ELIAS 5

***

Vilken tur! Pappa skulle till Finspång på två dagars tjänsteresa, stora-syrrorna går i skolan men det gör inte Elias. Alltså fick han ensam följa med till farmor och farfar!

*

Det är helt fascinerande att få följa barnbarnen som växer och utvecklas. Med större delen av livet bakom mig och inte jagad av jobb och ekonomi finns det en helt annan chans att se, att vara där. Det som jag inte lyckades så bra med då, då när våra barn var små. 

*

Jag skriver och fotar mina, för det är ju bara dom jag har riktig närkontakt med. Men det jag ser gäller nog alla barn. Och vad jag ser? Livsglädje, drivkraft, nyfikenhet, öppenhet, spontanitet. Och allt går raka vägen in i hjärtat och mycket funderar jag kring frågorna vad som händer sen.

*

Alla är vi olika, men få lyckas behålla dom här ursprungliga kvaliteterna i nämnvärd grad som vuxna. Själv har jag under ett långt liv varit behärskad, kontrollerad, sällan spontant glad men ofta rädd, inte för något speciellt, tvärtom tror jag mig om att göra det mesta, men ändå har rädslan funnits där.

*

Men på något märkligt sätt känner jag att de senaste tio åren har jag äntligen börjat gå åt rätt håll och alltmedan rädslan försvinner kommer glädjen alltmer tillbaka. På något sätt möter jag barnbarnen och känner att det är dom som visar mig hur livet egentligen ska vara, inte jag som visar dom. Och inuti mig själv känner jag att alla förnuftiga människor som säger att det är oundvikligt att barnen när dom möter vuxenlivets alla hinder och praktiska svårigheter tappar sin spontanitet och glädje har fel. Det är vi som har fel, vi som kraftfullt motar in dom i olika fållor, värdesätter deras kvaliteter utifrån förutfattade meningar.

*

För mig räcker det att möta Elias blick för att förstå - ingen behöver lära honom mindfulness, han är här och nu, hela tiden.

*

Jämt nyfiken

*

Vad kommer stoppa honom, vilka hinder kommer han möta?

*

Men det jag ser glädjer mig - jag som var mycket rädd redan som liten, född under krigstid och mörkläggning kanske av betydelse - här ser jag nån som är orädd och oförvägen och fixar mycket med glädje och oräddhet, alltifrån hopprep...

*

...till hur man tar rätt på det sista av glassen

*

...till metet

*

***

VÅRAN VÄRLD - OCKSÅ

***

Det är helt enkelt en ynnest att få umgås med barn. Dom är glädje, närvaro, kreativitet, leklust, här och nu varenda minut, raka, direkta, omedelbara och sanna. Med sanna menar jag dom visar vad dom känner varenda ögonblick, ansiktena skiftar min varenda sekund utan att dom förställer sig. Ännu oförstelnade helt enkelt. Tänk, bara tänk, om vi kunde få behålla alla dessa fantastiska gåvor, vi har ju haft dom vi också.....Visst, vi gör så gott vi kan, vi försöker efter bästa förmåga. Dom behöver inte försöka, dom bara är. Men det fina är att när jag träffar barnbarnen smittar dom av sig - utan att jag försöker vare sig det ena eller det andra!

*

Här kommer glimtar från dom här dagarna. Dom klarar sig otroligt fint i sina lekar själva och jag står hellre bredvid och ser på än föreslår vad de ska göra, det ger dessutom gott om tid för foto.

*

Vilma hade precis fyllt dagarna innan, så första dagen några paket efter lunchen som vi åt ute.

Undrar om det inte är Emil med mysse och bysse det här

*

Och eftertänksamma ögonblick speglas direkt i ansiktet....

*

Precis som trötta...

*

Men visst förställer dom sig också, på flit, här var det hemskaste minerna morfar skulle få se,  jag har nog fem till

*

På morgonen ska håret borstas och det fixar dom själva, i varje fall Vilma här i hallen

*

*

Efter badhuset (morfar inte med den här gången) provar vi  lite ballongblåsning....

*

....sticker emellan med lite frukt....

*

...kollar när mamma ska in med lammsteken i ugnen....

*

....för att i väntan på middag ägna sig lite åt smörgås och leklera

*

Ute i trädgården lockar vårblommorna till plockning och såklart har mormor sagt att dom får plocka så länge dom inte tar varenda krokus (och någon blev nog kvar!)

*

Så in igen, mormor har plockat fram kartongerna med de gamla dockkläderna....

*

.... och det håller dom sysselsatta länge, länge. Golvet blir snart fullt av prylar men vad spelar det för roll, det samlar jag eller I ihop på tio minuter när leken är färdig och solen lyser fint in....

*

Men snart är det dags ut igen, Vilma vill hjälpa till med att rensa mossa mellan stenläggningsstenarna...

*

Nästa morgon blir första bilden på Lovisa när mamma fixar fläten...

*

....så att håret slipper falla fram i ansiktet som kökslampan lyser på så fint

*

Här lite mer i fönsterljus

*

Blomsterplockningen fortsatte idag på förmiddagen, här är det scillan under rhododendronbusken som beskattas.....

*

.... och ska det plockas ordentligt så måste man ju in under busken för att komma åt!

*

Och medan flickorna plockat sina blommor har mamma packat och så bär det av tillbaka till Stockholm igen!

