstyrkor av betydelse).

*

*

Här i tredje ring var inte ordningen i sig på timmarna ett problem, alla ville vi ju faktiskt lära oss, och det var inga större problem att ta några bilder, här har vi kompisarna på just den lektionen. Matematiska grenen = nästan bara killar, vi hade åtminstone en tjej även om hon inte syns här.

*

Nu med ett raskt hopp över till ett annat ämne. Lektor Granstedt hade vi svenska och i historia. Och om honom finns mycket att säga. Han var hårt drabbad av ett tidigare slaganfall (stroke) och hela hans vänstra sida var näst intill obrukbar, och eftersom varken syn eller hörsel fungerade på vänster sida kunde mycket ske utan att han märkte det. Samtidigt var han stenhård i sina bedömningar av våra kunskaper. Varenda läxförhör och varenda elev fördes in i hans gröna bok, lektion för lektion. Och det gällde att kunna precis det han betonat och gått igenom, helst inget annat. Han trodde benhårt på att hjärnan bara rymde en begränsad mängd fakta så han var övertygad om att om man kunde något han inte pekat ut som viktigt kunde man inte allt det som han tyckte var viktigt!

*

I historia fick vi i historieboken (på gymnasiet!) stryka under allt som han ansåg var viktigt och som vi skulle kunna på nästa dags förhör. Jag kommer väl ihåg ett praktexempel. Vi läste om industrialismens genombrott i England (ångmaskinerna vid spinnerierna!) och i boken stod "Man kan anse 1793 vara genombrottsåret för den industriella revolutionen i England i och med att man tog de första ångdrivna spinnerimaskinerna i bruk". Här fick vi stryka under hela meningen utom trean i årtalet, han tyckte det räckte med att vi visste att detta skedde på 1790-talet. Och gud nåde den som svarade 1793 på frågan om när genombrottet skedde, då blev det ett minustecken i hans gröna bok.

Det låter som han var elak, det var han inte. Men gammaldags och med mycket bestämda åsikter om det mesta. Men han kunde skoja också. Jag minns när han på en historielektion kommenterade Sodom och Gomorra, ni vet dom där romerska städerna utanför Pompeji, där man vid utgrävningar hittat flera bordeller. Nåväl "Ja, i Sodom och Gomorra ska ni veta att moralen stod på en låg - men angenäm -- nivå!"

Men som sagt, man skulle prestera. Det gick bra för mig i plugget så jag hade inga stora problem men visst kommer jag ihåg när jag fick tillbaka en uppsats med orden ...Thundal brukar ju kunna skriva, här är det 17 kommafel" och den blev väl knappt godkänd.

*

Och här kommer några bilder från hans lektion

*

*

Idag kan jag tänka att vi visade otroligt lite medkänsla med hans grava handikapp, såvitt jag vet levde han också ensam, men kanske hade jag ändå uppfattat något av detta när jag tog den här bilden där han sitter på en av bänkarna i den stora foajén/kapphallen och väntar på nästa lektion

*

Nu börjar en ny vecka och jag väntar nu på vårvärmen, lövträden har slagit ut sen länge och vårblommorna i trädgården är snart överblommade men nån vårvärme har vi inte sett till.

Ha det gott!

***

ANALOGT STORFORMAT - LUDVIKA 1957

***

Två återupptäckter ikväll:

Analogt storformat, det är grejor det!

Jag saknar dom riktigt nära kompisarna - skolkompisarna från då

*

Ikväll gjorde jag en ny djupdykning i gamla negativalbum igen. Först skannade jag lite småbildnegativ, urusel kvalitet men några av värde för mig. Men tröttnade på oskärpa och kanske dålig hanteringsnoggrannhet och hoppade istället fram till 1957 då det blivit 6x6 igen - YashicaMat, en japansk Rolleiflex. Och si, det var annan kvalitet det! Fastnade för ett gäng skolbilder från 1957, jag gick första eller andra året i gymnasiet i Ludvika.

*

Först fyra bilder på en av bästa kompisarna, jag hade två bästisar. Det här är Jan, fotokompisen. Alla bilderna är tagna i skolan, några under lektion, några som dom här fyra inte under lektion 

*

*

*

Samma bild men croppad rejält

*

Så typisk lektionsbild

*

Här gissar jag det nyss ringt ut

*

Ytterligare ett par lektionsbilder

*

*

*

Jan igen, nu på det skämtsamma humöret

*

Schema-koll och kanske skrivningsresultat. Här ser jag, jag hade tre bästisar, Bosse här till vänster glömde jag. Den tredje, Anders, är inte med här

*

Tack för mig, trevligt att få bjuda på bilder från då - 1957.

Det är bara 58 år sen

Fan va´ tiden går fort alltså!

***