DEMOKRATI OCH MILJÖ

***

Jag läser i gårdagens SvD att Jörgen Randers, professor i klimatstrategi vid Norwegian Business School, tycker att vi måste göra paus i demokratin. Han anser att ett elitstyre är bättre än demokrati - i alla fall om världen ska lyckas lösa klimatkrisen. Och jag tänker - demokrati, det är svårt det! Kanske har han rätt, vad vet jag? Men om klimatstrategerna och klimatforskarna får gehör för den här åsikten, var slutar den principen? Att vi har ett globalt klimatproblem är ganska uppenbart vid det här laget. Men ska vi släppa kravet på demokrati i besluten och låta specialisterna bestämma vad som ska göras, vilka lagar som ska stiftas? Då är det väl specialisterna, dvs kärnkraftsteknikerna, som ska bestämma om vi ska ha kärnkraft? Och militärerna hur stora militäranslag vi ska ha? Osv osv.

*

Nu är inte tanken att skoja bort problemet. Demokrati är svårt. Tex tycker jag det är berättigat att fråga om demokrati alltid är bäst och jag tvekar med svaret. Ta ett politiskt exempel, Kina. En klar diktatur. Samtidigt undrar jag om Kinas utveckling mot välfärd gått lika snabbt om man haft demokrati? Det tror inte jag. Ett vidsträckt land med många olika språk, mångas olika folkslag och helt olika nationell bakgrund, upplagt för motsättningar och stridigheter. För bara 50 år sen var kanske det mest utmärkande för Kinas enorma befolkning fattigdom och svält. Jag är helt övertygad om att den kinesiska diktaturen sparat miljontals med människoliv. Till priset av andra människoliv förstås - de oliktänkandens. Men säkert inte i närheten lika många. Hur värderar man sånt? Upplyst despoti, finns det? Kanske, men om det gör det, vet man det bara i efterhand. Att den var upplyst alltså. Vi har ingen garanti för att det inte blir som under Stalin i gamla Sovjet, under Pol Pot i Kambodja eller som nu i Nordkorea

*

Naturligtvis tror jag själv att demokrati är den enda långsiktigt vettiga lösningen. Samtidigt är inte demokrati  helt förenligt med bästa möjliga sakkunskap. Jag har frågat förut, hur skulle ni göra, låta läkaren avgöra vilken behandling ni ska ha eller låta hela mottagningen/ avdelningen med administratörer och städare rösta? Att demokrati fungerar beror väl på att alla viktiga politiska frågor har följdeffekter på en mängd områden, inte bara det frågan formellt gäller. Därför gillar jag inte när aktivister av olika slag begår olagligheter, hur angeläget deras engagemang kan verka. Det är helt enkelt odemokratiskt. Det är en sak att propagera för något men någonting helt annat att gå till aktion emot demokratiskt fattade beslut. Då  motarbetar man demokratin.
*

Från Mäselnspåret i går

*

***

FRIHET, DEMOKRATI OCH TRYCKFRIHET

***

Det är 70 år sen 2:a världskrigets slut och vi fick fred i Europa. 70 år sen Hiroshima och Nagasaki. 70 år sen Danmark och Norge, våra närmaste grannländer, blev fria igen. Men fred betydde inte frihet för alla. Estland, Lettland, Litauen, också våra grannländer, fick fred men ingen frihet. Inte heller Polen, Östtyskland, Tjeckoslovakien, Jugoslavien, Rumänien, Bulgarien, Ungern...Det skulle dröja ytterligare nästan ett halvt sekel

*

Man kan tycka att vi borde lära oss något. Men icke. Just nu är de stora krigens tid förbi, istället pågår "mindre" krig, konflikter och gerillaverksamhet snart sagt  lite överallt. Och det mänskliga lidandet bara växer, och dom som inte dödas eller skadas blir hemlösa och söker  hjälp. Och självklart ska vi ta emot, göra allt vi förmår.

