SPÅNGEN

***

Jag fick ju lite dåligt samvete där för den där mörka tråkiga bilden jag la in för några timmar sen. Grisgårdar må ju ha sin egen stil men här hade jag ju gjort det mesta mörkt avskalat och nerstängt. Här kommer en solskensbild från Spången i fredags, den första tunna isen hade just börjat lägga sig. Lite vind var det så en smula vågor gav liv åt bilden. Perfekta promenadförhållanen. Ha det sågat och fortsätt hålla avstånd!

*

*

***

TRÖST? ELLER VILA KANSKE?

***

Många säger att dom laddar batterierna i naturen, det stämmer säkert för dom. Själv skulle jag säga att jag hittar vila, ja rentav tröst ibland. Jag hittar också tillhörighet, tillhörighet med det stora mysteriet. Det är fö en del av vilan, att känna den tillhörigheten. Just nu är både vilan och trösten viktigare än vanligt. Sanningen är att jag är låg, och har varit i många månader. Såpass att jag känner jag behöver ta hjälp. Lusten är borta, lusten till foto men egentligen till det mesta. Men såklart fortsätter jag, både med foto och allt det andra men just nu utan glädjen. Jag vet ju varför. Men trots att jag hela tiden tänkt att min blogg ska vara personlig kan jag ju bara skriva om mig själv. I morgon åker jag hem till Finspång igen efter fyra dagar häruppe i Korsheden, utan att ha växlat ett ord med någon, förutom de dagliga samtalen hem.  

*

Idag lyste solem med sin frånvaro, och efter de senaste dagarnas klara väder och kallgrader, -6 som max, kom molnen fuktigheten och rimfrosten, även om det fortfarande var under noll. Det blev fint på sitt sätt, rimfrosten räcker för att göra naturen en gnutta ljusare, skönt.

*

*

*

***

EN KVADRATMETER VÄG

***

Om en stund sätter jag mig i bilen och kör hemåt igen. Knappt tre timmar brukar det bli. Den här gången har jag stannat lite längre än jag brukar när jag är ensam här uppe, fem dagar, men jag har fått gjort allt som behövts. Idag lyser solen från klarblå himmel och det är fyra grader nu på förmiddan. Inga problem trots att jag har sommardäck, men hög tid att byta nu. Ikväll, eller om det var i morgon, är första snöfallet på väg mot Dalarna har jag förstått. Och vilken vägstump bilderna är från? Gissa tre gånger......

*

*

*

*

***

IDAG SVARTVITT

POSTUMT

***

Ganska ofta funderar jag över varför jag fotar så mkt. Drivkrafterna har nog varit olika över tid. Samla minnen känns inte så viktigt längre. Inte heller hoppet, eller åtminstone önskan, att bli duktig. Just nu är det nog så enkelt som att jag vill fokusera på allt som ger mig glädje, allt som ger mig en känsla av mening och sammanhang i livet. Som många äldre - jag integrerar. Gamla familjebilder växlar med dunkelblåa skymningar och färgskimret hos en fjäril, allt hör ju till.

*

Av egen erfarenhet vet jag också att det jag ger uppmärksamhet till växer medan det jag undviker krymper. Och det har större påverkan än jag tidigare förstått. Just nu kanske viktigare än annars. Som väl dom flesta har jag mina dagar med lågt stämningsläge men det har varit envisare och mer påtagligt än tidigare nu en tid. Alltså växer behovet av det vackra och glädjerika.

*

Men jag gillar ju det svartvita också. Där finns andra uttryck, andra motiv och andra känslor. Eller andra motiv, det behövs ju inte, dom gamla funkar bra också. Den här ladan har ni sett massor av gånger. Men allt i livet har sina hemligheter, sina mörka sidor, och framförallt sina dolda sidor. Kanske tror vi att vi känner våra medmänniskor? Vi ser bara utanverket, vi tolkar det vi ser och tror oss veta. Sanningen är att vi ingenting vet om vad som rör sig i andra människors inre. Och ladors inre är också dolt för dom flesta av oss........

*

*

***

HÖSTTRÄD

***

Dom är lite olika tajmade lövträden, tur är väl det. Här några observationer från de senaste dagarna. Generellt verkar höstfärgerna vara lite dämpade i år, åtminstone utgående från vad jag sett själv och här på FS.

*

Ungbjörkarna hade fällt det mesta för för flera dagar sen, här en dunge ungefär vid Sörbo.

*

Hemma i på tomten i Korsheden var ginnalalönnen först med lövfällningen, här håller jag just på att räfsa under den. Den stora pilen som ni ser snett bakom och till höger om huset är nästan opåverkad av hösten så här långt

*

Här en aspkrona som heter duga, gul och grann, bara aningens grönt kan fortfarande förnimmas. Den står bortom ladan där jag börjar promenaden på Saxevägen och som jag visat i dom senaste bloggarna

*

Faktiskt är det flera aspar i den kronan

*

***