ÅR 1959

***

Årtalet är 1959. Lillebror Dag står bredvid pappas nyinköpta Simca Vedette. Det är svårt att inte tänka på James Dean och Ung rebell. Först trodde jag det var pappa som sitter i bilen men när jag tittar närmare ser jag att det är morfar Andreas, född -72 (ja, 1872 alltså). Här är han alltså 87 och jag vet att jag brukade köra honom på "biltur" ibland, han bodde då hemma hos oss. Jag har körkort sen några månader och körde nog mer än gärna. Ni ser honom inte såklart, men jag behöver bara veta att han sitter i bilen för att komma ihåg vad han brukade prata om och hur han var. Tiden - som ju egentligen inte finns - är fascinerande. Morfar -  idag är han liksom från en annan värld. 1872, det är 143 år sen, och på nå´t sätt står jag genom honom ändå i direktkontakt med den tiden. Inga appar, inga mobiler, inga laptops, inte tv, inte radio. Inga flygplan, inga bilar. Inga pixlar heller. Knappt analoga foton (obs, jag säger knappt).  Bara allt det som är viktigt och som vi håller på att glömma bort - kärlek, glädje, frihet, kroppsarbete, kvällsvard, tacksamhet, förnöjsamhet - fanns i överflöd (särskilt arbete) och hela tiden. 

*

*

***

GYMNASIETIMMAR - 1959

***

Skolgången såg lite annorlunda ut då för drygt 50 år sen, innan enhetsskolan infördes. Då fanns först en obligatorisk 7-årig folkskola där skolan de två första åren kallades småskola. Alla skulle alltså gå minst 7 år i skola. (Nu går alla minst 9 år). Men vi som fortsatte i realskola och sen kanske gymnasium lämnade folkskolan efter 6 år, vi skulle ju ändå läsa vidare. Realskolan som då tog vid ingick i läroverken och var hos oss i Ludvika 4-årig, därefter tog det 3-åriga gymnasiet vid. Där fanns två huvudlinjer, reallinjen och latinlinjen. Inom reallinjen valde man mellan tre grenar, den matematiska, den sociala och den biologiska, inom latinlinje mellan grenarna helklassisk och halvklassisk och nyspråklig. 

*

Jag valde reallinjen, matematiska grenen, eftersom jag ville in på en teknisk högskola sen . Och där var matte, fysik och kemi huvudämnen, tillsammans med svenska, engelska och tyska. Dom här bilderna är från hösten 1959 och vi hade precis flyttat in i en splitter ny skola, Högbergsskolan i Ludvika . Vi gick i tredje ring som det hette och skulle ta studenten nästa vår, våren 1960, som de första studenterna i den skolan.

*

Det är lite märkligt. När jag ser bilderna nu kommer jag precis ihåg hur alla klasskompisar var, vilka "maner" dom hade, om dom var retsamma, hjälpsamma, tillbakadragna  osv. Och dom kommer naturligtvis ihåg hur jag var. Men ännu mer kommer jag ihåg lärarna, dom satt vi ju och studerade timme efter timme. Och när jag tänker nu så inser jag att vi, och säkert dagens elever också, inte är nådiga mot lärarna. Här, uppe i gymnasiet var det väl inte så farligt, men i realskolan var vi inte särskilt snälla.

*

Här är det en fysiklektion med "flåsa". Och varför blev det flåsa - jo hon kom ofta aningens sent till lektionerna och hade bråttom och var lite andfådd! Men hon kunde sin fysik och vi lärde oss det vi skulle, här uppenbarligen ellära/likström. Det framgår av bilderna att det är en fysiksal med aulasittning så alla kunde se bra och till höger där på katedern stå en van der Graaf-generator, en sån där som kan alstra riktigt höga spänningar (men inga laddningar/ strömstyrkor av betydelse).

*

*

Här i tredje ring var inte ordningen i sig på timmarna ett problem, alla ville vi ju faktiskt lära oss, och det var inga större problem att ta några bilder, här har vi kompisarna på just den lektionen. Matematiska grenen = nästan bara killar, vi hade åtminstone en tjej även om hon inte syns här.

