IDAG SVARTVITT

POSTUMT

***

Ganska ofta funderar jag över varför jag fotar så mkt. Drivkrafterna har nog varit olika över tid. Samla minnen känns inte så viktigt längre. Inte heller hoppet, eller åtminstone önskan, att bli duktig. Just nu är det nog så enkelt som att jag vill fokusera på allt som ger mig glädje, allt som ger mig en känsla av mening och sammanhang i livet. Som många äldre - jag integrerar. Gamla familjebilder växlar med dunkelblåa skymningar och färgskimret hos en fjäril, allt hör ju till.

*

Av egen erfarenhet vet jag också att det jag ger uppmärksamhet till växer medan det jag undviker krymper. Och det har större påverkan än jag tidigare förstått. Just nu kanske viktigare än annars. Som väl dom flesta har jag mina dagar med lågt stämningsläge men det har varit envisare och mer påtagligt än tidigare nu en tid. Alltså växer behovet av det vackra och glädjerika.

*

Men jag gillar ju det svartvita också. Där finns andra uttryck, andra motiv och andra känslor. Eller andra motiv, det behövs ju inte, dom gamla funkar bra också. Den här ladan har ni sett massor av gånger. Men allt i livet har sina hemligheter, sina mörka sidor, och framförallt sina dolda sidor. Kanske tror vi att vi känner våra medmänniskor? Vi ser bara utanverket, vi tolkar det vi ser och tror oss veta. Sanningen är att vi ingenting vet om vad som rör sig i andra människors inre. Och ladors inre är också dolt för dom flesta av oss........

*

*

***