ÄLVDANS

*

I kväll var det en sån kväll, en kväll för älvdans

Precis mellan solnedgången och mörkret kommer dom

Helst dansar dom ute på ängarna

På lätta fötter, utan att trampa på gräsen, dansar dom fritt

Älvskratten porlar över ängarna när dansen går mellan buskar och träd

I gruset på vägen finns inte ett fotavtryck trots att jag sett dom korsa vägen ibland

Så lätta att de gärna dansar ut över vattnen

*

*

*

*

*

Önskar er alla en fin vecka!

*

FOTORESA I HÖSTTID - ETAPP 1: JÄRNA

*

Det fina med att vara pensionär är att kunna rå sin tid. Jag gör helt enkelt det jag vill. Naturligtvis med rimlig hänsyn till andra. Men ändå. Egentligen beror det inte bara på att jag är pensionär, jag menar att jag gör som jag vill. Det beror också på åldern. Det behövs inte särskilt mycket funderande för att inse att det är dags att göra det jag vill göra. Nästa år kan det vara för sent. Det kan det vara nästa vecka också. Alltså vill jag göra så lite som möjligt av sånt jag inte vill. Och mer av det jag vill 

*

Det mesta är ganska enkla saker. Som det här tex. Har länge velat göra ett besök i Robertsfors där min farfars far kom från. Han var lite halvkändis däruppe, det ska finnas en Tundalsskola och en Tundalsgata.

Han hade nog lite tillgångar också. Av det hamnade dock inte ett öre hos pappa. Min pappa blev nämligen aldrig erkänd av farfars far. Farfar och farmor var bara trolovade, så det "dög" inte. Dessutom dog farfar innan pappa föddes (men såklart efter att han blev till), så han kunde aldrig föra talan till pappas förmån.

Alltså blev pappa aldrig erkänd som en Tundal av farfars far och hans familj. Dessutom vågade farmor inte berätta för sina föräldrar att pappa fanns, förrän han var 12. Pappa växte alltså upp med sin mamma (som förblev ensam) i något slags vakuum - han var inte bekräftad någonstans bakåt, det tog slut vid farmor. Pappa skämdes så mycket för detta att han aldrig berättade det här för mig, det är det mamma som gjort. För mig är det tvärtom, jag vill berätta hur det var.

*

Nu åker jag inte upp med någon slags "revanchlust", tvärtom, jag tycker det ska bli intressant. Jag vill se trakterna däruppe. Istället har jag tänkt att det ska få bli en fotoresa med bil i hösttid. Vi kan säga att jag startade med resan till Uppsala och Dagnys i lördags. Första bilderna blir av en speciell anledning Järna

*

Skälet till Järna är nästan roligt. Hade tänkt åka hemifrån Finspång vid 7, alltså ställde jag klockan på 6. Eftersom jag vaknade straxt före 6 så stängde jag av mobilen, duschade, fikade och läste tidningen och var mycket riktigt klar att åka straxt efter 7. När jag så åkte ut från gatan hemma tyckte jag det var ovanligt mörkt fortfarande så jag slängde en blick på klockan just när jag rullade iväg. Ni har redan förstått förstås - hon var 5 över 6.

För att inte komma alldeles för tidigt till Uppsala blev det därför ett besök ute hos antroposoferna  i Järna.  Det är inget jag diggar - antroposofi alltså - men dom har fantastiskt vackra byggnader, massor av fina växter och ekologiska odlingar och sist men inte minst - kaffe med gott, hembakt fikabröd. Den här morgonen var det dimmigt, så det blir några bilder med lite klassisk höstkänsla 

*

*

*

*

*

*

Morning Mist

*

Tät morgondimma när rullgardinen gick upp. Bilen upp till Lillskiren och Skiren.

Totalt tyst, vindstilla, naturen stillastående. Promenad i skog och sjökanterna.

Tre bilder, förstoring nödvändigt

*

*

*

*

*

*

SEPTEMBERMORGON

*

Idag - en helt vanlig septembermorgon men med dimma en bit in på förmiddagen i Korsheden

Tillräckligt länge för att också jag skulle hinna ut innan den förflyktigades av morgonsolen

*

Sommarens intensitet

liksom stillnar av

när hösten kommer

Vattenspeglarnas ro

tränger ända in i själen

tillsammans med ljuset

som skingrar

tvivel och mörker

*

Alla bilderna vinner på att förstoras!

*

*

*

*

*

*

Slaggstenarna på strandkanten

vittnar om det gamla bruket i Larsbo

Dom utgör också skatter

som barnbarnen så gärna plockar hem

För mig är de också symboler

för det jordbundna och trygga

och som hjälper mig

att stanna här och nu

*

*

*