*

Nu med ett raskt hopp över till ett annat ämne. Lektor Granstedt hade vi svenska och i historia. Och om honom finns mycket att säga. Han var hårt drabbad av ett tidigare slaganfall (stroke) och hela hans vänstra sida var näst intill obrukbar, och eftersom varken syn eller hörsel fungerade på vänster sida kunde mycket ske utan att han märkte det. Samtidigt var han stenhård i sina bedömningar av våra kunskaper. Varenda läxförhör och varenda elev fördes in i hans gröna bok, lektion för lektion. Och det gällde att kunna precis det han betonat och gått igenom, helst inget annat. Han trodde benhårt på att hjärnan bara rymde en begränsad mängd fakta så han var övertygad om att om man kunde något han inte pekat ut som viktigt kunde man inte allt det som han tyckte var viktigt!

*

I historia fick vi i historieboken (på gymnasiet!) stryka under allt som han ansåg var viktigt och som vi skulle kunna på nästa dags förhör. Jag kommer väl ihåg ett praktexempel. Vi läste om industrialismens genombrott i England (ångmaskinerna vid spinnerierna!) och i boken stod "Man kan anse 1793 vara genombrottsåret för den industriella revolutionen i England i och med att man tog de första ångdrivna spinnerimaskinerna i bruk". Här fick vi stryka under hela meningen utom trean i årtalet, han tyckte det räckte med att vi visste att detta skedde på 1790-talet. Och gud nåde den som svarade 1793 på frågan om när genombrottet skedde, då blev det ett minustecken i hans gröna bok.

Det låter som han var elak, det var han inte. Men gammaldags och med mycket bestämda åsikter om det mesta. Men han kunde skoja också. Jag minns när han på en historielektion kommenterade Sodom och Gomorra, ni vet dom där romerska städerna utanför Pompeji, där man vid utgrävningar hittat flera bordeller. Nåväl "Ja, i Sodom och Gomorra ska ni veta att moralen stod på en låg - men angenäm -- nivå!"

Men som sagt, man skulle prestera. Det gick bra för mig i plugget så jag hade inga stora problem men visst kommer jag ihåg när jag fick tillbaka en uppsats med orden ...Thundal brukar ju kunna skriva, här är det 17 kommafel" och den blev väl knappt godkänd.

*

Och här kommer några bilder från hans lektion

*

*

Idag kan jag tänka att vi visade otroligt lite medkänsla med hans grava handikapp, såvitt jag vet levde han också ensam, men kanske hade jag ändå uppfattat något av detta när jag tog den här bilden där han sitter på en av bänkarna i den stora foajén/kapphallen och väntar på nästa lektion

*

Nu börjar en ny vecka och jag väntar nu på vårvärmen, lövträden har slagit ut sen länge och vårblommorna i trädgården är snart överblommade men nån vårvärme har vi inte sett till.

Ha det gott!

***

MED BIL GENOM EUROPA - 1959

***

Båda mina föräldrar växte upp i små omständigheter och i små samhällen, säg med 100 invånare.  Kanske förklarar det deras starka intresse för Europa och andra kulturer, längre bort än så tror jag inte deras intresse gick. Men Europa var spännande nog på 50-talet, när kriget äntligen var slut och Europa tack vare Marshallhjälpen oväntad snabbt hämtade sig från krigets förstörelse. Före kriget hade de inte råd att resa, under kriget gick det inte, nu fanns plötsligt både praktiska och ekonomiska möjligheter.

*

Vi var typisk medelklass, båda lärare även om pappa sen drygt 10 år var skolinspektör. Men just därför reste han mycket till alla skolor, stora som små, tom riktigt små, och därför skaffade han sig bil i början av 50-talet, minns jag rätt tog han körkort när han precis fyllt 50. Här våren 1959 har han precis köpt sin 3:e bil, en Simca Vedette, en fransman. En i mitt tycke riktigt elegant tvåfärgad bil med vita däcksidor och med en sidventilad V8 på 84 hkr. Här är vi ute på första turen med bilen som vi säkert hämtat ut samma dag, dom provisoriska (röda) registreringsskyltarna sitter på och bruksanvisningen har vi lagt på framstötfångaren eftersom vi kollat på en del saker. Tyvärr glömdes den där när vi så körde iväg så det var första och enda gången vi tittade i den! Men fin va?