***

DET BÄSTA OBJEKTIV JAG ÄGT - ELIAS OCH HONUNGSMACKAN

***

En begagnad Zeiss 135/1,8 för  min Sony 99 - det bästa köp jag gjort och Sonys erkänt bästa objektiv. Som gjort för porträtt och här kommer historien om Elias och honungsmackan. 

*

När man är fem och mamma och pappa bortresta flera dagar kan man känna sig lite ensam, särskilt när syrran Agnes som ofta leker med Elias är på dansträning. Farmor I:s honungsmacka kan ge en stund av tröst och den här bilden kommer med trots oskärpan eftersom den bäst berättar hur Elias kände sig

*

Bilderna tål att förstoras, i alla fall ser man bättre vad objektivet presterar!

*

Elias satt vid ett fönster och jag tvärsöver bordet - lite för nära för riktiga "porträtt", istället var det lätt att följa skiftningarna i Elias ansikte och mackan gav ju snabbt resultat

*

Och när mackan är uppäten finns ofta lite honung på fingrarna men det är lätt fixat

*

Men så gott som det var blev det direkt en till

*

Men jag glömde ju berätta att innan han började tugga på den satte han sig snett på stolen och ramlade av och skrapade benet, snabbt efter lite Bamseplåster, så kunde första tuggan tas också på nästa. Men jag hoppas ni ser tåren, skrapmärket gjorde ont

*

*

Jättegott!

*

Sista bilden är också oskarp men jag gillar den också ändå

*

För mig var det en fantastiskt fin fotostund, det blev typ 50 bilder i rask takt. Tyvärr hade jag testat jpeg när jag var med Hilda på tennisen och glömt ställa om så hela denna serie och en del annat var jpeg. Färgerna var inte alls dom jag brukar få och svårt att justera rätt från jpeg, därför fick det bli sv/v här i stället. Det visade sig också att det var  mkt svårare att justera kontrasten rätt och dagrarna var utbrända ibland och omöjliga att justera till bra efteråt. Det finns ju annat som inte är perfekt, det extremt korta skärpedjupet tex. Det räcker för en del av en ögonfrans, resten är i oskärpa. Men jag satt mindre även 2 meter från Elias och ville utnyttja det naturliga ljuset utan att gå upp för högt i ISO ( dom flesta är vid ISO 250, något vid 500) så jag körde på bl 2 och med 135:an på  drygt 1,5 m......Men jag är ändå nöjd med resultatet.

*

Nu ska jag snart krypa till kojs på hemmaplan igen, ha det gott!

***

HANDLEDNING I KONSTEN ATT LEVA I NUET - ALDRIG EN TRÅKIG MINUT

***

Det finns många som försöker lära ut det här, alltifrån Zenmästare till nyutexaminerade handledare i mindfulness. Carpe Diem alltså. Ändå missar dom flesta dom naturliga lärare vi så många har alldeles inpå oss - barnen. Låt mig visa vad jag menar - det var bara några timmar sen jag var och hämtade Elias (5) på dagis

*

Till att börja med, gå aldrig på gångar och gator där man ska gå, gå där det är svårast, smalast och högst, på utsidan tex. Kanske är det det som är den smala vägen (den breda ska vi ju undvika)

*

Cykel är bra, den hämtar man själv såklart

*

Och så full fart ut i vida världen...

*

Men håll koll på vad som dyker upp, stora stubbar t ex. Naturen är full av under och spännande saker, dom måste undersökas. Att du gjorde det igår har ingen betydelse, livet ändras sekund för sekund, det kan finnas massor av nya saker - myror, gråsuggor....Allt, precis allt, är nytt varenda sekund om du inte visste det...Undersökas är att ta på...

*

...stå på...

*

...testa på olika sätt...

*

Med lite tur ligger där en barktelefon och väntar....

*

Och vi, eller jag, jag menar Elias, står i full kontakt med hela universum och just nu tänkte jag på en katt, då kom det förstås en katt som ville leka med just mig, förresten farfar jag önskar mig en katt!

*

Wow, han är ju efter mig ju.....

*

Kolla, vi följs åt hela tiden

*

Han jagar mig nu, hjälp...

*

Tillbaks till cykeln, då ropar kompisarna på dagisgården, vi har inte kommit så långt än

*

Men nu cyklar jag vidare.....

*

Men straxt, bara efter några meter, ligger ju den här granruskan och väntar på mig, den vill jag ha med, förresten, jag  har ju en pakethållare på cykeln, va´bra....

*

Men den är i vägen ju.....Till sist går det bra

*

Uppför den branta backen får man gå ändå

*

Så passerar vi storasyrrornas skola

*

Hemma ska den förstås undersökas. Farfar, jag ska ta in den till mitt rum, kan du öppna åt mig...

Där sa farfar nej faktiskt och Nu går vi in Elias, kom

*

Men Elias hör inte, vad är det under.....

*

Inte en endaste bild hittills  är arrangerad, farfar hade fullt sjå att ställa in och knäppa med kameran, alla infall är Elias (men inte kommentarerna förstås) . Men för sista bilden sa jag Ska du inte lukta på blommorna också Elias? så den blev ju lite stel och arrangerad....

*

Närvaro alltså, nuet, ni fattar va´?

***

VEM HAR SAGT ATT LIVET ÄR TRÅKIGT?

***

Vem har sagt att livet är tråkigt? Inte vi i alla fall!

*

Förstora!

***