INTE ENS EN DAG GAMLA -SAXEVÄGEN, KORSHEDEN

***

Efter maskrosorna fortsatte jag min promenad utefter Saxevägen, min älsklingsväg i Korsheden. Det finns alltid något att titta på, något att ta in. Och jag var redan nöjd med fotoresultatet, det blev massor av fina maskrosbilder. Förresten, maskrosorna tog ju inte slut för att jag lämnade ängen, maskrosor finns ju i princip överallt, inte minst utefter vägrenarna.

*

Här går jag backen ner mot gården med alla djuren

*

När jag rundat ladan kommer jag fram till ängen där bonden, Stefan, brukar ha både lamm, kor och hästar. Idag är det bara får. Och det dröjer ett ögonblick innan jag ser - inte bara vuxna djur, utan lamm. Små lamm. Redan innan jag gick upp och frågade Stefan insåg jag att dom här var små, väldigt små. Dom kan inte vara många dagar. Det var dom inte heller. Dom som jag blev mer och mer fascinerad av var födda idag, inte nattgamla ens. Det blev många bilder igen. Framförallt fascinerades jag av hur tätt intill sina mammor dom hela tiden höll sig. Men lite skillnader  mellan lammen fanns, några gick på små tiometers upptäcktsfärder, något hade i princip konstant kroppskontakt med mamman. För en gångs skull tar jag med nästan tjugombilder, inte för att bilderna är så märkvärdiga men för att visa lite av det som fascinerade mig

Den här tackan hade tre

*

Och den här hade två. Och står gör dom!

*

Nära ska det vara.  Kan det gälla bebisar också månntro?

*

Som sagt, tätt intill. Eller varför inte ovanpå?

*

Den tuffaste har mamma flera meter bort

*

Men alla är ju inte lika tuffa

*

Tackan är säkert duktigt trött, tre lamm är lite mer än vanligt. Och lammen känns nästan oroliga när inte mamman kontinuerligt puffar på dom, eller åtminstone rör på sig

*

Om jag inte zoomar in så mycket blir det tydligare hur dom söker närheten

*

Men dom egna benen är också vingliga och tröttheten tar överhand ideligen

*

Här i alla fall en som vågar sig lååååångt bort på egen hand. Minst fem meter....

*

Men det känns ändå lite ensamt och jag vet inte om jag orkar gå tillbaka alldeles själv.....

*

Vilken tur, mamma har koll på mig ända här borta. Och en bit av navelsträngen hänger fortfarande kvar...

*

Här känns det tryggt, här lägger jag mig och vilar igen

*

Mamma, blir jag lika stor och stark som du nå´n gång?

*

Nu håller jag mig här....

*

....och vilar bara lite då och då

*

Men går du, måste jag ju följa efter fastän benen är så trötta.....

*

***

2016-05-21 13:13   Katt-Tina

Underbara bilder! Vissa motiv kräver att man tar många bilder för att kunna återge sin "berättelse". Jag förstår att du blev fascinerad av dem - det är oftast oemotståndligt med alldeles eller nästan nyfödda djur. Dina bilder gör, att jag nästan kan känna att också jag står där utanför stängslet och beskådar de små underverken. För underverk är de, lammen, liksom alla nyfödda varelser. Dina bilder förmedlar verkligen den sårbarhet de små utstrålar och deras behov av närhet och trygghet av mamman. Men också deras tidiga nyfikenhet i det att något lamm vågar gå en bit bort och utforska stora världen - ja eller i vart fall gräset fem meter bort.
Tack för att jag fick vara med på din trevliga utflykt. (Gäller även maskrosexkursionen tidigare).
Med vänlig hälsning Christina

Besvara

Svar från Khalad 2016-05-21 18:01

Tack för en mycket trevlig kommentar Christina!/ Björn T

Svara

2016-05-21 15:00   Tovok

Fina bilder, tillsammans en vacker berättelse om det lilla, stora livet! Jättefint! :) /Tommy.

Besvara

Svar från Khalad 2016-05-21 18:03

Tack Tommy, livet är ju alltid stort även om dom nyfödda är små!/ Björn T

Svara

Tovok 2016-05-21 19:57

Framförallt då! :) /Tommy.

Svara

2016-05-21 21:42   begust

Vilken fin serie på fåren och lammen.

Besvara