HELT ANDRA BILDER IDAG...

***

Ibland, som just nu tex, känner jag att jag borde göra några bra bilder och lägga in i en blogg. Ni vet, helst svartvita, gärna gatufoto, eller möjligen non-figurativt, sparsmakade bilder med djup.  Alltså djupt innehåll. Gärna mångtydiga. Och gärna fotade med en Leica med ett ryskt objektiv från 30-talet. Men det vill sig inte, jag har inte tid, först måste jag dokumentera Saxevägen ordentligt, särskilt i det här fantastiska sommarvädret. Men jag har full förståelse för att om det ska bli läsvärt, och framförallt sevärt, måste jag variera mig ordentligt. Det har jag också gjort idag, jag har gått vägen, Saxevägen alltså, från andra hållet! Det blir helt annorlunda, sjön (Barken) ligger nu på vänster sida och inte höger som den brukar. Ingenting är sig likt...

*

Här slutar Söderbärke och Saxevägen börjar

*

Det är precis så här det ser ut - hundkex och midsommarblomster vid vägrenen, en träddunge och därbakom ängen med massor av smörblommor. Och så sol på alltihopa förstås...

*

Ja, ni ser ju själva, sjön är till vänster!

*

Och dom röda gårdarna ligger i skuggan av björkarna förstås

*

Det upprepar sig hela tiden,  hundkex, midsommarblomster och så björkar....

*

En och annan riktig lagård

*

Skogen och sjön och sommarstugan....

*

Och jag går vägen, grusväg förstås......

*

En av de gamla gårdarna

*

Den fina stenmuren skvallrar om att jag straxt är tillbaka i Söderbärke igen

*

Känner mig som jag aspirerar på titeln hötorgsfotografen. Men det gör inget, det här är min verklighet och det är fint, dessutom är det svensk kulturhistoria.

*

Riktigt sommarväder är det, svensk sommar - just nu står termometern på 4 C och det är många timmar natt kvar. Det blir väl inte frost? Osvuret är bäst, järnnätter känner vi ju till....

Suss gott och glöm inte flaggan i morgon!

***

INTE ENS EN DAG GAMLA -SAXEVÄGEN, KORSHEDEN

***

Efter maskrosorna fortsatte jag min promenad utefter Saxevägen, min älsklingsväg i Korsheden. Det finns alltid något att titta på, något att ta in. Och jag var redan nöjd med fotoresultatet, det blev massor av fina maskrosbilder. Förresten, maskrosorna tog ju inte slut för att jag lämnade ängen, maskrosor finns ju i princip överallt, inte minst utefter vägrenarna.

*

Här går jag backen ner mot gården med alla djuren

*

När jag rundat ladan kommer jag fram till ängen där bonden, Stefan, brukar ha både lamm, kor och hästar. Idag är det bara får. Och det dröjer ett ögonblick innan jag ser - inte bara vuxna djur, utan lamm. Små lamm. Redan innan jag gick upp och frågade Stefan insåg jag att dom här var små, väldigt små. Dom kan inte vara många dagar. Det var dom inte heller. Dom som jag blev mer och mer fascinerad av var födda idag, inte nattgamla ens. Det blev många bilder igen. Framförallt fascinerades jag av hur tätt intill sina mammor dom hela tiden höll sig. Men lite skillnader  mellan lammen fanns, några gick på små tiometers upptäcktsfärder, något hade i princip konstant kroppskontakt med mamman. För en gångs skull tar jag med nästan tjugombilder, inte för att bilderna är så märkvärdiga men för att visa lite av det som fascinerade mig

Den här tackan hade tre

*

Och den här hade två. Och står gör dom!

*

Nära ska det vara.  Kan det gälla bebisar också månntro?

*

Som sagt, tätt intill. Eller varför inte ovanpå?

*

Den tuffaste har mamma flera meter bort

*

Men alla är ju inte lika tuffa

*

Tackan är säkert duktigt trött, tre lamm är lite mer än vanligt. Och lammen känns nästan oroliga när inte mamman kontinuerligt puffar på dom, eller åtminstone rör på sig

*

Om jag inte zoomar in så mycket blir det tydligare hur dom söker närheten

*

Men dom egna benen är också vingliga och tröttheten tar överhand ideligen

*

Här i alla fall en som vågar sig lååååångt bort på egen hand. Minst fem meter....

*

Men det känns ändå lite ensamt och jag vet inte om jag orkar gå tillbaka alldeles själv.....

*

Vilken tur, mamma har koll på mig ända här borta. Och en bit av navelsträngen hänger fortfarande kvar...

*

Här känns det tryggt, här lägger jag mig och vilar igen

*

Mamma, blir jag lika stor och stark som du nå´n gång?

*

Nu håller jag mig här....

