NÄSTAN NY KAMERA - SKÄRPA OCH SÅNT

***

Skärpa eller inte? Som vanligt säger jag både och, inte antingen eller. När jag vill att det ska vara skarpt så vill jag ju få det skarpt också. Men det är långt ifrån alltid ska det vara riktigt skarpt. Det finns få porträtt jag tycker så mycket om som dom Paolo Roversi visade på Fotografiska för några år sen. Inte en bild var skarp, ändå - eller just därför - upplevde jag  ett helt spektrum av känslor i bilderna. Sen är det ju lika svårt att ta oskarpa bilder som skarpa. En bild blir inte bättre ju skarpare den är, men tyvärr gäller ju inte motsatsen heller.......Och så många sorters oskärpa det finns, dom flesta är definitivt inte vackra. Oskärpa är också svårt. Lagom sort, lagom mycket och i rätt bilder. 

*

Men som sagt, ibland vill jag ju ha skärpa, tex när jag försöker mig på fåglar, och där har jag haft problem sen länge. Jag har en stark känsla av att min AF inte alltid funkar riktigt, särskilt tillsammans med det långa telet 100-400, dom som följer mig vet att jag skrivit om det tidigare. Problemen har fortsatt fast jag inte skrivit så mycket om det, det blir för tjatigt. Kameran har ju också varit i backen (asfalt) från nästan två meters höjd så det är ju inte orimligt att nå´t faktiskt hänt. Och hur är det med bildstabiliseringen, den tål väl inte allt heller? Nåväl, nu har jag tagit upp diskussionen på allvar med Sonyservicen i Linköping. Och det blev en intressant lösning jag nu nappat på. Dom har erbjudit sig att byta slutarpaketet med sensor och allt, plus mainboard (kameran är två år sånär som på drygt en månad och jag har gjort drygt 48 000 exponeringar, kollat via PIE, Picture Information Extractor) Därmed byts i princip egentliga kameran ut, hårdvara såväl som mjukvara, utom ytterskal med med knappar, sökardel och så. Det gör dom i Linköping, och när det är gjort skickar dom kameran tillsammans med telet och converter till huvudservicen i Frankrike som ska mäta upp att prestanda uppfyller alla krav. Det intressanta är att jag egentligen aldrig får rätt på om det var något fel, och i så fall vilket. Däremot vet jag att jag får en kamera där allt funkar. 

*

Igår var jag in till Linköping och lämnade kamera, tele och converter. Det kommer säkert ta ett antal veckor men prylarna borde kunna vara tillbaka före jul. Tills dess gäller dom äldre kamerorna. A7RII:an sålde jag för att finansiera den här (A7RIII:an) men jag har kvar A99:an, 24 Mpix, och A7S, 12Mpix, och dom räcker långt. 12 MPix är ju inte så mycket idag men jag vet av erfarenhet att det räcker längre än man tror. Bilden nedan är inte precis något mästerporträtt, en "med"kund när jag satt och väntade hos en optiker,  men nog räcker skärpan. Dessutom croppad till 3,8 MPix vid ISO 800.

*

A7S, 12 MPix croppad till 3,8 MPix, 1/100 s  bl 4,0   ISO 800, naturligt ljus (lysrör)

*

***

DAGS FÖR SKÄRPNING

***

Det är nog Bengan som är orsak till att det blev så här. Oskarpt alltså. Häromdagen refererade han till HCB som lär ha sagt att det är bara borgare som ska ha skarpa bilder. Och det vill man ju inte vara. Borgare alltså. Lite hade jag nog förstått innan, jag menar riktiga konstnärer bör vara orakade, långhåriga, lite allmänt schaviga och..... Ja, i alla fall inte (små)borgerliga. Nåväl, jag har ju lite skägg ändå. Och har betydligt enklare och framförallt bekvämare kläder än tidigare, jag gör vad jag kan för att bli konstnärlig......Och nu oskarpa bilder också. Men mitt glesa hår kommer jag inte låta växa, nån gräns får det ju finnas. I säkert tio år har jag klippt det själv med trimmern, 9mm, superbekvämt.

*

Jag hade inte kommit så långt på min Saxevägspromenad idag när jag fick se björkstammarna och med Bengans ord i öronen bestämde jag mig för att köra oskarpt resten av promenaden. Att röra kameran när man fotar träd är ingen nyhet precis, det har också jag provat flera gånger. Och alldeles oavsett vad nu HCB  säger (såklart har han aldrig menat det) är det ju inte så att foton blir bättre oskarpa än skarpa. Men roligt att experimentera är det, och det går ju att få lite andra stämningar. Bara det faktumet att jag släpper avbildningskravet gör ju att jag funderar lite annorlunda. Första bilden är nog mest "konventionell", bara dom raka stammarna, om än lite mörkare och dovare än björkstammar brukar vara

*

Det slog mig när jag provade idag var att kamerarörelsen förutom att ge en tydlig riktning i bilden  också trollar bort alla små tunna grenar och kvistar, dvs tar bort lite av "risigheten" i skogen. Här nedan har jag försökt att också få med trädkronorna och det går alldeles utmärkt trots att dom enskilda grenarna och kvistarna inte urskiljs och den effekten gillar jag

*

Det blir i mitt tycke ännu tydligare när jag inte fokuserar på kronorna utan det går att få ganska "rena" bilder genom  mindre skogspartier, här ett lite snårigt strandparti ut mot Barken. Kvar är bara stammarna som visar att det är träd och ljuset, utan alla störande kvistar. Just den här bilden gillar jag själv lite extra

*

När dom störande detaljerna försvinner är det framförallt ljusspelet och färgerna som istället kommer fram och därmed det jag vill kalla grundstämningen i bilden

*

Bara för att det jag fotar träd måste jag inte röra kameran utefter trädstammarnas riktning. Här har jag vridit kameran horisontellt vilket tex trollar bort själva stammarna men istället överdriver granarnas grenform 

*

Såklart behöver det inte vara skog alls. Tom en vanlig sjöutsikt blir lite annorlunda, ljus- och färgskiftningarna blir automatiskt mer framträdande

*

Ett par bilder till blev det på hemvägen, här sjöviken med vass

*

Till sist också promenadvägen själv

*

Säkert har ni kommit underfund med det här alldeles själva, men det roade mig att analysera resultatet av dagens promenad lite. Och som sagt, alla oskarpa bilder är Bengans fel!

Ha det fint i decembermörkret!

***