SPARADE BILDER - GATUFOTO FRÅN LUDVIKA PÅ 50-TALET

***

Tror aldrig jag hade hört uttrycket gatufoto då, på 50-talet i Ludvika. Men fotointresserad var jag och jag hängde ju en del nere på stan så visst blev det några bilder. Här kommer fyra bilder, alla från Storgatan. Jag håller på att ta fram underlag för en personlig nätbeställd fotobok om mitt Ludvika på 50-talet med avsnitt som stan, kompisarna, skolan, hipporna, tjejerna. Skitkul på ren svenska!

*

Gamla torget till vänster där det sen kom ett Domuskomplex som nu är Galleria

*

Utanför gamla polisstationen

*

Rahlénhörnan

*

Så klart försökte jag få lite bilder på tjejer även om jag som här inte kände dom

*

Alla bilder är från mitten av 50-talet.  Dom tre första är 6x6-bilder (Zeiss Ikon Nettar resp Yashicamat) den sista med lite sämre teknisk kvalitet är från ett 24x24 neg (Robot IIa)

***

GYMNASIETIMMAR - 1959

***

Skolgången såg lite annorlunda ut då för drygt 50 år sen, innan enhetsskolan infördes. Då fanns först en obligatorisk 7-årig folkskola där skolan de två första åren kallades småskola. Alla skulle alltså gå minst 7 år i skola. (Nu går alla minst 9 år). Men vi som fortsatte i realskola och sen kanske gymnasium lämnade folkskolan efter 6 år, vi skulle ju ändå läsa vidare. Realskolan som då tog vid ingick i läroverken och var hos oss i Ludvika 4-årig, därefter tog det 3-åriga gymnasiet vid. Där fanns två huvudlinjer, reallinjen och latinlinjen. Inom reallinjen valde man mellan tre grenar, den matematiska, den sociala och den biologiska, inom latinlinje mellan grenarna helklassisk och halvklassisk och nyspråklig. 

*

Jag valde reallinjen, matematiska grenen, eftersom jag ville in på en teknisk högskola sen . Och där var matte, fysik och kemi huvudämnen, tillsammans med svenska, engelska och tyska. Dom här bilderna är från hösten 1959 och vi hade precis flyttat in i en splitter ny skola, Högbergsskolan i Ludvika . Vi gick i tredje ring som det hette och skulle ta studenten nästa vår, våren 1960, som de första studenterna i den skolan.

*

Det är lite märkligt. När jag ser bilderna nu kommer jag precis ihåg hur alla klasskompisar var, vilka "maner" dom hade, om dom var retsamma, hjälpsamma, tillbakadragna  osv. Och dom kommer naturligtvis ihåg hur jag var. Men ännu mer kommer jag ihåg lärarna, dom satt vi ju och studerade timme efter timme. Och när jag tänker nu så inser jag att vi, och säkert dagens elever också, inte är nådiga mot lärarna. Här, uppe i gymnasiet var det väl inte så farligt, men i realskolan var vi inte särskilt snälla.

*

Här är det en fysiklektion med "flåsa". Och varför blev det flåsa - jo hon kom ofta aningens sent till lektionerna och hade bråttom och var lite andfådd! Men hon kunde sin fysik och vi lärde oss det vi skulle, här uppenbarligen ellära/likström. Det framgår av bilderna att det är en fysiksal med aulasittning så alla kunde se bra och till höger där på katedern stå en van der Graaf-generator, en sån där som kan alstra riktigt höga spänningar (men inga laddningar/ strömstyrkor av betydelse).

*

*

Här i tredje ring var inte ordningen i sig på timmarna ett problem, alla ville vi ju faktiskt lära oss, och det var inga större problem att ta några bilder, här har vi kompisarna på just den lektionen. Matematiska grenen = nästan bara killar, vi hade åtminstone en tjej även om hon inte syns här.

*

Nu med ett raskt hopp över till ett annat ämne. Lektor Granstedt hade vi svenska och i historia. Och om honom finns mycket att säga. Han var hårt drabbad av ett tidigare slaganfall (stroke) och hela hans vänstra sida var näst intill obrukbar, och eftersom varken syn eller hörsel fungerade på vänster sida kunde mycket ske utan att han märkte det. Samtidigt var han stenhård i sina bedömningar av våra kunskaper. Varenda läxförhör och varenda elev fördes in i hans gröna bok, lektion för lektion. Och det gällde att kunna precis det han betonat och gått igenom, helst inget annat. Han trodde benhårt på att hjärnan bara rymde en begränsad mängd fakta så han var övertygad om att om man kunde något han inte pekat ut som viktigt kunde man inte allt det som han tyckte var viktigt!

*

I historia fick vi i historieboken (på gymnasiet!) stryka under allt som han ansåg var viktigt och som vi skulle kunna på nästa dags förhör. Jag kommer väl ihåg ett praktexempel. Vi läste om industrialismens genombrott i England (ångmaskinerna vid spinnerierna!) och i boken stod "Man kan anse 1793 vara genombrottsåret för den industriella revolutionen i England i och med att man tog de första ångdrivna spinnerimaskinerna i bruk". Här fick vi stryka under hela meningen utom trean i årtalet, han tyckte det räckte med att vi visste att detta skedde på 1790-talet. Och gud nåde den som svarade 1793 på frågan om när genombrottet skedde, då blev det ett minustecken i hans gröna bok.