*

....och vilar bara lite då och då

*

Men går du, måste jag ju följa efter fastän benen är så trötta.....

*

***

MASKROSOR, BARA MASKROSOR - KORSHEDEN

***

Är det möjligen maskrosår i år? Nähä säger ni, så här är det alla år.  Så kanske det är, inte vet jag. Vad jag däremot vet är att det är vackert med maskrosor, åtminstone utefter Saxevägen där jag gick idag. Jag glömde att räkna dom, men det var rätt många.

*

Första halvan av promenadsen koncentrerade jag  mig på maskrosor, det är dom värda tycker jag.  Det är ju inte bara många exemplar, det är många sorter också. Kollade i boken Våra vanligaste vilda växter som står i bokhyllan i Korsheden, där sägs att det finns ca 3000 registrerade arter. När jag googlade sägs det finnas 900 här i Norden . Och då har dom säkert inte räknat med alla fibblor också, såna som jag i min okunnighet också kallar maskrosor. Så här såg det i alla fall ut i Korsheden efter Saxevägen idag.

*

*

*

*

*

*

*

*

Andra halvan av promenaden fokuserade jag på något helt annat. Vad det var? Det blir nästa blog.

***

100/32b - KORSHEDSVÅR MED ÖRN

***

Våren i Korsheden är inte märkvärdigare än på andra håll så klart. På nå´t sätt blir den ändå mer påtaglig, där på landet. Dessutom har vi haft tillgång till Korsheden sen 1965, så vi vet ju vad vi ska titta efter. Dom här dagarna har jag varit här själv, huvuduppgiften var ju att plocka ner bilderna från stadsbiblioteket i Ludvika och det gjorde jag i går. Idag har varit en strålande dag, kylig med rimfrost i morse, och det blev en lång promenad, närmare tre än två timmar.

*

Det första som är tydligt är ljuset. Ingen svag vintersol längre och jag känner mig nästan lite nyvaken där jag går och solen glittrar för fullt i den lilla Saxesjön nedanför vägen, min älskade Saxeväg. Högt över allt kommer ett flygplan och jag tänker på B, I:s mamma som alltid sa att nu kommer Osloplanet, när ett större flygplan flög över. Till det är nog jag ansvarig, när hon frågade vid något tillfälle vilka plan som flög över Korsheden gissade jag på Arlanda - Fornebu, Korsheden ligger utefter den linjen. Nu vet jag bättre, jag kollade appen förstås och den här gången var det Chicago - Arlanda så dom var nästan framme.

*

Lite längre fram, efter nå´n kilometer eller så passerar jag den lilla träbron där Saxesjön har sin förbindelse med Barken.. Där står jag gärna och tittar en stund, oftast in mot en lite större våtmark som gränsar till den lilla öppna sjön

*

Medan jag står där och tittar ser jag i ögonvrån en fågel lyfta borta vid andra änden och tänker att med så långsamma vingslag är det väl en häger. Jag plockar snabbt fram kameran, har 135:an på så nå´t kan det väl bli, då jag ser att det är en stor rovfågel, riktigt stor. Jag har aldrig sett örn här förut men det är vildmark runt omkring så det finns förstås. Eftersom den var vid vattnet gissar jag på havsörn men det kan jag inte avgöra säkert på det här avståndet. Nå´n annan som kan göra det kanske?

*

Såklart är det jag som skrämt iväg den även om den var ett par hundra meter bort och den flyger in över skogen på andra sidan. Jag känner mig glad som fått se örn på hemmaplan, där den flyger in över skogen är det nog inte mycket mer än en kilometer till vårt hus, precis åt det håll den flög.

*

Jag hinner inte med att gå vidare innan det kommer ett par änder flygande, ut mot Barken

*

Jag står en stund och tittar på våtmarken och kaveldunet som speglar sig i vattenytan

*

Ute på Barken har isen börjat släppa men inte helt ännu

*

Rakt mot söder blänker vårsolen i en is som inte är mycket att gå på

*

Jag håller mig till min Saxeväg som också ligger bar i solskenet, ännu inte torr

*

Och så  klart, utefter en landsväg på landet växer tussilagon som får besök. Aspfjäril kanske?

*

Och när jag vänt och är på väg tillbaka kommer nästa flyg. Kuwait - Toronto den här gången.Intressant tänker jag. Att dom tar vägen över Korsheden alltså.

*

På återvägen går jag ner mot våtmarken på ett annat ställe där det ocksåfinns lite öppet vatten. Igen lyfter en stor fågel med långsamma vingslag, och den här gången är det just en häger

*

Nöjd med dagen så här långt drar jag mig hemåt för lunch, två kokta ägg (fastedag)

Trevlig helg önskar jag alla, kanske träffas vi några på Fågelsången imorgon?

*** 

DEN RÖDA TRAKTORN

***

*

*

***