*

*

Och att det blev en fransk bil var inte att förvånas över. Både mamma och pappa var väldigt intresserade av Frankrike. Pappa läste allt om fransk historia före franska revolutionen och mamma läste franska språket. Under mina tonår gjorde vi resor till Europa och med Frankrike som huvudmål tre gånger, vart tredje år - 1956, 1959 och 1962. Det tog dom tre år för att få ihop till varje resa.

Och nu var det 1959 och det blev alltså en resa i den nya Vedetten. Vi var ut e ca fyra veckor varje gång, bestämde aldrig hotell i förväg men bodde på så enkla hotell som möjligt där vi tyckte det var lagom att stanna. Och dagsetapperna var korta - 15-20 mil utom när vi rullade genom det platta Nordtyskland där också dom alldeles nya motorvägarna gjorde längre etapper mindre tröttande. Och vi som kom från Dalarnas krokiga grusvägar trodde knappt våra ögon när nybyggda autobahn öppnade sig mil efter mil och med mycket begränsad trafik med dagens mått. Och utan hastighetsgränser - även om vi körde väldigt lugnt, sällan över 100 ens här.

*

Men som sagt, målet var ju Frankrike. Och här finns mycket att se - vi  missade inte ett slott, inte en katedral efter dom vägar vi körde. Ambois, Chenonceaux, Tours, Versailles, Nimes, Carcasonne, Aix-en - Provence - you name it! Och vissa kommer jag verkligen ihåg än, här kommer katedralen i Reims, en av de större. Och den dominerar stadsbilden fullständigt! Obs skylten, är det nån som kan missa katedralen härifrån? Och i förgrunden en äkta fransk polis med vita manschetter och visselpipa i mun, en visselpipa som användes mest hela tiden.

*

Utanför Reims finns några av de mest berömda Champagnetillverkarna och naturligtvis besökte vi någon - Taittinger kanske, kommer inte ihåg. Men resan gick vidare och på just denna resa skulle vi framförallt utforska Provence. Här har vi kommit till Nimes , en av de största städerna i landskapet och med ett mycket påtagligt romerskt förflutet, och här bokade vi in oss på ett evenemang i den gamla romerska arenan., sådär 2000 år gammal. Mycket folk på väg som ni ser

*

Och då, 1959, var tjurfäktningar ännu inte utdömda. Många tror att de bara fanns i Spanien, men just i södra Frankrike och Provence var de också ganska vanliga. Mycket folk som ni ser, och MYCKET varmt. Vi hade köpt av dom billigare biljetterna utan att förstå varför just dom var billiga, men ni fattar, dom låg i eftermiddagssolen förstås! Gissaratt lufttemperaturen i skuggan var 35 C. Och det hela tog väl över tre timmar, i solen...  Och denna enda gång jag sett tjurfäktning räckte, det kände jag redan då, slutade gjorde det bara på ett sätt....

*

I Provence hittar man också Aix-en-Provence, här en typisk fransk boulevard. Och till vänster en sån där fin gammal Citroen, kanske en Berliner 11 med stora stänkskärmar och på dom stora fristående strålkastare. När jag blir gammal, eller åtminstone lite äldre, ska jag skaffa mig en sån och meka lite och köra med....

*

Men vi var ju i Provence och alltså måste vi ner till kusten, Cotes d´Azur. Här har vi gjort en avstickare till ett litet samhälle efter kusten och uppenbarligen inte någon känd badort. Mycket enkelt och primitivt, men Medelhavet inte desto mindre. Och här fanns nog bara fransmän, och så vi då

Ja, efter ytterligare ett antal slott och katedraler, och en del annat, vände vi så småningom norrut igen

Au revoir!

***

LEENDET - 1959

***

Förstoras!

***

JUST BEAUTIFUL - 1959

***

*

*

***