NORRKÖPING BY NIGHT

***

Nu är det några dagar sen jag var in till Norrköping och fotade lite kvällsbilder i dimman. Fortfarande hittar jag bland bilderna en och annan som jag tycker är användbar. Trots att jag fotar mycket slänger jag nästan aldrig några bilder direkt utan låter allt vara kvar, ibland några dagar, ibland en vecka och ibland ännu längre. Ibland glömmer jag att slänga alls, går jag tillbaka ett år eller två hittar jag ganska ofta dagar som jag fortfarande inte rensat alls. 

*

Nåväl, just den här bilden tyckte jag passade att vara kvar i färg, alla övriga bilder jag visat från den kvällen har jag gjort svartvita. Här har jag också trixat en smula och kört Color Efex Pro med valet Pro Contrast som ofta plockar ut mkt jag inte har tålamod till att själv göra manuellt. Varifrån den plockat fram den blå tonen i himlen har jag ingen aning om, det var både mulet och dimmigt, men jag tyckte det blev snyggt. Jag gillar också ljusstrålarna i dimman som kommer från lampan bakom lövverket och att det senare, lövverket alltså, blev tydligare belyst. Sen är inte färgtonerna helt perfekta, men själv tycker jag plussen överväger nackdelarna den här gången. Men typisk manipulation alltså.

*

*

***

NORRKÖPING I NOVEMBER

***

Norrköping är det, men det kunde lika gärna vara någon annan plats i Sverige. Lagom tät dimma för att ta några kvällsbilder, men det är så härs års kan jag undra varför vi bor här. Det är mörkt, det är ogrönt, det är fuktigt. Men framförallt, det är mörkt. Mitt på dan är det halvljust. Eller om det är halvmörkt det är, i alla fall behöver man ha lamporna tända också mitt på dan. 

*

Det slår mig när jag går genom ett av Norrköpings stora bostadsområden hur få människor som rör sig ute, och dom som rör sig flanerar inte precis omkring, dom har tydliga mål - att så snart som möjligt komma inomhus i ljuset och värmen. Det kan inte vara lätt att komma till Sverige utifrån under vintern - hur hittar man värme och gemenskap när det ser ut så här? Hur tar man sig innanför väggarna, in till oss som har våra gemenskaper därinne?

*

Precis som Bengan nyss konstaterade - förr hade det krävts stativ och långa exponeringstider. Nu är det bara att gå ut med kameran i handen, lite märkligt är det, men bekvämt. Diset hjälper förstås till en del, det är inte så mörkt eller svart som det är klarare kvällar.

*

*

*

*

*

*

***

LIGHTS

***

*

Norrköping - gamla 51:an - infarten från Finspång

*

***

I MAMMONS TEMPEL

***

Från en av de centrala galleriorna inne i centrala Norrköping - Domino, Linden, Spiralen  och vad nu den fjärde heter. Jag lär mig dock aldrig vilken som är vilken. Jag passade på att fota lite medan Hilda shoppade.

*

*

***

UPP OCH NER OCH PRECIS SOM VI ÄR

***

Liksom allt annat här i världen går fotandet upp och ner. Ibland känns det egna fotandet väldans stillastående. För det mesta håller jag i gång ändå, kanske är det fel. Antagligen vore det bättre att lägga kameran på hyllan några veckor, eller månader. Men det tar emot, den brukar hänga med. 

*

Idag fick den hänga med in till Norrköping, jag var där och kollade syn/ glasögon. Efter en fika satte jag mig på en av bänkarna vid den stora parkeringen och tog lite bilder på förbipasserande. En tisdagseftermiddag, en halvtimme vid fyra. Och jag tänkte att det får bli till vanlighetens lov, utan att välja, det blir dom det blir. Det är svårt det här med vanlighet. Få vill vara alldeles vanliga, inte jag heller. Fast egentligen är vi ju väldigt vanliga allihop......

*

Inte blev det riktigt skarpt heller, trots ansiktsavkänning ville kameran helst fokusera på husväggarna därbakom, men med 35 mm blir det inte alltför oskarpt ändå.

*

*

*

*

*

*

*

*

*

***