Det låter som han var elak, det var han inte. Men gammaldags och med mycket bestämda åsikter om det mesta. Men han kunde skoja också. Jag minns när han på en historielektion kommenterade Sodom och Gomorra, ni vet dom där romerska städerna utanför Pompeji, där man vid utgrävningar hittat flera bordeller. Nåväl "Ja, i Sodom och Gomorra ska ni veta att moralen stod på en låg - men angenäm -- nivå!"

Men som sagt, man skulle prestera. Det gick bra för mig i plugget så jag hade inga stora problem men visst kommer jag ihåg när jag fick tillbaka en uppsats med orden ...Thundal brukar ju kunna skriva, här är det 17 kommafel" och den blev väl knappt godkänd.

*

Och här kommer några bilder från hans lektion

*

*

Idag kan jag tänka att vi visade otroligt lite medkänsla med hans grava handikapp, såvitt jag vet levde han också ensam, men kanske hade jag ändå uppfattat något av detta när jag tog den här bilden där han sitter på en av bänkarna i den stora foajén/kapphallen och väntar på nästa lektion

*

Nu börjar en ny vecka och jag väntar nu på vårvärmen, lövträden har slagit ut sen länge och vårblommorna i trädgården är snart överblommade men nån vårvärme har vi inte sett till.

Ha det gott!

***

EXTRAKNÄCKET: BIBBLAN - LUDVIKA 1958

***

Efter att ha läst Bengt B:s bloggar från Stadsbiblioteket i Sthlm fick jag lust att leta fram mina gamla bilder från Ludvika stadsbibliotek. Jag jobbade extra där måndagskvällar och lördagseftermiddagar hela läroverkstiden. Minns jag rätt fick jag 6:- i timmen som med 5 timmar per vecka gav 30 :-, inte så dålig förstärkning av veckopengen som väl låg på 10:-. Det räckte till många filmrullar!

*

Bilderna här är från 1958 och tagna med min YashicaMat för 120 rullfilm, alltså bildformat 6x6 cm,  med dagens språk mellanformat alltså. Bilderna har jag plockat från fyra rullar, två Panatomic X, två Tri-X.

Framkalla gjorde jag själv, i början skrev jag upp framkallningsdata för varje film, det hade jag slutat med här men kommer ihåg att det oftast var Microdol - eller kanske var det D76, minnet sviker lite. Men det kanske inte är så konstigt, 1958, det är 57 år sen.

*

När jag började arbeta på bibblan låg den fortfarande i stadshuset, borta vid kyrkan, trångt och lite mörkt. Nu, 1958, hade det nyss flyttat in i Nya Folkets Hus vid Karlavägen. Jag har flera rullar därifrån och var nog lite imponerad av de stora, ljusa lokalerna med nya möbler och allt! Bilderna är tagna vid flera tillfällen, en del i dagsljus, en del i kvällsljus med blixt, andra i naturligt kvällsljus med stativ

*

Byggnaden, Nya Folkets Hus var ju ny hela den, och bara att komma in i huset (var det åtta våningar månntro?) var ju skoj, kolla bara trapporna

*

Väl inne kom man först till in- och utlåningsdisken. Och visst, så var det, ordning och reda, dödstyst, och gärna vårdad klädsel minsann

*

Väl inne var biblioteket i två våningar med en fin öppen trappa, snyggt tyckte jag då och idag också

*

Och gott om plats var det med massor av tomma och outnyttjade bokhyllor, riktiga läshörnor och andra nymodigheter. Typisk 50-talsdesign skulle jag säga....

*

Stod man på övre planet var det ju fin utsikt ner på den alldeles nya inredningen

*

Allting var manuellt förstås, maskinskrivna utlåningskort i varje bok och likaledes maskinskrivna bokregister, lätta att hitta i vackra trälådor på stativ

*

Stadsbibliotekarien själv, Marianne Svensson hette hon, hade förstås eget rum

*

Det hände att hon satt i disken också, men inte så ofta.  Farbrorn är väl i min nuvarande ålder men jag har inte kostym med väst, skjorta och slips när jag går till bibblan idag. Vissa saker har blivit bättre, ingen som helst tvekan.....

*

Den här damen jobbade liksom jag i utlåningsdisken ibland och hennes huvuduppgift var att sätta ut alla tillbakalämnade böcker i hyllorna. Jag kommer inte ihåg vad hon hette, men väl hennes alltid så barska utseende, jag tror inte jag såg henne dra på munnen så länge jag var där.

*

Men det fanns yngre medarbetare också såklart. Den första kommer jag väl ihåg för hon var både glad och trevlig, namn minns jag inte

*

Sist en i raden av anställda som inte kan ha jobbat där så länge, henne kommer jag bara svagt ihåg...

*

Nej förresten, här en bild till, bästisen Jan placerad för att det skulle ge en bra komposition. Funkar skapligt än idag tycker jag

*

Idag huserar Ludvika stadsbibliotek i ännu mycket modernare lokaler i ett av de nyaste husen i Ludvika, precis i affärscentrum. Ett bibliotek som är jättefint och väldigt trivsamt och i vilket jag gärna tittar in när jag har ärende till Ludvika. Kanske kommer några nya bilder därifrån vid tillfälle!

***