*

Här hemma i Sverige känns det som vi tar fred och frihet för självklart. Trots Krim, trots Syrien, trots Afghanistan, trots IS, trots Boko Haram, trots Grundöya, trots.....Kanske beror det på att vi inte varit direkt indragna i krig på över 200 år, sen 1809 har vi sluppit krig inom landet. Men jag tycker världen visar att det inte går att slå sig till ro, vi måste hela tiden vara på vår vakt. Och jag tänker inte på militära resurser eller förmågor.

*

För mig är fredens och frihetens grundbultar demokrati och tryckfrihet. Och om demokrati och tryckfrihet är  nog en fullständigt överväldigande majoritet överens. Men att för oss så självklara begrepp som demokrati och tryckfrihet inte är helt enkla att tillämpa kanske inte lika många reflekterar över. Låt mig börja med det som tillsammans med 70-års"firandet"  av atombomben över Hiroshima fick mig att skriva det här - SD:s annonskampanj i Sthlms tunnelbanestationer. Jag är lika negativ till SD och dess kampanj som de flesta andra. Osmakligt. Men det är deras demokratiska rättighet att föra fram sitt budskap. Självklart är det en lika demokratisk rättighet att protestera mot det. Men att driva det så långt  att risken för upplopp och personskador gör att kampanjen måste ställas in är för mig inte demokrati. Jag har glömt vem och orkar inte googla på det, men någon sa ungefär såhär beträffande tryckfrihet att "Jag tar avstånd från allt det du säger, men jag kommer ge mitt liv för din rätt att säga det". Det är inte den inställningen som präglar det som hände.

*

Kanhända går det inte att peka ut någon enskild handling i det jag refererar ovan som direkt stridande mot tryckfrihet och/eller demokrati. Men det finns en hel del annat som hänt på senare år och där särskilda intressegrupper inte accepterar demokratiskt fattade beslut. Jag tänker på djuraktivister och minkfarmer, jag tänker på fredsaktivister som tar sig in på företag eller militära områden för att förstöra eller skada militär utrustning, jag tänker på miljögrupper som fysiskt förhindrar fattade beslut att genomföras, jag tänker på...... Nej, jag behöver inte göra listan längre. Många tycks acceptera mycket av såna här företeelser, antagligen för att man uppfattar ett positivt syfte. Men vi är då ute på hal is, det innebär att vi låter ändamålet helga  medlen. Och det är vad IS och Boko Haram gör utifrån sina utgångspunkter, låt vara i oändligt mycket allvarligare sammanhang. Men accepterar vi såna aktioner har vi släppt den demokratiska principen, och det bäddar för andra, att släppa på demokratiska principer för sina syften, vilka de nu är.

*

Om vi ska bli ett folk som också i framtiden kan leva i frihet och fred behöver vi vakta vår tryckfrihet och vår demokrati. Och tryckfrihet innebär att vi måste tillåta alla andra att uttrycka sin mening, så länge man inte är olaglig på något annat sätt - hets mot folkgrupp tex. Och det oavsett hur illa vi tycker om de framförda uppfattningarna. Det är bara att titta på länder som Ryssland, Kina eller många andra för att se vad som händer när bara vedertagna uppfattningar får föras fram.

*

Och demokrati innebär att vi måste acceptera demokratiskt fattade lagar och förordningar hur illa vi än tycker om dom. Visst, vi får demonstrera hur mycket vi vill emot, vi får bilda påtryckningsgrupper, men får inte sabotera besluten. Börjar vi med det är vi på en väg som skulle kunna leda till laglöshet och i sin absoluta förlängning inbördeskrig. Det är inte det jag tror ligger framför oss, men det är det som händer i så många länder som inte har vår förankring i just tryckfrihet och demokrati.

*

Och till sist, det är med fasa och avsky jag noterar att det är 70 år sen Hiroshima, tätt följt av Nagasaki.

*

***