Khalad Photography Blog
LUDVIKA - HITACHI - EN NY EPOK
***
I dag är sista dagen för ABB i Ludvika, åtminstone i nuvarande form. Hitachi tillträder i morgon som ägare till Power Grids med ca 2800 anställda i Ludvika och 900 i Västerås. Det är Hitachis största köp nånsin och prissumman är ca 100 miljarder kronor. Så har då Christer Gardell fått sin vilja igenom, han har drivit den linjen länge i styrelsen, till att börja med mot Wallenbergarnas vilja. Såvitt jag förstått av kommentarer i tidningar och media har anställda inte gillat Gardells linje men ser nu fram mot att få Hitachi som ägare eftersom dom faktiskt vill driva just Power Grids. Power Grids, det är krafttransformatorer och andra utrustningar för högspänd likström, brytare mm.
*
Idag var jag in och lämnade tillbaka min AC till Elgiganten och när jag passerade den gamla kontorsbyggnaden slog det mig att detta är sista ABB-dagen (kanske finns någon del av ABB i Ludvika som inte ingår i Power Grids, det vet jag inte, huvuddelen är Power Grids). Och frågan är om jag skulle åka in i morgon för att se om ABB-skylten på taket bytts ut till Hitachi, sånt har ju symbolvärde! Själv växte jag upp före ABB-tiden, under min uppväxt i Ludvika var det ASEA, Allmänna Svenska Elektriska AB, som lyste där på taket. Den kontorsbyggnaden byggdes 1946-1949, det framgår av den fina minnesskriften som fortfarande står i bokhyllan. Minnesskriften tog vi hand om efter Carl-Edvard Wester, I:s pappa, som jobbade hela sitt yrkesliv på ASEA.
*
Lite förenklat kan man nog säga att utan ASEA hade Ludvika aldrig blivit vad det är. Inte så stort kanske, typ 25 000 inv, men ändå. Och ASEA var redan på 50-talet känt över hela världen för sina högspänningsprodukter. Under min uppväxt där på 50-talet var ASEA ett begrepp och redan då utvecklades den teknik för högspänningsöverföringar med låga förluster som nu är dominerande över hela världen, högspänd likström. På ASEA fanns då många ytterst kompetenta tekniker, mest känd är nog Uno Lamm. Men det fanns andra, i samma flerfamiljshus som jag bodde i fanns tex Nils Hyltén-Cavallius och Harry Forssell, båda lika välkända som särpräglade tekniker i ASEA:s tjänst
*
Nu hoppas också jag att eran med Hitachi blir minst lika framgångsrik, ett stort lycka till Hitachi Power Grids och Ludvika!
*
I ett regnigt Ludvika såg jag att ABB-skylten fortfarande var påpaltas idag på förmiddagen
*
Här ASEA:s jubileumsskrift från 1950
*
Då var Harsprångsledningens 380 000 volt ett lysande rekord (avfotograferat jubileumsskriften). Nu är man väl över 1 000 000 volt med råge gissar jag.
*
"Nya kontoret" precis färdigställt (avfotograferat jubileumsskriften)
*
***
ASFALTERING - LUDVIKA 1955
***
När jag såg Mikael Goods fina asfalteringsbilder kom jag ihåg att jag nyss bläddrat förbi några egna bilder på asfaltjobb, dock från 1955. Som dom flesta av mina riktigt gamla svartvita bilder är motiven från Ludvika, min uppväxtstad. Här korsningen mellan Fredsgatan och Engelbrektsgatan. Kameran var min lilla Robot IIa så bilderna här är skannade från 24x24 mm negativ.
*
*
*
***
NU VET JAG - LUDVIKA 1952
***
Insteget till fotograferingskonsten gjorde jag med pappas lådkamera i början av 50-talet, men jag har varit lite osäker på om det var 1951, -52 eller -53. Nu vet jag att det i alla fall inte var senare än 1952. Det slår mig att det är lätt att räkna ut när jag tittar på bilden på mamma och storasyster Sigbrit, tagen på Sigbrits konfirmationsdag. Sigbrit var född i okt 1937, alltså fyllde hon 14 hösten 1951 varför konfirmationen var våren 1952. Båda bilderna i princip ocroppade.
*
Tyvärr blev kameran aldrig sparad (inte har jag nå´n mobilbild på den heller). Minns jag rätt sa pappa att han köpt den till hans och mammas bröllopsresa 1936. Men en klassisk lådkamera som gav 8 bilder 6x9 på vanlig 120 rullfilm var det. Fixfokus var det, möjligen två bländare (8 resp 11 kanske), fast slutartid och så B förstås
*
Storasyster Sigbrit 14 och mamma 43 i trädgården på Carlavägen 31 på Sigbrits konfirmationsdag 1952. Typiskt lådkamera-perspektiv, taget i maghöjd!
*
Kompisen Paavo Silvenoinen framför garagen Carlavägen 31, sannolikt vintern 1952. Här måste jag stått på husets kökstrappa och tagit bilden
*
***
BRORSAN I BADET - LUDVIKA 1955
***
Här badar lillebror Dag i badrummet på Carlavägen 31, Ludvika. Inte helkaklat precis. Inte är det treglas isolerfönster heller. Singelglas med lösa innerfönster med karmar i ganska dåligt skick. Vedspis i köket och kokspanna i källaren. Varmvatten för bad några dagar i veckan.
*
Vi trivdes bra där, det här skriver jag inte för att bli "tyckt synd om", det här var en ganska vanlig standard även om moderna hus nu började komma. Det är mest för att jag själv vill påminna mig själv om hur rasande snabbt utvecklingen gått på alla områden, boendestandard inte minst. Idag är helkaklat med golvvärme, dubbla handfat, bastu och så där inte precis standard men nog så vanligt både vid nybyggen och efter större renoveringar. Här hemma i Finspång ligger vi en bra bit efter, ändå ser det väldigt mkt roligare ut än på bilderna här.
*
*
*
Dags att hoppa i säng, i morgon vår vi hit en grävare till trädgården, natti, natti!
***
BAKGÅRDEN - LUDVIKA 1957
***
Nästan varje gång jag tar fram något av de gamla negativen blir jag förvånad över den standard, eller snarare brist på standard, som bilderna speglar. Det spelar ingen roll om bilderna är hemifrån oss, från skolan eller tagna ute på stan. Det spelar heller ingen roll om det är gatufasaderna eller bakgårdarna. Alla bilder skvallrar om en standard som var så långt från dagens att jag undrar om jag verkligen var med på den tiden. Jag har liksom inget eget minne av att det skulle varit låg standard. Särskilt missnöjda tycker jag inte heller människor var Snarare tvärtom, så här kort efter kriget var det glädjen och optimismen som jag minns.
*
Just den här bakgården är innergården bakom Stefans, Hendebergs och dom andra affärerna där i centrum. Den är tagen på sommaren nån gång, jag jobbade extra just på fotoaffären, Stefans. Stolt och glad över att ha ett roligt jobb några veckor.
*
*
***